Vardag med mord och avrättningar

Bild: Wilfred Hildonen

Eliminering av personer som kan vara eller är ett hot för det utförande landet är i dag alldagligt, skriver docent Jan-Peter Paul.

Den tredje januari 2020 mördades/avrättades en hög iransk general med en drönarattack på Bagdads flygfält. Iran har under en längre tid varit mål för omfattande ekonomiska sanktioner i synnerhet från USA, men också från många andra länder och organisationer. Ekonomiska sanktioner införs traditionellt för att få till stånd ett regeringsskifte i ett land, men enligt tidningsuppgifter var detta inte fallet i fråga om den iranska generalen (HS 4.1.20). Mord och avrättningar av ett lands nyckelpersoner är komplement till ekonomiska sanktioner och borde därför inte alltid anses som en eskalation av konflikten (Paul 1988). Förenta staternas president har även hävdat att mordet/avrättningen av den iranska generalen inte var en krigsförklaring.

Enligt publicerade källor är den militärstrategiska mord/avrättningsprocessen i stort sett följande. Ett lands militära underrättelseorganisation tillsammans med andra underrättelseorganisationer gör upp en lista på personer som är, eller i framtiden kan bli, ett hot eller en risk för landets nationella säkerhet. När en person hamnat på listan bedöms hen enligt vissa kriterier till exempel i form av en dynamisk eskalerande/de-eskalerande riskmatris. Personen kan vara på listan en mycket lång tid och kanske aldrig mördas/avrättas. När riskbedömningen överstiger en viss kritisk nivå beslutar de olika säkerhetsorganisationerna att föreslå för den politiska beslutsfattaren att personen bör elimineras. Det slutgiltiga beslutet tas ofta, men inte alltid, skriftligen av landets högsta ledning såsom personligen av landets statsminister eller president.

När beslutet om att eliminera personen fattats verkställs det på många olika sätt. I allmänhet är det den militära säkerhetsorganisationen som ansvarar för det slutliga dådet tillsammans med landets andra säkerhetsresurser. Det kan vara fråga om att skicka en liten grupp, oftast under falsk identitet, till ett annat land för att verkställa mordet. I vissa fall har man mobiliserat tiotals stridsflygplan, drönare, satelliter samt olika slag av farkoster och andra resurser som koordinerat sin verksamhet för att möjliggöra genomförandet av mordet. I vissa fall sker det på avstånd med hjälp av drönare, planterade bomber, gift och många andra metoder som bara fantasin begränsar. Eliminering av personer som kan vara eller är ett hot för det utförande landet är i dag alldagligt.

Om ett land åker fast för att ha eliminerat en person i tredje land är risken för det utförande landet och agenterna i allmänhet liten. Olika underrättelseorganisationer samarbetar och har ett visst ansvar för varandra. Ingen vill hamna i dålig dager. Utförarlandets agenter kan ofta fly från landet utan hinder och den största potentiella skadan gäller kanske landets image. I stora misslyckade aktioner kan de diplomatiska relationerna länderna emellan skadas för en tid, trots att underrättelseorganisationer oftast fortsätter med sina rutinmässiga kontakter.

Elimineringen av den iranska generalen kan anses vara rutin. Han var eller uppfattades i alla fall som ett verkligt hot för Förenta staterna. Förenta staternas uttalanden om att aktionens målsättning inte var ett regeringsskifte borde ses i detta ljus. Det är att märka att aktionen inte skedde i Iran utan i ett tredje land.

Framtiden får visa hur situationen eskalerar eller de-eskalerar. Iran har svårt att agera utanför sitt närområde och Förenta staterna kan också inom det militära minimera eventuella hämndaktioner. Ett tecken på mordets/avrättningens betydelse och risken för en större eskalering är att aktionen inte på marknaderna uppfattades som betydande. Oljepriset liksom också guldpriset steg endast måttligt. De globala börsvärdena påverkades knappast alls.

Jan-Peter Paul Docent i internationell politik med ekonomiska sanktioner som specialområde vid Helsingfors universitet och Hanken

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning