Vårda era kvalitetsregister – om Esperi och det omätbaras renässans

"Men som många 'branschexperter' säkert kan vittna om hjälper det inte att man kryssat i en ruta varje gång en patient ätit frukost om man vill garantera livskvalitet."

När vårdbolaget Esperi Care såldes till den brittiska investeraren Intermediate Capital Group för några år sedan hade konsultbyrån Miltton tagit hand om pressmeddelandet.

"Esperi erbjuder hemtrevliga och mångsidiga boendetjänster för åldringar, rehabiliteringspatienter inom mentalvården samt personer med funktionsnedsättning. Därtill har Esperi över 4 000 anställda branschexperter runtom i Finland."

För en närvårdare eller sjukskötare är det säkert smickrande att bli uppgraderad till "branschexpert", men kanske mindre roligt när bolagets dåvarande vd Maria Aarnio-Isohanni blev intervjuad ungefär samtidigt och konstaterade att personalen står för 60 procent av omsättningen och att det redan är mycket. "Om det stiger med 10 procent betyder det 12 miljoner euro mindre i vinst".

Att Aarnio-Isohanni verkligen gett Esperi Care stora vinster är bevisat i siffror. Men också tydligen hennes akilleshäl, om man ska tro pressmeddelandet som gick ut när hon avgick förra veckan: "Fokus i mitt jobb har varit tillväxt och lönsamhet, och personalfrågor har fått för lite uppmärksamhet. Nu lider hela företaget och dess personal."

Många påpekar nu att man inte ska leta efter enskilda syndabockar i vårdskandalen utan hellre genomlysa ett korrupt system. Ändå illustrerar enskilda uttalanden det tänkande som genomsyrar vinstdrivande vårdbolag.

Det handlar om siffror och kvantitet. Vill man dyka djupare i ämnet rekommenderar jag filosofen Jonna Bornemarks intressanta bok "Det omätbaras renässans" från i fjol. Bornemark skriver om den "dubbla verklighet" som många anställda lever i, där allt dels måste göras, dels dokumenteras.

Hon hittar rötterna i New Public Management-filosofin som slog igenom på allvar i de nordiska länderna på 90-talet. När politiker var trötta på den offentliga sektorns tunga byråkrati blev det allt vanligare med avregleringar, privatiseringar och upphandlingar kring tjänster.

Men eftersom den offentliga sektorn fortfarande måste styras började man i stället styra genom målstyrning, granskningar och utvärderingar.

Hon citerar en svensk chef inom äldrevården som deltagit i en rikskonferens om kvalitet inom branschen. En kommunal representant avslutar konferensen med ett resultat från ett "kvalitetsregister" för äldreomsorg i hela landet där man mätt kundernas "nöjdhet"(!).

Powerpointpresentationen avslutas med texten: "Vad ni än gör, vårda era kvalitetsregister!"

Varpå chefen konstaterar att han trodde att det var patienterna de skulle vårda.

Lyckligtvis handlar Bornemarks bok också om hur man ska ta sig ur det här "förpapprade" samhället. Men hjälp av några renässansfilosofer försöker hon visa var gränserna går för vad som faktiskt är möjligt att mäta, och vilka sidor av livet som är så flytande att vi måste förstå dem intellektuellt. Problemet med vinstdrivande vårdbolag är att deras målsättning blir att hela tiden bara försöka upprätthålla en miniminivå av kvalitet ("nöjdhet"), och det gör man genom att samla in så mycket dokumentation som möjligt.

Men som många "branschexperter" säkert kan intyga hjälper det inte att man kryssat i en ruta varje gång en patient ätit frukost om man vill garantera livskvalitet.

Philip Teir Författare och journalist

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39