Torvalds har fått nästan allt om bakfoten

Bild: Wilfred Hildonen

Det är tyvärr så att vinst i vården, EU:s regler om ”öppenhet och konkurrens” och handelsavtalens ”skydd av investeringar” är en kombination som är farlig för människan.

Nils Torvalds har i sin insändare (HBL Debatt 20.2) fått nästan allt om bakfoten. Det är synd, för vi skulle behöva en saklig debatt om vårdens och omsorgens framtid. Särskilt skulle vi behöva reda ut, tydligt, hur vi kan skydda alla människor som är i en sårbar ställning mot skatteparadisens och handelsavtalens rävsax. De sakliga sammanhangen är till vissa delar tekniskt komplicerade och det är kanske därför som Torvalds gör två fatala felbedömningar.

Det grövsta felet uppstår när Torvalds missar skillnaden mellan rätt att reglera och plikt att betala böter. Det är helt sant att EU:s medlemsländer fritt kan bestämma hur de vill ordna sin hälsovård och sin socialvård, till exempel dagvård och äldreomsorg. På den punkten är det lätt för oss att hålla med Torvalds. Rätten att reglera gäller även bland annat gruvlagen som HBL uppmärksammar (25.2).

Det är en lika enkel sanning att de nya handelsavtalen ger utländska företag rätt att stämma medlemsländerna när de använder sin regleringsrätt. Avgörandena fälls av särskilt tillsatta domstolar. De här domstolarna kan döma, och har ofta dömt, länder som använt sin rätt att reglera till skyhöga böter.

Achmea-fallet som Torvalds åberopar är vi naturligtvis välbekanta med. Knäckpunkten här var förhållandet mellan EU-rätt och ett bilateralt investeringsavtal mellan två EU-länder. Enligt ett uppmärksammat yttrande (29.1) av generaladvokat Yves Bot vid EU-domstolen skyddar EU-rätten tyvärr inte Finland mot böter som grundar sig på den nya generationens handelsavtal. (Bots yttrande gäller specifikt Kanada-avtalet.).

Om de här avtalen träder i kraft gäller följande: Finland kan reglera, till exempel återta gjorda privatiseringar. Företag som investerat i Finland kan då dra Finland inför rätta och kräva ersättning för utebliven vinst som företaget hade rätt att vänta sig att få. Den särskilda domstolen kan döma Finland att betala miljardbelopp i böter. Det finns ingen möjlighet att med hjälp av EU:s regler, domstol eller institutioner ändra på domslutet.

Torvalds andra sakfel är enklare att reda ut. Han skriver: "Sen har de (Wallgren och Kananen) fel i påståendet: "Kommunerna är av EU:s direktiv förbjudna att undvika skatteparadisföretag."

Dessvärre har vi rätt och Torvalds fel. Torvalds ger ett långt citat från kommissionens hemsida. I citatet sägs bland annat "De nya reglerna gör det lättare ... att respektera EU:s principer om öppenhet och konkurrens". Torvalds vet tydligen inte att "öppenhet och konkurrens" är kodord som enligt EU-rätten innefattar "ursprungslandsprincipen". Denna ursprungslandsprincip innebär att stat och kommun vid offentlig upphandling inte har rätt att diskriminera företag på grund av var de är etablerade och verkar. Kommunerna är med andra ord förbjudna att utesluta skatteparadisföretag. Just detta har ofta framkommit med största tydlighet, till exempel när vi 2016 föreslog att Helsingfors stad i sin upphandling av tjänster inom omsorgen för äldre skulle utesluta skatteparadisföretagen från anbudsförfarandet.

När vården inte fungerar kan människor dö. Det är tyvärr så att vinst i vården, EU:s regler om "öppenhet och konkurrens" och handelsavtalens "skydd av investeringar" är en kombination som är farlig för människan. Vi förstår att saken kan vara känslig för Torvalds som nyligen (12.2) i EU-parlamentet kanske gav sin röst för handelsavtalet mellan skatteparadiset Singapore och EU. Vi ställer gärna upp med sakkunskap nästa gång Torvalds röstar i motsvarande frågor.

Thomas Wallgren Johannes Kananen Helsingfors

Hälsningar från riksdagen

Politiken möter många utmaningar, inte minst från populistiska och bakåtsträvande rörelser i Finland och i Europa. Jag vill fortsätta som riksdagsledamot och arbeta för en politisk kursändring i värdefrågorna. 15.3.2019 - 15.02