Vården måste prioriteras, inte tidtabellen

Oppositionens talesmän i riksdagens finansutskott. Från vänster Peter Östman (KD), Mats Nylund (Svenska riksdagsgruppen), Kari Uotila (VF), Ozan Yanar (Gröna), Timo Harakka (SDP), Toimi Kankaanniemi (Sannf). Bild: Lehtikuva/Vesa Moilanen

Riksdagsbehandlingen av vård- och landskapsreformerna skapar nya konflikter så gott som dagligen. Den strama tidtabellen ställer till det, men den kan inte få diktera villkoren för vården i framtiden.

Förra veckan kom oroande nyheter både från riksdagens social- och hälsovårdsutskott och finansutskottet. I båda fallen handlar det om de offentliga finanserna och kostnaderna för främst vårdreformen.

Det är social- och hälsovårdsutskottet som är huvudutskott för vårdreformen, och alltså skriver det betänkande som sedan behandlas av riksdagens plenum. Andra utskott, som grundlagsutskottet och finansutskottet, ger utlåtanden till huvudutskottet om aspekter på vårdreformen som gäller deras ansvarsområde. Under senaste riksdagsperiod var det grundlagsutskottets utlåtande som slutligen fällde vårdreformen. Därför är grundlagsutskottets utlåtande av stort intresse. Det borde bli klart inom maj.

Även om tidtabellen är stram måste riksdagsbehandlingen kunna skötas enligt alla konstens regler. Det duger inte att slarva eller att ändra på reglerna när det handlar om de största reformerna på årtionden, som dessutom gäller vården. Det gjorde regeringspartierna när de på ett ovanligt sätt stoppade social- och hälsovårdsutskottets behandling av vårdkostnaderna i budgetramarna för de kommande åren.

Finansutskottet kom med sitt utlåtande om vård- och landskapsreformernas ekonomiska konsekvenser förra veckan. Det är mycket kritiskt. Det finns ingen helhetsbedömning av de ekonomiska konsekvenserna, inte ens på miljardnivå eller i form av olika scenarier. Sådana bedömningar ska ingå i lagförslag. Frågetecknen hopar sig särskilt när det gäller valfriheten. Det är enastående att de nu saknas, även om konsekvenserna är beroende av hur de olika landskapen genomför reformerna.

Med andra ord betyder det att riksdagen delvis förväntas fatta sina beslut i blindo. Kvällen innan den avgörande behandlingen fick utskottsmedlemmarna en slags utredning av Finansministeriets statssekreterare. Den kom för sent och var väldigt schematisk. Utskottet hänvisar inte till den utredningen i sitt utlåtande.

Det är all anledning att påpeka att också regeringspartiernas representanter i finansutskottet är mycket kritiska. Listan på frågetecken är lång. Trots det beslöt majoriteten av utskottet att förorda lagarna.

Oppositionspartierna samlade sig till en gemensam avvikande åsikt. Också det är ovanligt. De vädjar till regeringen om att ta sitt förnuft till fånga och svälja den förödmjukelse det kan innebära att ge riksdagen mera tid för en ordentlig behandling. Det är trots allt ett mindre problem än att fatta beslut vars konsekvenser man inte känner till.

Oppositionen påpekar helt riktigt att regeringen ursprungligen skulle införa valfriheten först i ett senare skede. I november 2015 tänkte regeringen om och beslöt att göra allt på en gång. På det sättet räddade Centern sina landskap och Samlingspartiet sin valfrihet. Enligt oppositionen är det en omöjlig ekvation att samtidigt skapa en tillgängligare vård, stävja kostnadsökningen och införa valfrihet. Därför borde man vänta med valfriheten.

Regeringen argumenterar att så här stora reformer kan förbättras efter hand. Det stämmer dessvärre inte till alla delar. Man kan till exempel öppna en marknad bara en gång. När det är gjort går det inte att backa. Social- och hälsovårdsministeriet beräknar att valfriheten skapar en marknad på 5,4 miljarder.

Mardrömsscenariot är att vårdmarknaden domineras av två stora företag. Det handlar om skattebetalarnas pengar och därför måste det offentliga kunna styra, inte styras.

Samtidigt fortsätter företagsköpen inom vårdsektorn. De fyra största – Terveystalo, Attendo, Mehiläinen och Pihlajalinna har kontrollerat ungefär en tredjedel av den privata vårdmarknaden. Nu ska Terveystalo köpa Attendo och Mehiläinen har också sålts till ett investeringsföretag med säte i Luxemburg.

Det är mycket som står på spel.

Läs mer om finansutskottets utlåtande.

Läs mer om spänningarna i riksdagen.

Läs mer om vårdföretagen.

Läs mer om företagshälsovården.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning