Var står den verkliga striden mot rasismen?

Bild: Ksf Media

När rasistiska ”Lasermannen” härjade som värst brukade Peter Al Fakir springa i kors hem om kvällarna i fruktan för serieskyttens kulor.

Han står vid disken på Biltema i Gävle och diskuterar helt lugnt med personalen. Huvudet är rakat och halva ansiktet är täckt av ringlande tatueringar. I nacken kryper texten "Nordic" i fraktalstil ner under tröjlinningen. Näsan är bruten och lite vriden. Jag gissar åt höger …

Jag tänker på Jimi Joonas Karttunen som dog bara 28 år gammal efter att ha misshandlats av Finska motståndsrörelsen i Helsingfors. Han hade visat sin avsky mot rasisterna på gatan. Tagit striden.

Jimis pappa Kauko-Vesa Karttunen skrev på Facebook efteråt att det meningslösa och våldsamma angreppet ledde till att hans kära Jimi hade dött. "Låt hans själ vila i frid!".

Hjärtat går i bitar när man läser en förälders sorg.

Men dödsfallet ledde också till en manifestation mot rasismen av upprörda finländare. Ilskan blev mångdubbelt värre av regeringens flathet och loja uttalanden. Särskilt som ett av regeringspartierna har sympatisörer med Jimi Karttunens mördare i sina led.

Det råder ingen brist på debattörer och politiker som säger att det är dags att ta striden mot rasismen.

Men var står striden? Här vid disken på Biltema?

Varje gång jag ser ett rakat huvud så går pulsen upp några snäpp. Det är inte så underligt efter att som tonåring på 1990-talet ha sett nynazisterna demonstrera i Kungsträdgården på Karl XII:s dödsdag. När rasistiska "Lasermannen" härjade som värst brukade jag springa i kors hem om kvällarna i fruktan för serieskyttens kulor. Elva personer hann John Ausonius skjuta, varav en dog, innan han fångades.

Då var skräcken min och alla andra "invandrares". Mina klasskamrater kunde skratta bort nazistiska flygblad i skolan, skinnskallar i Gamla stan och konserterna med vitmaktmusik. Nu vet alla vad den rasistiska trosläran står för. Det finns inga ursäkter.

Plötsligt dyker hans lika tatuerade och piercade fru upp och bär på ett barn.

Om man mördar människor på öppna gatan är det en strid.

Sedan 1980-talet har nästan en person dödats varje år i Sverige i rasistiskt våld. Det är en diger lista av otäckheter.

1983 dödas servitören Åke Noord i sin lägenhet i Stockholm av medlemmar i Nordiska rikspartiet. Hakkors ristas i kroppen.

1986 misshandlas Ronny Landin till döds av skinnskallar vid ett bad i Stockholm. En av dem var Klas Lund – senare ledare för Vitt ariskt motstånd.

1997 mördas en homosexuell man från Algeriet av två män som säger sig vara nazister och satanister.

1999 mördas två poliser av nazistiska bankrånare i Malexander.

1999 skjuts fackföreningsmannen Björn Söderberg till döds i Sätra av kända nazister.

2008 dödas Mikael Andersson och kroppen dumpas i en gödselbrunn. Både offer och gärningsmän var kända som aktiva rasister.

2009–10 mördas två personer och minst fyra skadas av serieskytten Peter Mangs som riktade in sig på invandrare.

Listan är längre än så. Märkbart är de lindriga domarna under åttio- och nittiotalen. Offren är ofta människor med utländskt utseende, homosexuella eller politiskt aktiva.

Hakkorsen, tatueringarna, de svarta kängorna – de är alla medel för att skrämmas. Jag vet det där jag står med min presenning à 299 kronor på Biltema. Min tafatthet blir så påtaglig att jag nästan vill gömma mig under presenningen.

Jag irriterar mig på personalen som ger Nordic-mannen vänlig service och småskvallrar. Förstår de inte att de normaliserar rasismen?

Men så inser jag att det är Nordic-mannen som är rädd. Blicken är vaken och han ser sig omkring hela tiden. Butiken är fylld av den senaste vågen av invandrare till Gävleborg. De står bakom honom i kön och pratar arabiska.

Plötsligt dyker hans lika tatuerade och piercade fru upp och bär på ett barn.

Och nu blir det plötsligt svårare att veta någonting med säkerhet om den lilla familjen. Håller de på att medvetet befolka jorden med blonda arier? Är de avhoppare från en våldsbejakande ideologi och försöker långsamt anpassa sig till samhället? Gillar de bara fula tatueringar med nordiskt tema?

Och gör jag inte samma misstag som rasisterna om jag tillskriver dem en massa negativa egenskaper på grund av deras utseende?

Ett tyskt järnkors på kinden är svårt att tvätta bort. Minst lika svårt är det att lämna en extremrörelse.

Kanske är det där striden står.

Peter Al Fakir Journalist bosatt i Stockholm.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46