Vante eller bara tumme?

Bild: Mostphoto

Regeringen överraskade med att utlova en snabb reform av familjeledigheterna. Ramvillkoren är ändå sådana att en grundlig reform är svår att få till stånd.

Föräldraledigheterna var tidigare en icke-fråga som få partier och ännu färre arbetsmarknadsorganisationer ägnade särskilt mycket uppmärksamhet.

Nu är allt annorlunda. I stort sett alla partier, fackcentralen FFC och näringslivets organisation EK har presenterat sina egna modeller för hur föräldraledigheterna borde se ut i framtiden.

De som har verkat mest motvilliga är regeringspartierna Centern och Sannfinländarna i sin gamla form. Men också på deras front har det hänt saker.

Sannfinländarna splittrades och Blå framtid, den spillra av Sannfinländarna som finns kvar i regeringen, leds inte längre av Timo Soini. Han var antagligen det största hindret för en reform och propagerade på soiniskt vis mot den genom att tala om "hat mot hemmamammor".

Också Centern har insett att något måste göras. Ännu i början av sommaren var Annika Saarikko, nytillträdd omsorgsminister, inställd bara på att nöja sig med en utredning. Men nu blir det alltså en reform och de nya föräldraledigheterna ska införas från och med januari 2019.

För dem som har väntat sig en grundlig förändring kan besvikelsen bli stor.

För det första ska förändringarna inte få kosta mer än nu. Ett av de stora problemen i dag är att föräldraledigheten är så kort. När barnet är ungefär nio månader gammalt – samtidigt som de flesta bebisar drabbas av främlingsrädsla och klamrar sig fast vid sina föräldrar – tar ledigheten slut. Det är en orsak till att de flesta familjer utnyttjar hemvårdsstödet i någon utsträckning. Väldigt få gör det tills barnet fyllt tre år.

Hemvårdsstödet är klart mindre än den inkomstrelaterade föräldrapenningen. I kombination med att gamla könsroller lever kvar särskilt starkt kring barn innebär det här att det i praktiken är mammorna som stannar hemma med hemvårdsstöd.

Vi vet med erfarenheter från Finland och de övriga nordiska länderna, som har kommit längre än Finland i fråga om jämställdheten mellan föräldrarna, att papporna utnyttjar de månader som är öronmärkta för dem. För att barnen och papporna ska få mera tid tillsammans – vilket i längden gagnar hela familjen – vore det viktigt att inte bara förlänga föräldraledigheten utan också att öronmärka mer tid för papporna.

Men det kostar.

Regeringen har förbundit sig vid att barn ska kunna skötas hemma tills de är tre år. Troligen kan ändå en del pengar frigöras om hemvårdsstödet graderas. I så fall skulle hemvårdsstödet vara större för mindre barn, men mindre för de äldre barnen, eventuellt från det att barnet har fyllt två år. Nackdelen är att det då drabbar de mammor som är i den svagaste situationen. De som utnyttjar hemvårdsstödet fullt ut är ofta kvinnor utan utbildning och utan jobb.

Dessutom betalar kommunerna en stor del av hemvårdsstödet och det är kanske inte så enkelt att överföra de pengarna till staten.

En annan möjlighet är att förkorta föräldraledigheten, som nu fritt kan delas mellan föräldrarna, och på det sättet skapa mer öronmärkt tid för papporna. Frågan är om Centern och Blå framtid vill gå in för det.

Det verkar klart att regeringen vill införa en mera flexibel föräldraledighet. Vårt nuvarande system är mycket stelt. I Sverige kan föräldraledigheterna spjälkas upp och användas under många år. Men om ledigheten inte förlängs är det svårt att flexiblare sprida ut ledigheterna så att de kan utnyttjas också med större barn.

Risken är uppenbar för att reformen inte blir grundlig. Det blir alltså knappast någon rock. Det blir kanske inte ens en vante utan bara en tumme.

När regeringen Sipilä ändå säger sig gå in för en reform handlar det om att man inser att föräldraledigheterna måste förändras och gärna ser till att det sker under den här regeringens mandat. Då kan de partier som nu sitter i regeringen kontrollera förändringarna. Nästa regering kommer med största sannolikhet att ha en annan sammansättning. Med tanke på hur stödet för partierna ser ut för tillfället är det tänkbart att de partier som förespråkar ett fortsatt hemvårdsstöd – Centern och Blå framtid – åtminstone inte båda sitter med i nästa regering.

Det är bra att regeringen har tagit behovet av en förändring på allvar. Men det är synd att man inte gör ett grundligt arbete med en parlamentarisk kommitté. Det skulle ta längre tid, men samtidigt förankra förändringarna bland alla partier. Regeringen skjuter gärna över ansvaret för att gallra i företagsstöden till en parlamentarisk kommitté. Men föräldraledigheterna vill man kontrollera själv.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33