Tiden är lång för den som väntar och den nordiska sommaren är kort

Det innebär en hårdknut som vi alltid tvingas kämpa med samma tid på året. Juha Itkonen väntar på sommarens värmebölja men har inte misströstat.

Stämningen i vårt land komprimeras till den finskspråkiga titeln på Samuels Becketts berömda drama – Huomenna hän tulee (I väntan på Godot). I Becketts absurda klassiker väntar herrarna Vladimir och Estragon på en mystisk tredje figur, en halvbekant vid namn Godot, som dock aldrig dyker upp.

I vår årliga, och minst lika absurda sommarteaterversion är han, det vill säga Godot, naturligtvis synonym med värmeböljan – ett pålitligt högtryck som placerar sig över vårt land i flera veckor och som är det enda väder vi godkänner som sommar.

I vår kollektiva väntan är värmeböljan inte alls luftmassornas rörelser utan hen – en mänsklig varelse. I de dagliga väderrubrikerna försöker vi tolka hens vilja. Är hen på ingång? Har hen ens för avsikt att anlända? Eller är hen förbannad på oss och väljer att stanna på annan ort?

"En mur skärmar av värmen söder om Finland", stod det någonstans i mitten av juni. Värmeböljan har alltså fastnat i en fälla och försöker tappert ta sig loss men misslyckas. I sitt hjärta är värmeböljan rättvis och balanserad men hens rörelser begränsas av ett fysiskt hinder som de gemena sydeuropéerna åstadkommit.

"Den eländiga finska sommaren fortsätter. Till och med i Sibirien är det varmare." I en rubrik en vecka senare kunde man redan ana en gnutta ilska. Hen, alltså värmeböljan, kan av förståeliga skäl fastna i södern, där hör hen ju hemma. Men att hen, när hen väl sätter sig i rörelse, styr mot Sibirien i stället för mot Finland är för mycket.

Man måste ändå beundra den senare rubrikens självplågeri. Det är garanterat inte unikt att man i östra Ryssland, åtminstone ibland, får njuta av högre temperaturer än vi har. Från lågstadiets skolböcker minns vi att Sibirien har ett entydigt inlandsklimat vilket innebär kalla vintrar och heta somrar. Men löpsedeln förvränger ett naturligt tillstånd till en överjordisk orättvisa, en hämnd som drabbar alla finländare. Förbannade hetta! Vad ont har vi gjort för att förtjäna också detta, efter att ha plågat oss igenom en regnig vinter och en isande sval vår?

"I juli månad finns inga kvävande värmeböljor i sikte." Detta positiva tänkande är sällsynt för vår folksjäl: det svala vädret vänds till seger. Rubriken är också en välkommen påminnelse om att vi som nation inte vet vad vi egentligen anser om den efterlängtade gästen. Hen är också uttröttande. Hen tar alla krafter. Får oss att svettas. Överraskande många finländare tröttnar på hen redan efter några dagar.

Jag tillhör inte dessa ologiska människor. Jag önskar värmeböljan hjärtligt välkommen och hoppas att hen trivs hos oss till oktober om hen så vill. Tråkigt nog är hettan lika opålitlig som Becketts Godot. Hen kommer i morgon, i augusti eller inte alls. Också väntan kan vara ett behagligt tillstånd men endast om man kan vara säker på att den tar slut en dag.

Juha Itkonen är författare. Texten har översatts från finska av Annika Hällsten.

Juha Itkonen

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00