Vänner hyllar Irwin Goodman i förskönande bok

Irwin Goodman var en folkkär artist vars karriär hade både framgångar och motgångar. Bild: Markku Vuorela/Pressfoto-HBL/Arkiv

Kimmo Miettinens bok om Irwin Goodman blir en supporterbok där vänner och bekanta ger en hyllande bild av artisten där kritiken och självdistansen är borta.

Kimmo Miettinen: Irwin Goodman – kansan taiteilija (Karisto)

Kimmo Miettinen har skrivit en bok om Irwin Goodman. Bild: Karisto

I år har det gått 30 år sedan den folkkäre artisten Irwin Goodman (Antti Hammarberg) dog på en väg mellan gränsen till Ryssland och Fredrikshamn. Intresset för Irwin, hans musik och rännstensromantiken i sångtexterna har levt starkt kvar sedan dess. Låtar som St. Pauli ja Reeperbahn, Rentun Ruusu, Työmiehen Lauantai, Häirikkö och Las Palmas hittar nya generationer och sångarens Facebookgrupp har över 8 000 medlemmar.

Irwin Goodmans karriär och liv har dokumenterats flera gånger i olika format – inte minst genom berättelser och anekdoter av parhästen Vexi Salmi som var Irwin Goodmans textförfattare.

Det är därför med en viss skepticism jag tar mig an Kimmo Miettinens bok. Vad nytt kan Miettinen tillföra läsarna som vi inte redan vet om Goodman? Dessvärre inte mycket. I boken kommer Irwin Goodmans vänner, bekanta, samarbetspartner, fans och musiker från olika tidsåldrar till tals.

Det bjuds på historier om livet på vägen mellan spelningar, om barndomen i Tavastehus, problem med skattemyndigheten och den exekutiva auktionen av Irwins lyxvilla Ryysyranta när artistens ekonomi en av många gånger var katastrofal. Det är småtrevliga minnen och anekdoter om Irwin som levde för musiken och sin familj, var en generös kompis, men som också hade stora problem med alkoholen och saknade ekonomiskt sinne.

Dödsorsak

Därför känns det nästan som ironi när en av hans vänner säger att Irwin Goodman inte dog på grund av alkoholmissbruk utan för att han inte åt någon mat. Fallet där Irwin dömdes för att ha sex med en minderårig flicka noteras bara kort.

Boken om Irwin Goodman är en kronologisk berättelse om protestsångaren, men samtidigt också ett förskönande epos. Det blir ett fanzine om Irwin där självdistansen och kritiken är frånvarande. De hade varit välkomna när det gäller en så omstridd artist och egensinnig personlighet som Irwin Goodman var.

Kimmo Miettinen hade gärna fått höra av sig till kollegan, journalisten Staffan Bruun och fotografen Leif Rosas som intervjuade och fotograferade Irwin i januari 1985. Så här beskrev Bruun sitt möte med Irwin i Hufvudstadsbladet:

"Irwin dricker snabbt och blir allt såsigare. Det enda han vill tala om är 'skitstövlarna' på skatteverket som förföljer honom 'bara för att han vägrar deklarera'. Av bara farten skäller han ut politiker och alla andra som har makt. Ingenting annat är heller bra. Finlands musiker kan inte spela för de är omusikaliska och konkurrerande artister kan inte sjunga. Efter en timme är flaskan tom och Irwin så råddig att man inte får ett vettigt ord ur honom. Då vi sätter oss i bilen för att köra till Tammerfors följer han med. Utanför en sjaskig förortspub släpper vi av den hungriga och törstiga Irwin."

Fotnot: Skribenten har gillat Irwin Goodmans musik sedan slutet av 80-talet och sjungit Rentun Ruusu på en karaokekväll i östra Helsingfors.

I januari 1985 träffade HBL:s Staffan Bruun och fotografen Leif Rosas Irwin i hans hem. Bild: Leif Rosas/Pressfoto-HBL/Arkiv

Niclas Lönnqvist Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning