Vanlighetens höga visa

Lucas Hedges som Saoirse Ronans första pojkvän i en film som fick fem Oscarsnomineringar.Bild: Upimedia

Lady Bird är en komedi om hur en slående oneurotisk flicka blir människa. Greta Gerwigs första helt egna regi har ett öra för dialog och en överväldigande känsla för det filmatiska.

DRAMAKOMEDI

Lady Bird. Regi & manus: Greta Gerwig. I rollerna: Saoirse Ronan, Laurie Metcalf, Lucas Hedges, Tracy Letts, Timothée Chalamet, Lois Smith m.fl. Premiär: 16.3

Sacramento är Kaliforniens föga glamorösa huvudstad, plattland och långt ifrån havet. Därifrån kommer författaren Joan Didion och därifrån kommer även Greta Gerwig. På många sätt är det antitesen till drömmen om Kalifornien: konservativt, borgerligt, delstatens Mellanvästern.

Därifrån kommer även filmens Christine (Saoirse Ronan), som vill bli kallad Lady Bird och är sjutton år. Hon vill ingenting hellre än slippa bort. Hon vet att hon är menad för någonting stort, oklart vad, men ingen i hennes omgivning verkar dela hennes övertygelse.

Året är 2002 (det enda bra är att det är ett palindrom, konstaterar Lady Bird). Mamma Marion (Laurie Metcalf) vill att hon ska börja på ett lokalt universitet, medan hon drömmer om en konstskola på östkusten, helst i New York. Tillsammans gråter de till en uppläsning av John Steinbecks Vredens druvor. Men sedan vill Lady Bird lyssna på musik och mamman säger nej.

– Fuck you, mom, säger Lady Bird och kastar sig ur bilen mitt på motorvägen. En bruten arm senare är det klart var filmens konflikt utspelar sig: mellan mor och dotter. Den är smärtsam, ihållande och ack, så bekant.

"Var inte en republikan"

Med pikar, sarkasm, temperamentsutbrott och vänliga råd, passivt-aggressivt framförda, försöker Marion få sin dotter att anpassa sig, bära en del av ansvaret, bli som hon. Den snälla, skäggiga ingenjörspappan (Tracy Letts) undviker helst konflikten och håller sig i bakgrunden. "Som Keith Richards, är jag lycklig var jag än är", säger han. Hemma hos dem bor också den äldre brodern som har studerat vid Berkeley och hans flickvän, men nu jobbar de i kassan i snabbköpet. När Lady Bird vill köpa en veckotidning förbjuder mamman henne: "Att läsa veckotidningar i sängen, sådant gör rika människor." Det blir uppenbart att de inte har råd – Marion jobbar dubbla skift som sjuksköterska för att försörja familjen.

Klassperspektivet är lika tydligt som könsperspektivet – för det är Lady Bird som tar initiativet, det är hennes synvinkel vi får. Hon tar sig själv och sina vaga framtidsdrömmar på blodigaste allvar medan materiella begränsningar är en liten obetydlig detalj. Just sådant gör filmen så oerhört igenkännbar, för alla som någonsin varit arton.

Lady Bird får en rar första pojkvän (Lucas Hedges) som hon sjunger med i skolmusikalen och som hon tittar på stjärnorna med. Men när hon kommer in efter stjärnorna, omtumlad av förälskelse, får mamman ett trivialt utbrott om städning.

Ingen musa mer

Lady Bird frågar henne: "Lämnade du aldrig ditt rum stökigt när du gick ut på kvällen?" Marion svarar martyriskt att hennes mamma var en våldsam alkoholist.

Som alla tonåringar experimenterar Lady Bird med att byta ut sin bästis mot klassens söta, rika flicka, och att få ligga för att bli oförglömlig.

"Livet är fullt av dåligt sex", konstaterar den übercoola rockkillen (Timothée Chalamet).

Lady Bird är Greta Gerwigs debutfilm som ensam regissör och manusförfattare, men hon har skrivit många manus tidigare och även samregisserat, bland annat Frances Ha och Mistress America med sin partner Noah Baumbach. I dem medverkade hon också som skådespelare och ingen kan jämföras med hennes långa, kraftiga, kalvbenta uppenbarelse med ett leende som lyser upp ett rum. Ingen har en så vänlig utstrålning. Men de filmerna är mer hårdragna, vimsiga och ironiska, där fanns en annan sensibilitet som dyrkade henne som en musa men talade över hennes röst.

Höga förväntningar

Lady Bird är komedi som föds ur generositet och ömhet och vänlighet. Men också saklighet, ett vaket öra för dialog och en tydlig känsla för film: en instinkt för hur man får film att röra sig – hur mycket rörelse det ska vara i en tagning, hur tagningar klipps, var kameran ska befinna sig. Rent filmatiskt är det här en överväldigande debut. Skådespelarna är utmärkta, särskilt Saoirse Ronan och Laurie Metcalf, men det kan man kanske vänta sig av en regisserande skådespelare.

För dem som är rädda för att de aldrig har upplevt något tillräckligt spektakulärt för att kunna göra film är Lady Bird en tröst, en vanlighetens höga visa. "Kanske är kärlek och uppmärksamhet samma sak?", säger den underbara syster Sarah Joan (Lois Smith), nunnerektorn i Lady Birds katolska skola.

Att Greta Gerwig ser på sin slående oneurotiska unga Lady Bird med sådan värme och intelligens gör filmen inspirerande; inget tal om hur flicka blir till kvinna, det handlar om att bli människa, bege sig ut och erövra världen! Fyra stjärnor eftersom jag väntar mig fullpoängare av Gerwig i hennes kommande filmer.

Sara Ehnholm Hielm filmkritiker