Välstrukturerad finalkonsert

Kimitoöns Musikfestspel avslutades med konserten "Grande Finale" i Kimito kyrka. På bild: Mellersta Österbottens Kammarorkester. Bild: Jaakko Niemela

Från Schnittke till Dvorák, från krig till fred? Avslutningskonserten på Kimitoöns Musikfestspel bjöd på såväl olycklig och vresig som lycklig och mjuk musik.

Mellersta Österbottens Kammarorkester, dirigent och pianosolist Ralf Gothóni, Johanna Rusanen-Kartano, sopran

Schnittke, Kuula, Sallinen (uruppförande) Dvorák.

Kimitoöns Musikfestspels "Grande finale"-avslutningskonsert i Kimito kyrka 15.7.

Alfred Schnittkes (1934–1998) tjugo minuter långa ensatsiga pianokonsert är en vresig och olycklig musik som med sin polystylism kan göra åhöraren förvirrad och beklämd. Där skymtar Schubert, Stravinsky, Musorgskij, musiken är stundvis oerhört brutal och vilostunderna är få.

Ralf Gothóni och Mellersta Österbottens Kammarorkester har framfört konserten flera gånger. Tolkningen var mogen, inkännande och tekniskt briljant. Pianostämman är envetet malande och pianisten har få pauser. Ändå lyckades Gothóni med små gester och blickar av allt att döma bygga upp ett meningsfullt och fungerande samspel med ett konsekvent dominerande piano.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Toivo Kuulas (1883–1918) två små orgelstycken, Preludi och Intermezzo, men nu när österbottningarna framförde Sulho Rantas arrangemang insåg jag att denna musik bör spelas med stråkar, först då lever musiken.

Skriver musikhistoria med uruppföranden

Kimitoöns musikfestspel skriver musikhistoria med talrika uruppföranden. Aulis Sallinens Kammarmusik IX "Nocturne" för sångare och stråkorkester är nordisk sommarmusik, en empatisk men föga romantisk meditation över Eino Leinos dikt Nocturne.

Sallinens harmonibehandling är okonstlad och lättlyssnad; huruvida det skira slutackordet är en soluppgång eller solnedgång får lyssnaren själv avgöra. Jag har svårt att förstå hur Sallinen har tänkt sig att Kammarmusik IX skall kunna "framföras av olika typer av kvinno- och mansröster" så fullständigt övertygande var Johanna Rusanen-Kartanos tolkning. Även om Kuulas dikt är känd för många borde texten naturligtvis ha funnits med i programboken.

Efter pausen blev stämningen mjukare, ännu somrigare? Antonin Dvoráks femsatsiga Serenad är ovanligt lycklig musik; fem idyller utan kontraster kan tyckas slappt, men Ralf Gothóni och Mellersta Österbottens Kammarorkester levandegjorde musiken och gav den glans och innehåll.

Musikfestspelens ambitioner, med bland annat många uruppföranden, återspeglas även i den innehållsrika (85 sidor plus annonser) programboken på båda inhemska språken. Redaktionen, Jukka Mäkelä och Milla Rauma, borde dock ha engagerat en korrekturläsare för att fila den svenska textens många klumpiga formuleringar och direkta språkfel.

Folke Forsman

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning