Välkommet, men synd att det behövs

Bild: Lehtikuva/Jari Lam

Utbildningsstyrelsen tar nya tag för att motarbeta sexuella trakasserier. Tidigare program har inte hjälpt.

När metoo-rörelsen öppnade dammluckorna och otaliga berättelser om sexuella trakasserier vällde fram nådde vågorna också det finländska skolväsendet. I Helsingfors och Åbo avslöjades långvariga skeenden där enskilda lärare nästan systematiskt hade trakasserat och utnyttjat elever, både flickor och pojkar.

I Vasa övningsskola växte en Whatsapp-grupp med ett tiotal medlemmar till ett upprop med 224 underskrifter och en mängd berättelser. Uppropet ledde till att en lärare sade upp sig och en annan fick en varning.

Ända sedan år 2003 har kommuner och andra som ordnar utbildning varit förpliktade att göra upp en plan för att skydda elever från våld, mobbning och ofredande. Avslöjandena visar att planen inte har fungerat.

Nu har Utbildningsstyrelsen gett nya anvisningar om hur grundskolor, gymnasier och yrkesläroanstalter kan förebygga och ingripa mot kränkningar. Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen, Saml, säger att åtgärderna är en direkt reaktion på avslöjandena.

Det är bra att ministern och Utbildningsstyrelsen reagerar och inte nöjer sig med att peka på de bestämmelser som redan finns. Men samtidigt är det synd att det behövs nya och mera preciserade direktiv för att handskas med fenomen som strider mot alla principer i det finländska utbildningsväsendet.

21 procent av gymnasierna och 18 procent av yrkesläroanstalterna saknar anvisningar och rutiner för att identifiera och ingripa mot sexuella trakasserier. För grundskolorna är motsvarande andel 12 procent. Detta trots att det alltså i femton år har varit obligatoriskt att göra upp sådana handlingsprogram.

Skolhälsoenkäten som Institutet för hälsa och välfärd THL gjorde i fjol visar problemet i elevernas perspektiv. Indirekt antyder resultatet att det existerande regelverket inte har tagits på allvar ens i de skolor som har gjort upp handlingsprogram mot trakasserier.

I grundskolans femte och sjätte klass har sju procent av eleverna upplevt sexuellt betingat ofredande. I de högre klasserna ökar andelen markant, på åttan och nian har 12 procent av pojkarna och 30 procent av flickorna ofredats. Antalet är ungefär lika stort i gymnasier och yrkesläroanstalter.

Bara en liten del av trakasserierna sker enbart i skolan, största delen sker i det elektroniska umgänget eller i offentliga utrymmen.

Det måste betonas att trots att de aktuella avslöjandena har gällt lärare så visar THL:s undersökning att knappt en procent av dem som deltog har trakasserats av någon lärare eller annan skolpersonal. Vanligast är det att bekanta jämnåriga är skyldiga.

Det visar hur viktigt det är att hela skolsamfundet, också eleverna, innefattas i arbetet mot trakasserierna. Att de vuxna har ett särskilt stort ansvar understryks ändå av att elva procent av trakasserade elever i åttan och nian inte hade fått hjälp när de vände sig till en vuxen i skolan.

Här ser man väl en avspegling av en attityd som också fanns i Åbo, att blunda för problemet för att inte fläcka skolans goda rykte.

De nya direktiven innehåller en konkret hustavla för hela skolsamfundet för hur man ska identifiera, ingripa mot och förebygga sexuella trakasserier. Förhoppningsvis tas det nya programmet nu på allvar också i skolor där man tidigare har struntat i motsvarande direktiv.

Ministern och Utbildningsstyrelsen fokuserar på sina ansvarsområden, utbildningen.

Men det enorma gensvaret för metoo-kampanjen och den stora genomslagskraft den har fått visar att trakasserier och kränkande beteende inte kan isoleras till enskilda sektorer, det är en okultur som genomsyrar hela samhället. Att dra fram den i dagsljuset är bara ett första steg mot att upplösa den.

John-Erik Jansén Ledarskribent

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18