Välkommen sanning

Privata seniorhem har vuxit upp som svampar ur jorden. Men bara en del av befolkningen har ekonomiska förutsättningar att boka in sig på dem.

Professor Bo Lönnqvists insändare (HBL 31.1) om mantran i äldreomsorgen var en välkommen sanning.

Genom en välplanerad och ständigt pågående kampanj har statsmakten lyckats få det finländska folket att anamma tanken att seniorerna vill bo hemma. Detta stämmer säkert så länge pensionärerna är friska och kan sköta sig själva. Men vad sedan?

Som alltid är det ekonomin som dikterat målsättningen. I stället för att bygga hus för äldre människor satsar man på hemvård. Ensamheten blir för pensionären en mardröm. Förr eller senare. Då socialreformen konstruerades och fastställdes hade man nog inte haft kunnandet eller kanske viljan att tänka saken till slut.

Det privata kapitalet har sett sin möjlighet. Privata seniorhem har vuxit upp som svampar ur jorden. Men bara en del av befolkningen har ekonomiska förutsättningar att boka in sig på dem. Många av dessa hem har stora brister och bör analyseras, utvecklas och bearbetas så att äldre människor verkligen kan känna sig lyckliga. Människokännedom och psykologiskt öga hör till de viktigaste kriterierna vid valet av såväl ledning som personal till dessa. Givetvis bör också styrelsen ha dessa egenskaper.

En god vän till mig berättade vad hans läkare sade honom då han berättat om sin avsikt att flytta till ett seniorhem. Läkaren sade: "Aj, aj, demensen smittar lätt i dessa seniorhem." Också denna risk kan elimineras om viljan finns.

Förhoppningsvis bidrar Lönnqvists kloka insändare till att hela äldreomsorgen får en förnyad och vettig inriktning.

Per-Erik Lindholm Esbo