Välgöraren och dottern räddade Ingmar Bergmans fristad

Ingmar Bergman påstod att Fårö var det första stället där han kände sig hemma. Han lät bygga Hammars 1967 och blev småningom en riktig Fårögubbe. Därmed satte han också ön på världskartan. Mot slutet av sitt liv bodde Bergman året runt på Hammars och med sin sista fru Ingrid vilar han på Fårö kyrkogård. Albert Ehrnrooth har besökt Bergmangårdarna.

En aprildag 1960 i yrande snöväder klev Ingmar Bergman första gången i land på Fårö. Han letade efter en inspelningsplats till filmen Såsom i en spegel, som senare skulle betecknas som den första delen i trilogin om Guds tystnad. Under inspelningen blev Bergman stormförtjust, för att inte säga förälskad.

– Vill man vara högtidlig, kan man säga att jag hade hittat hem, konstaterade Bergman.

Det var kärlek vid första ögonkastet. För en gångs skull var anledningen inte en ny kvinna, utan den karga, vindpinade naturen på Gotlands nordöstra grannö. När Bergman återvände 1965 för att göra filmen Persona med Liv Ullmann i en av huvudrollerna, beslöt han att samtidigt leta efter ett eget ställe på Fårö. Han hittade strandnära mark och lät bygga Hammars där han och Liv, som han hade förälskat sig i under arbetet med Persona, kunde bosätta sig.

Fårös unika natur visade sig ha en mycket positiv inverkan på Bergmans kreativitet och han skrev flera manus, spelade in sex spelfilmer, en TV-serie och två dokumentärer på Fårö.

Auktionen

Kerstin Kalström plockar upp mig från Bergmancenter som på Fårö förvaltar arvet efter demonregissören genom att för allmänheten organisera utställningar, filmvisningar och guidade turer. Kerstin är intendent för de tre gårdarna och skrivarstugan som Bergman ägde och som numera sköts av Stiftelsen Bergmangårdarna.

Ingmars hem, Hammars, är i princip endast öppet för stipendiater som stiftelsen har utsett men ingen får bo där.

Vi är på väg mot kusten och korsar ett myr- och träsklandskap medan Kerstin berättar att Bergman i sitt testamente skrev att han önskade att Hammars och allt lösöre skulle säljas till högstbjudande. Han ville förhindra att Hammars blev ett museum. Hans nio barn fick dela på arvet och de beslöt att bjuda ut hela rubbet till försäljning på auktion. Bukowskis fick uppdraget och auktionshusets experter var noggranna.

– De fotograferade och dokumenterade var sakerna stod. Sedan kördes allt upp till Stockholm. Lastbil efter lastbil åkte i väg med allt, minns Kalström.

Välgöraren

Under tiden gjorde Ingmars yngsta dotter, den norska författaren Linn Ullmann, desperata försök att hålla samman ett av Sveriges viktigaste kulturarv. Linn hade tillsammans med sin mor Liv tillbringat de första åren av sitt liv på Hammars. Efter Ingmar och Liv Ullmanns uppbrott fortsatte Linn att tillbringa somrarna hos sin far på ön.

I en intervju berättade Linn om den kommande auktionen och den norske uppfinnaren och IT-entreprenören Hans Gude Gudesen råkade läsa artikeln. Av någon anledning beslöt Gudesen att ingripa. Han meddelade Linn, som han inte kände personligen, att han tänkte lägga bud på de flesta föremålen på auktionen och lade även ett bud på Hammars.

Gudesens bulvaner lyckades ropa in mer än 80 procent av allt lösöre, det mesta långt över utropspriset. Det ofta fotograferade nattduksbordet gick för mer än det tiodubbla priset (cirka 34 000 euro) än det hade värderats för. Utslitna fåtöljer, ett fiaspel, en papperskorg med innehåll, en sprattelgubbe, de berömda schackpjäserna från filmen Sjunde inseglet; Gudesen kammade hem nästan alla inventarier utan att bry sig om i vilket skick de var.

– Han lade ut cirka 1,7 miljoner euro på att bara sakerna skulle komma hem till sin rätta plats. Sedan köpte han huset, berättar Kerstin Kalström.

Eftersom Bukowskis hade kartlagt inventariet, kunde möbler och ting ställas tillbaka på sin ursprungliga plats. Gudesen köpte inte Bergmangårdarna för eget bruk. Den tillbakadragne miljardären var endast genuint intresserad av att förverkliga Linn Ullmanns vision. Linn förklarade i en intervju att hennes far hade sagt åt henne att efter hans död, skulle hans hus fortsätta att vara en mötesplats för människor som arbetar med musik, film, foto, teater och litteratur.

Sedan 2011 tjänar Bergmangårdarna som en lugn och vacker arbetsmiljö för skapande och utövande kulturarbetare som har fått vistelsestipendium. Välgöraren Gudesen står för underhållet av fastigheterna och tillsammans med Linn drog han även i gång stipendieverksamheten.

Hammars

Vi närmar oss Hammars och kör in på en grusväg genom ett mörkt skogsparti. Det första jag noterar är en gammal röd Volvo, en röd jeep och två Mercedesar. Det är Bergmans bilsamling "som numera bara står här", som Kerstin Kalström uttrycker det. Hammars stod färdigt 1967 och ligger i skuggan av vindkrökta tallar.

– Bergman byggde till åt bägge hållen, två gånger. Det syns på vinklarna. Huset är i dag 56 meter långt, förklarar Kalström.

Rent arkitektoniskt gör envåningshuset ett vimmelkantigt intryck. På innergården finns en gästlänga där stipendiaterna får bo och en övertäckt swimmingpool (ordet Bergman föredrog framom simbassäng).

– Ägaren (Gudesen) tycker att stipendiaterna ska vara här och jobba, inte bada.

Vi stiger in i huset och tar av oss skorna i vindfånget. En av de tre dörrarna leder in i huset. Jag noterar genast Moraklockan och Kerstin berättar att man kan höra denna familjeklenod ticka i flera Bergmanfilmer. Nu står vi redan i vardagsrummet, som Bergman kallade "samtalsrummet".

– Varje rum har en funktion. När man äter, gör man det i köket. Man jobbar på kontoret och i biblioteket läser man böcker.

I samtalsrummet diskuterade man med gäster. Kerstin Kalström får det att låta som om ingenting vore mer logiskt. Den stora öppna, vita spisen är inspirerad av en klassisk rysk film i vilken en liknande modell figurerade. Ingmar Bergmans arbetsrum ligger intill och det är överraskande mörkt.

– Det är lite prästson över det här och påminner om ett kapell, anser Kerstin Kalström.

Här satt Ingmar Bergman varje vardag några timmar, väldigt disciplinerat. Men klockan tre var det alltid dags för en filmvisning i den ombyggda ladan som var hans privata biograf i byn Dämba. I hela huset hittar man bevis för att Bergman även brukade skriva och rita på väggar, golv och möbler. Jag har sett fram emot att få se den berömda arbetsrumsdörren med Liv och Ingmars "kärleksdagbok". Här upptecknade regissören, med hjälp av hjärtan, svarta ringar, kors och en och annan demon som dansar långdans, stämningen i huset.

Liv kände sig utlämnad på Fårö och flyttade ut 1969. Två år senare gifte Ingmar Bergman sig med Ingrid von Rosen som bodde på Hammars till sin död 1995.

Parets sovrum är en tillbyggnad och här finns Ingmar Bergmans vita nattduksbord som är fullklottrat med utrop, uppslag, panikartade tankar. "Rädd rädd rädd", "Julaftonsfan", "Jag gör karriär och är seriös" och många andra ångestfyllda gastkramningar.

Hammars rum ligger i fil med fina vyer mot vindpinade träd, en bred stenstrand, havet och ett rev. Den vackraste utsikten har man i '"Ingrid-rummet". Här satt eller låg Bergman för sig själv, iakttog ibland soluppgången och mediterade. Inredningen är spartansk och det vackra porträttet av Ingrid dominerar.

– Ingmar sörjde Ingrid otroligt mycket. Hon var hans verkliga livskamrat, konstaterar Kerstin Kalström.

Vi beger oss till andra sidan av huset, den andra tillbyggnaden. Bergman ägde förmodligen Sveriges största privata filmsamling. Alla hans VHS:er står i samma ordning som tidigare och fyller TV-rummets väggar från golv till tak. De nedsuttna fåtöljerna är bästa beviset för att rummet var i aktivt bruk. Ingrid Bergmans arbetsrum ligger mellan videoteket och biblioteket, som är den östra 'flygelns' sista rum.

Biblioteket känns som det mest hemtrevliga utrymmet med en läshörna och en bekväm Charles & Ray Eames skinnfåtölj. Här hittar man bland annat tre olika utgåvor av Strindbergs samlade verk och en modell av Dramaten i en skala 1:50 som var en gåva från teatern när Ingmar fyllde 70.

Interiörerna på Hammars är ganska enkla och känns manliga och knappast mysiga. Många väggar och golv är träbeklädda och i efterhand har jag en känsla av att höstfärger dominerar. Hösten var också Ingmars favoritårstid.

– För Ingmar var Hammars en riktig fristad och han var här så mycket han kunde, förklarar Kerstin medan hon sätter på larmet.

De sista åren bodde Bergman året runt på Hammars. Han lyssnade mycket på klassisk musik och såg på film. Linn Ullmanns roman De oroliga (2015, på svenska 2016)) skildrar livet på Hammars mycket känslosamt och visar att Bergman kanske inte var en så dålig far som somliga har påstått.

Den svenska staten var inte beredd att rädda Hammars, men lyckligtvis förstod två norrmän att Bergman är en svensk portalfigur som är minst lika betydelsefull som August Strindberg, Carl Larsson och Alfred Nobel. Något annat minnesmärke finns inte över en av förra seklets mest originella filmskapare.

Ingmar Bergman dog på Hammars den 30 juli 2007, 89 år gammal.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00