Valet mellan ryska och estniska

I Estland sätter många ryska föräldrar sina barn i estniska dagis för språkets skull.Bild: Yle

Dokumentären om ryskspråkigas språkvalskval i Estland är stundtals upplysande, men dras ut i onödan av omotiverat långa spårkvardagsscener.

Dok: Estlands ryska minoritet sänds i Yle Fem 15.4 kl. 22.15.

I Estland är estniska officiellt språk, medan ryska som talas av en fjärdedel av befolkningen är landets andra språk. De flesta ryskspråkiga flyttade till landet när det hörde till Sovjetunionen, men det finns även en historisk rysk minoritet.

Sådana bakgrundsuppgifter hjälper oss inte Marianna Kaats dokumentär 14 käänet från 2017 med, utan det förutsätts vi veta eller ta reda på. Likaså presenteras inte det estniska skolsystemets möjligheter att studera på ryska, men av dokumentären att döma verkar det finnas ryskspråkiga dagis och skolor i landet fram till studenten. Däremot får man uppfattningen att universitetsutbildningen i landet går helt på estniska.

Det handlar i alla fall om språk och skolor, om ryskspråkiga familjer i valet och kvalet mellan att sätta sina barn i ryska eller estniska dagis och skolor. Eller helt enkelt låta barnet byta skola från en rysk till en estnisk, med allt jobb det innebär för att hänga med i undervisningen samtidigt som ett nytt språk ska erövras, ett språk som inte heller föräldrarna nödvändigtvis behärskar.

Det handlar inte bara om språk, utan också om kultur och identitet. Här verkar finnas en tanke om att öppnar man en dörr så stängs en annan – vilket förstås är en bild av hur olika språkmiljöer estnisktalande och ryskspråkiga lever i. Estniskan är språket som öppnar dörren till ett att vara delaktig och ta sig fram i det estniska samhället. Ryskan däremot ger möjligheter i det stora landet i öst dit många ryskspråkiga flyttar för att studera. För EU-landet Estlands medborgare ligger däremot Europa öppet; en dörr som inte längre står vidöppen för den som blir rysk medborgare.

Det är med andra ord stora och livsavgörande beslut föräldrarna och barnen står inför och dokumentären följer några familjer under fyra år. Alla medverkande är sansade och sakliga, men det framgår att frågan är eldfängd och att debatten kan gå het i andra forum. Varför investera i ett språk som trots allt talas av så få? Tänk om barnen fjärmas från sina föräldrar och sin ryska identitet om estniska blir deras första språk?

En ung man som studerar i S:t Petersburg (som han för övrigt kallar Leningrad) beskriver sitt mellanförskap: I Ryssland betraktas han som est och får frågan varför han talar ryska. Hans estniska är svag, liksom engelskan.

För den som själv tillhör en språklig minoritet finns det alltså både beröringspunkter och olikheter i problemställningarna.

Men varför så långt och omständligt? Dokumentären är drygt åttio minuter lång, är stundvis intressant och upplysande, men består av alltför många och långa utdragna scener av exempelvis bilåkning och barn som språkbadar på dagis. Syftet verkar vara att ge (filmpoetiska) betraktelser av rysk-estnisk språkvardag men det hade räckt med mindre.

Faktum kvarstår: det ska vara något extra intressant för att ta upp tittarens tid i nästan en och en halv timme. Det är inte den här dokumentären.

Malin Slotte TV-redaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00