Välartikulerat om människan

Människan i centrum. Alpo Aaltokoskis duoverk med irakiska musikern Ali Alawad fick en extra dimension i form av video, då Alawad fick avslag på sin asylansökan och flydde strax innan premiären i våras.Bild: Tanja Ahola

Alpo Aaltokoski skapar skickligt konst utifrån världsläget och hanterar nutidsdansen på ett personligt sätt.

DANS

Alpo Aaltokoski Company. Fuga. Koreografi: Johanna Ikola och arbetsgruppen. Ljus Kalle Paasonen. Dans: Jouni Majaniemi, Unna Kitti, Johanna Ikola.

Ali & Alpo. Koreografi och dans: Alpo Aaltokoski. Musik: Ali Alawad. Ljus: Kari Gratseff. Ljud: Johanna Storm.

Stoa 22.11.

Alpo Aaltokoski Company arrangerar för tillfället en dansmaratonfestival i Stoa, en utmärkt chans att få en inblick i gruppens arbete och stil, för detta är ett personligt sätt att hantera nutidsdansen. Onsdagens föreställning presenterade dels premiärverket Fuga, i koreografi av Johanna Ikola med arbetsgrupp, dels Alpo Aaltokoskis eget verk Ali & Alpo. Bägge präglades av lugn, koncentration och allvar, utan djupa rynkor i pannan trots allvarlig tematik. Bägge placerar människan i centrum, och det är en givande utgångspunkt.

Johanna Ikola hör till Aaltokoskis trotjänare som dansare och har tillsammans med dansarna Jouni Majaniemi och Unna Kitti skapat en riktigt lyckad helhet i Fuga, till musik av J. S. Bach. Kombinationen kunde lätt bli en fyrkantigt strikt fuga hand i hand med musiken, men arbetsgruppen undviker skickligt blindskär. Man låter sig inspireras av fugans strukturer utan att följa dem hand i handske.

I musiken innebär fugan att temat upprepas i olika form, och i dansverket kan man nog skönja den tanken, men snarare som något lekfullt, med naturlig kontakt dansarna emellan. Scensättningen där publiken fick komma dansarna väldigt nära var också lyckad – dels blev föreställningen jämställt riktad i alla fyra riktningar (vilket ofta är svårare att förverkliga än det låter), dels blev närheten ett effektfullt element, där man också kunde skönja dansarnas andning och experimenterande med ljud på en helt annan nivå än i en traditionell teaterformation. Dramaturgin var enkel men fungerande och jag gillade definitivt slutet. Musiken fick sista ordet.

Imponerande

Ali & Alpo utmejslades i dystrare färger och självklart med en bekymrad efterklang. Musikern Ali Alawad (vars namn för övrigt saknades i programbladet) kämpade för att få asyl i Finland men tvingades slutligen lämna landet strax innan premiären i våras, i rädsla för att bli skickad tillbaka till Irak. Han medverkar via ljud och video. Jag kan inte låta bli att drömma om att för en stund glömma hela kontexten, på vilket sätt skulle det då förmedla känslor? Men vi kan inte glömma. Aaltokoski skapar skickligt konst utgående från världsläget och påminner oss samtidigt om att vi inte ska glömma.

På scen bär Aaltokoski på ett imponerande sätt upp föreställningen ensam. Det är fysiskt, stundvis stillastående och nästan krampaktigt. Man kan känna av ångesten, men samtidigt också hoppet. Ett specialomnämnande förtjänar Johanna Storms ljuddesign, som binder ihop Alawads arabiska musik och samtidigt fungerar som ett slags klingande undermedvetande.

Det blir absolut ingen övertydlig iscensättning av Alis historia, men man kan inte undgå att leva sig in i den samtidigt. Dansutrymmet varierar men är ständigt starkt avgränsat av ljus, vilket känns som en stilig metafor för gränser, fängelser, kanske även inre fängelser som vi kan känna oss fångna i? Oftast lämnar ljuset Aaltokoskis ansikte i skuggan och låter kroppen uttrycka sig desto starkare. Vid närmare sextio års ålder har den en hel del att berätta, även med enkla gester. Speciellt armarna används väldigt uttrycksfullt. Idén med det spanskinspirerade avsnittet gick kanske mig lite förbi, men kraften i dansen nådde fram. Musiken har oftast en viktig roll i Aaltokoskis verk och även nu lyssnar han koncentrerat, ger musiken utrymme och agerar i förhållande till den.

Aaltokoski Dance Marathon pågår till 26.11.

Tove Djupsjöbacka Musik- och danskritiker

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08