Väl genomfört och uppfriskande ödesmättat familjedrama

Pengar och karriär kombinerat med bitterhet och moral är temat för Stadsteaterns uppsättning av Arthur Millers Priset.

Helsingin kaupunginteatteri: Hinta. I rollerna: Santeri Kinnunen, Eero Aho, Aino Seppo, Esko Salminen. Text: Arthur Miller, övers. Aleksi Milonoff. Regi: Paavo Westerberg. Dräkt och dekor: Antti Mattila. Ljus: Kalle Ropponen. Ljud: Aleksi Saura. Mask: Tuula Kuittinen. Premiär 1.2.

Helsingfors stadsteaters uppsättning av Arthur Millers Priset är en imponerande helhet som behandlar många teman och förmår behålla åskådarens intresse, trots en respektingivande längd på nära tre timmar. Millers pjäs är en brännande skoningslös skildring av förbittrade familjerelationer och västerlandets patriarkala kapitalistiska hederskultur där pengar och karriär är viktigare som symboler än det goda liv de förväntas kunna ge. Den levandegörs av ett i alla roller ypperligt skådespelargarde och ett lågmält stiligt yttre skal.

Ett gammalt dödsbo som ska säljas sammanför under dramatiska former två bröder som inte träffats på en lång tid. Bakom deras stela inledande handskakningar döljer sig en våg av uppdämda känslor: bitterhet, mindervärdeskomplex, dåligt samvete och till och med hat. Deras försök att avsluta affären men också att återuppta bekantskapen med varandra leder gradvis till att detta kaos nystas upp och fram träder berättelsen om en hel familjetragedi som utspelat sig i kölvattnet av den Stora Depressionen som härjade i 30-talets USA.

De fyra skådespelarna förtjänar alla beröm för sina prestationer. Santeri Kinnunens pensionsfärdige poliskonstapel Victor Franz skiner främst i andra akten där han får fullt utlopp för sin djuriskt rasande bitterhet. Eero Aho gör pjäsens kanske mångsidigaste karaktär som brodern Walter: då han äntrar scenen utstrålar han enbart stöddig karisma, till slut har den omsorgsfulla frisyren kollapsat över en illrosa panna medan rösten storknar i vredestårar. Aino Seppo gör med ett finstämt kroppsspråk det bästa av sin lite birollsaktiga roll som Victors fru Esther medan Esko Salminen river ner en spontan applåd från publiken för sin roll som pjäsens comic relief: den jovialiskt skurkaktige möbelhandlaren Gregory Solomon som främst är sugen på att tjäna en snabb hacka men som också han bär på en mörkare mänsklig hemlighet.

Scenkonstruktionen i Stadsteaterns lilla sal förtjänar också ett eget omnämnande: scenen är konstruerad i en 90 graders vinkel med spetsen mot publiken vilket effektivt skapar det visuella intrycket av en stor och rymlig lägenhet och ger utrymme för intressanta kombinationer av dekor och rörelse ut och in mellan utrymmena. Konstruktionen ger också akustisk draghjälp åt Aleksi Sauras väl utförda ljuddesign, som samverkar smidigt med Kalle Ropponens ljussättning. Tillsammans manipulerar de skickligt stämningen då berättelsen lider mot en uppfriskande tröstlös och ödesmättad final.

Otto Ekman Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00