Vägkosten för SDP-ledaren är motståndarlägrens kritik

Antti Rinne är förhandsfavorit i ordförandevalet, men han måste veta var det surrar inom partiet. En del av dem som röstade på honom för tre år sedan är ännu inte nöjda, och de ska bemötas.

Det är svårt att sätta fingret på orsaken, men visst är det lättare att andas på SDP:s partikongress i Lahtis än det var på partikongressen i Seinäjoki, där två kandidater stred, den sittande ordföranden Jutta Urpilainen och utmanaren Antti Rinne.

Nå, några orsaker finns det förstås. Socialdemokraterna själva vill framhålla att det är den gemytliga stämningen mellan tre bra kandidater – men det finns också yttre orsaker: Opinionsmätningarna och det utbredda missnöjet med regeringen. Det ger medvind – inte minst åt Antti Rinne – och tar udden av eventuella besvikelser i olika läger efter dagens val.

Ett bakslag kom den första kongressdagen: Partiets nya principprogram, som skulle förnyas efter ett par decennier, fick kritik för beredningen. Principprogrammet verkar alltså bli en skiss för nästa kongress.

Många obestämda

En stor del av delegaterna hade på fredagen inte bestämt sig om ordförandevalet. I två olika läger bedömdes det finnas omkring en femtedel obestämda. Många ville heller inte säga vem de ställer sig bakom. Bland Finlands svenska socialdemokrater är det ändå sittande ordförande Antti Rinne som är favorit.

En bedömning i Timo Harakkas kampanj är att han lyckats vinna över en del delegater som röstade på Antti Rinne – för förnyelse – för tre år sedan men nu blivit besvikna.

En sådan delegat är Kirsi-Maarit Lehtimäki från Tavastland, som inte riktigt är nöjd.

– Jag är inte direkt besviken, för precis som han lovat har han varit lätt att närma sig och aktivt ute på fältet, säger Lehtimäki som nu har på sig Timo Harakkas kampanjpins.

– Jag vill ha ännu mer förnyelse. Jag har fyra barn och deras framtida arbetsliv kommer att se annorlunda ut. Fackrörelsen måste förnyas, det måste komma modigare förslag för framtidens arbetsliv och SDP associeras lite väl starkt med FFC. Det finns också andra fack, säger Lehtimäki som anser att Harakka verkar mest lovande när det gäller framtida arbetslivsfrågor, som hon klassar som en ödesfråga.

– Det räcker inte att bara klaga på regeringen.

Harakka: "Förnöjsamhet är en risk"

Själv inledde Timo Harakka sitt kampanjtal på fredagskvällen med att bemöta risken med att byta ordförande – särskilt till en första periodens riksdagsledamot – då partifältet stå inför en räcka val.

– En ny ordförande kan kännas som en risk, särskilt då det är en färsk socialdemokrat som tog över femtio år på sig att skriva in sig i något parti. Men det är förnöjsamhet som är en risk. Vårt väljarstöd är nu på den nivå som i tiden tvingade Eero Heinäluoma att avgå, säger Harakka.

Antti Rinne då – hur charmade han delegaterna? I sitt sista tal på fredagskvällen valde han ett annorlunda grepp. Han skrev inte ner något tal, han ställde sig inte bakom podiet, utan ute på scenkanten och berättade fritt ur minnet om en hemlös man han träffat, som blev bjuden på mat, och lade alla kort på ett personligt tal. Mycket riktigt lät han bättre än i sitt linjetal tidigare på dagen. Resultatet vet vi på lördagen.

I Tytti Tuppurainens stödgrupper finns profiler som tidigare synligt stödde Jutta Urpilainen – men inte heller där är det så enkelt. Tuppurainen har haft en stigande kurva på slutrakan, och de som talar för Antti Rinne säger att hon verkar äta av Harakkas framgångar, inte av Rinnes.

Tuppurainen har lockat många som är oroade över att den europeiska dimensionen glöms bort, över alltför stort fokus på regeringskritik och detaljer. Hon är också en kandidat som tycks locka högre utbildade socialdemokrater.

En av dem är Johanna Juselius från Nyland.

– Jag kände inte till henne så bra från början, men när jag bekantat mig med henne står hon för precis det som är viktigt för mig, säger Juselius och lyfter upp hennes starka ställningstaganden i utbildningsfrågor, människorättsfrågor och mot hatretorik.

Juselius har bott utomlands och representerar yngre finländare som inte begränsar sitt perspektiv till det nationella.

– Tuppurainen är klart EU-positiv. Jag har bott länge utomlands och för mig är det viktigt att det här inte bara är en finländsk rörelse.

Tuppurainen lät det här perspektivet bli bärande i sitt eget presentationstal.

– Det finns växande politiska krafter inom EU och annanstans i världen, som vill motstå ytterlighetsrörelserna och nationalistisk populism. Det behövs mod och kraft, sade Tytti Tuppurainen.

Tuppurainens tal tilltalade säkert de SDP:are som vill ha ekonomisk realism, för i stället för stora löften talade Tuppurainen om den långsamma tillväxtens realiteter.

Johanna Juselius tycker att det gör skillnad att Tuppurainen är yngre än de två andra kandidaterna, och att det syns i perspektivet. Rinne och Harakka är 54, Tuppurainen är 40.

Men de två herrarna ligger närmare partikongressens genomsnitt. Tre av fem delegater är män, och medelåldern på SDP:s partikongress är 51,1, vilket är en högre medelålder än de tre föregående partikongresserna. Bland männen är medelåldern kring 53, bland kvinnorna 48.

Sylvia Bjon Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00