Vågar företagen riskera?

Ökad risktagning sker knappast automatiskt, utan snarare som ett resultat av så kallat moget övervägande. Hur är den beslutsprocess beskaffad som kunde uppmuntra till ökad risktagning?

Kjell Skoglund behandlar flera frågor av vikt i sin Bakgrundsartikel "Framgång förutsätter risktagning" (HBL Debatt 25.1). Han framhåller bland annat att "För att skapa ett större antal framgångsrika företag krävs ett kollektivt klimat som till och med uppmuntrar till risktagning".

Ökad risktagning sker knappast automatiskt, utan snarare som ett resultat av så kallat moget övervägande. Hur är den beslutsprocess beskaffad som kunde uppmuntra till ökad risktagning?

Företagets tre centrala beslutsnivåer är bolagsstämman, styrelsen och den operativa ledningen. Vilken roll har dessa då företaget ställs inför avgörandet att acceptera en högre risknivå?

Ägarna kan påverka riskbenägenheten i ett längre perspektiv genom att på bolagsstämman välja styrelseledamöter som kombinerar ett positivt förhållande till konkurrens- och till och med resultatbefrämjande ny risktagning. Att på eget initiativ rekommendera tilltagande riskbenägenhet bör dock ägarna avhålla sig ifrån (kanske med undantag för enskild ägare som besitter 100 procent av aktiestocken). Styrelsen svarar ju dock för att allt sköts i god ordning och för företagets överlevnad.

Styrelsen kan kanske känna sig trygg genom att fullfölja aktiebolagslagens bokstav ("Styrelsen svarar för bolagets förvaltning och för att bolagets verksamhet är ändamålsenligt organiserad (allmän behörighet). Styrelsen svarar för att tillsynen över bolagets bokföring och medelsförvaltningen är ordnad på behörigt sätt).

Paragrafen om styrelsens ansvar är dock av övervägande administrativ karaktär och inspirerar i sig inte till större risktagning. Vissa styrelser nöjer sig dock med vad paragrafen stipulerar och i sådana fall har detta kanske också varit ägarnas avsikt vid tillsättandet av densamma.

En märkbar höjning av risknivån kräver insikter och färdigheter som sträcker sig vida utanför den administrativa rollen. Styrelsen måste inom sin egen krets ha tillgång till insikter i övergripande ekonomiska analyser och prognoser både lokalt och internationellt. För att kunna bedöma vad den höjda riskbenägenheten och de därmed intimt förknippade ekonomiska satsningarna kunde resultera i är insikterna i de ifrågakommande marknaderna och kundkategorierna och kundbeteendena av central betydelse. Dessa kunskapsområden har inte alltid haft tillräckligt vägande roll i styrelsernas sammansättning. Risktagning har följaktligen undvikits på grund av otillräckliga, ifrågasatta och föga pålitliga analyser.

De enskilda förslagen om tilltagande risker presenteras oftast av den operativa ledningen. Verkställande direktörens roll är avgörande, men balansen är krävande.

Stor risktagningsbenägenhet kan vara alarmerande för styrelsen medan styrelsen kan tolka avsaknaden av välgrundade riskalternativ som oföretagsamhet. Vd:s vara eller icke vara kopplas ofta ihop med den risknivå styrelsen förstår och kan känna sig bekväm med.

Ökad risktagning är således ingen automatisk företeelse utan ett resultat av odelat förstående och understöd på samtliga nivåer i företaget. Ett fungerande kollektivt klimat!

Tom Palmberg, Ingå

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning