Våga tala om hedersrelaterat våld

Hedersrelaterat förtryck och våld är ett ämne som väcker diskussion i tystnad och hemlighet. Det är ett existerande problem i vårt samhälle, som finns under ytan.

Oftast beror hedersrelaterat förtryck och våld på kultur och religion. Offren brukar vara unga flickor, men även unga pojkar. Familjen anser att en västerländsk livsstil inte lämpar sig för deras barn, och kräver respekt för den egna kulturen och religionen, med allt vad det innebär. Problem uppstår när unga flickor och även pojkar vill leva sitt liv som de vill, även om det innebär att de bryter mot familjens tradition.

Fast hedersrelaterat förtryck och våld existerar och förekommer, är människor ofta omedvetna om detta samhällsproblem. Men det är också mycket svårt att tala om det, trots medvetenhet om fenomenet. Att lyfta fram problemet för diskussion väcker känslor och rädsla. Människor är rädda för de konsekvenser och reaktioner som kan uppstå när man tar upp frågan. De som vill hjälpa vill inte bli stämplade som rasister. De vill inte heller ge underlag till rasister, som rider på fördomar och okunskap om mångkulturalismen.

I Finland finns det ingen behörig myndighet som kunde förstå det här problemet, eller till vem de drabbade kunde vända sig vid behov. Därför är det viktigt att utbilda professionella som kan hjälpa människor som lider av detta problem. Dessutom ska hedersrelaterat våld kriminaliseras.

Jag anser också att det är oerhört viktigt att skolor och andra institutioner uppmärksammar problemet och till det relaterade fenomen och att de omedelbart informerar myndigheterna. I Sverige har detta problem diskuterats öppet och åtgärder har vidtagits. I många fall får man inspiration av Sverige och man vill ta modell av svenskarna. Jag undrar varför man inte gjort så i denna fråga här i Finland.

Offren vågar inte själva tala om sin situation offentligt, men de hoppas att någon gör det för dem. Vi får inte lämna offren ensamma. Det är särskilt viktigt att man kan tala öppet och konstruktivt. Avsikten är inte att stigmatisera någon eller någon folkgrupp, utan tanken är att hitta lösningar för att hjälpa offren och deras familjer. Detta kräver mod, som jag hoppas ska finnas i oss alla.

Åtgärder måste vidtas innan fenomenet eskalerar och blir allt svårare. Det värsta är inte det faktum att hedersrelaterat förtryck och våld förekommer, utan att man inte vill tala om det och att ingenting görs. Vi måste komma ihåg att vi talar om mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet, och att försvara dem är alltid rätt.

Veronica Kalhori Esbo

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning