Våga bemöta klimatångesten, säger specialist på miljökänslor

Skogsbränder, översvämningar och värmeböljor har utlöst varandra under sommaren och på måndagen kulminerade flödet av dåliga klimatnyheter i IPCC:s rapport. Här talar en kvinna i telefon på den brandhärjade grekiska ön Euboia. Bild: Angelos Tzortzinis/Lehtikuva-AFP

När miljön och klimatet förändras är det normalt att känna oro, sorg, frustration över det som sker. Det blir allt viktigare att lära sig hantera tunga känslor förknippade till klimat- och miljökrisen. Föreningen Känsla är en förening i Finland som vill hjälpa personer att hantera klimatångest. 

Dramatiska bilder på översvämmade byar, skogsbränder och nyheter om extrem hetta har fyllt våra nyhetsflöden i sommar. När den globala klimat- och miljökrisen kommer allt närmare oss känner allt fler klimatångest.

– Våra känslor är förknippade till miljön omkring oss och påverkar hur vi beter oss, vilka värderingar vi har och vad vi uppskattar i livet, säger Minerva Peijari, som är socialpsykolog och arbetar som specialist för föreningen Känsla. 

Minerva Peijari utvecklar den svenskspråkiga verksamheten i Känsla rf. Föreningen hjälper grupper och individer att hantera olika miljökänslor kopplade till klimatförändringen, miljöfrågor och en osäker framtid. Bild: Privat

Föreningen Känsla är den första i Finland som erbjuder handledning och föreläsningar om hur man kan hantera miljökänslor. Miljökänslor (ympäristötunteet på finska) är ett begrepp myntat av Panu Pihkala och innefattar både behagliga och obehagliga känslor förknippade med naturen, klimat- och miljöfrågor och en osäker framtid. Känsla (Tunne på finska) grundades för några år sedan som ett svar på den växande klimatångesten bland finländare.

Klimatångest är ingen psykisk sjukdom i sig men används som ett paraplybegrepp för olika nivåer av obehag, oro och ångest förknippade med klimatkrisen och dess konsekvenser. 

– Mycket av vårt arbete handlar om att våga möta sina miljökänslor, också ångesten.

Alla känslor bär på ett budskap, förklarar Peijari. Klimatångesten är en rädsla för att förlora något som är viktigt men också hoppet om att kunna påverka det.

– Det är rationellt att känna klimatångest i dagens läge eftersom klimatkrisen är en realitet. 

Klimatångesten behövs, men också redskap att hantera den.

Ur miljöns och klimatets synvinkel är klimatångest nödvändig, eftersom personer som känner klimatångest också ofta är beredda att förändra sina beteendemönster. 

– Att både känna ångest och hopp samtidigt är den kombinationen av känslor som engagerar människor mest, säger Peijari.

Känsla är en politiskt och religiöst obunden medborgarorganisation som ingår i projektet Ympäristöahdistuksen mieli, som pågår mellan 2020–2023 och finansieras av Social- och hälsoorganisationernas understödscentral.

Grundades av Taneli Saari och Sanni Saarimäki 2018.

Den registrerade föreningen erbjuder workshops, föreläsningar om och handledning i hur man kan hantera olika miljökänslor kopplade till klimatförändringen, miljöfrågor och en osäker framtid.

Aktiviteterna riktar sig till individer och grupper och arrangeras på både svenska och finska.

Verksamheten drivs och utvecklas av professionella inom psykologi, socialt arbete, pedagogik och kultursektorn.

I takt med att medvetenheten om klimatkrisen framskrider växer också behovet av verktyg och stöd för att hantera de tunga känslorna som klimatångesten för med sig. 

– Det är en verklig ångest som måste börja beaktas, säger Peijari.

Det har visat sig att personer som har psykiska problem från förut ofta är extra känsliga för att få klimatrelaterade obehagliga känslor. Depression är den ledande orsaken till arbetsoförmåga i Finland och Peijari betonar därför vikten av att beakta klimatkrisens psykologiska konsekvenser i alla samhällsfunktioner. 

– Vissa samhällsfunktioner har börjat beakta den psykologiska aspekten av klimatförändringen medan andra inte tar det som ett allvarligt hot.

Bland annat pågår det nationella projektet Ympäristöahdistuksen mieli, som leds av organisationen MIELI Psykisk Hälsa Finland och fokuserar på att förbättra möjligheterna att hantera olika miljökänslor. I maj kom också Social- och hälsovårdsministeriet ut med en plan som innehåller åtgärder för hur hälsorisker förknippade med klimatkrisen ska hanteras, däribland klimatångesten.  

Peijari förklarar att klimatkrisen är svår att förhålla sig till eftersom det handlar om ett existentiellt hot som tvingar oss att ifrågasätta våra livsvanor och fundera på grundläggande frågor.

– Det kan kännas ångestfyllt när det plötsligt inte längre är självklart att vi ska ha kvar hälsan, kunna resa dit vi vill och äta samma mat som tidigare.

I juli har översvämningar orsakat stor förödelse i Tyskland, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Schweiz. I den tyska byn Altenahr (bilden) i delstaten Rheinland-Pfalz har hus och gator och förstörts av översvämningarna. Bild: Christof Stache/LEHTIKUVA-AFP

Som finländare är vi generellt ganska dåliga på att förhålla oss till existentiella rädslor. För människor i mer utsatta situationer är det vanligare att man ställs inför risken att förlora sitt hus eller sin hälsa. 

– Det betyder inte att man mår bättre när man är van vid det, men det skapar kanske ett bättre sätt att bemöta osäkerheten som är närvarande hela tiden.

Polariseringen i klimatdiskussionen orsak till klimatångest

I en undersökning som Känsla rf utförde om miljökänslor hos finlandssvenskar förra året framkom att de främsta orsakerna till att obehagliga miljökänslor förstärktes var andra människors likgiltiga förhållningssätt till klimatkrisen.

– När man läser en nyhetsartikel är det ofta inte nyheten om extremväder eller naturkatastrofer som förstärker oron utan de arga kommentarerna under artikeln, säger Peijari. 

Att andra människors passivitet orsakar oro är enligt Peijari ett bevis på att vi är sociala djur som starkt påverkas av varandras beteende. Hon påminner om att stora strukturella förändringar möjliggörs genom att vi på ett individuellt och socialt plan vågar diskutera och påverka varandra. 

Största delen av finländarna i alla åldrar är oroliga för klimatet och miljön men medan unga känner ångest och oro för den globala uppvärmingen, känner äldre mer hopp, visade den svenskspråkiga barometern som publicerades 2020. Peijari menar att bättre kommunikation över generationsgränserna behövs.

I sommar sattes värmerekord i Kanada, som efterföljdes av stora skogsbränder. Bild: BC Wildfire Service

– Vi måste få igång en konstruktiv diskussion.

Se dig själv i spegeln och förminska inte barnets eller ungdomens oro och känslor, ger Peijari som råd till föräldrar. Ta de ungas känslor på samma allvar så som du skulle ta dina egna känslor på allvar. 

– Inom familjen kan man tillsammans fundera på hur man kan förändra sitt eget beteende och hur man kan stödja varandra i det.

Samtidigt måste man också acceptera att det finns vissa saker som inte går att påverka. Det är viktigt att förklara för barnet att mycket fint också kommer att finnas kvar i världen i framtiden, trots att vissa saker kommer att vara annorlunda.

Peijari understryker att ingen ska behöva gå ensam med sina tunga känslor och tankar orsakade av klimatkrisen. Om det känns som att det inte finns någon i ens närkrets att prata med så tipsar hon om att många inspirerande grupper och personer som engagerar sig i klimatarbetet finns på sociala medier. Hon rekommenderar också böckerna Klimatpsykologi - hur vi skapar hållbar förändring skriven av de svenska Klimatpsykologerna, Panu Pihkalas bok Mieli maassa?: ympäristötunteet och Earth Emotions av Glenn Albrecht.

– Det kan vara en god idé att gå med i en miljöförening av något slag, säger hon och påminner om att hoppet inte är förlorat än. 

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning