Vådan av att vara Sara

Sara Ehnholm Hielm har levt sitt liv läsande. Ändå var det överraskande svårt att ta språnget till att själv skriva en bok.Bild: Cata Portin

Efter att i femton år som förlagsredaktör ha handlett och uppmuntrat författare debuterar Sara Ehnholm Hielm nu med en essäsamling. Målet var att skriva om kvinnorollen, med Elena Ferrantes och Karl Ove Knausgårds grepp som förebild.

Kan man bli sig själv när man redan har funnits i femtio år? undrar Sara Ehnholm Hielm efter en omtumlande läsupplevelse.

Familjen Hielm har flyttat till Rom för att tillbringa ett drygt år i den eviga staden. De övriga familjemedlemmarna har klara mål för sin vistelse – jobb, studier och skola – men Sara Ehnholm Hielms roll är diffus. Hon är hustru och mamma och när drömmen om att äntligen få skriva en länge planerad essäsamling om film.

Men Elena Ferrante kommer emellan.

På en dammig hylla för översatt litteratur i en bokhandel i Rom hittar Ehnholm Hielm den engelskspråkiga utgåvan av första delen i Elena Ferrantes Neapelsvit – Min fantastiska väninna. Hon läser, uppslukas och inser att hon inte vill skriva om hon inte kan skriva som Elena Ferrante. Och hon återvänder till en annan förebild, Karl Ove Knausgårds svit Min kamp och upptäcker att det som intresserar henne är skrivande som sanning.

Essäsamlingen om film får anstå, liksom de storslagna planerna på en roman. Sara Ehnholm Hielm inleder det mödosamma arbetet på en bok där hon skriver om sig själv med målsättningen att vara modig.

– För mig handlar boken om kvinnorollen. Vad får man skriva som mamma, hustru och förläggare och var hamnar jag?

– Det handlar om att vara sann och det handlar om drömmar och begär. Men inte vet jag om jag är modig. För mig är mod det som sammanfattas i Bröderna Lejonhjärta – modig är att vara rädd och ändå våga.

Drag att ogilla

I Sara Ehnholm Hielms essäsamling Och hjärtat, det var mitt möter vi en kvinna som käbblar och älskar med sin man, som sörjer över att döttrarna inte vill dela hennes hisnande läsupplevelser och äcklas av hennes valkar, som grälar med sin pappa om hur den grekiska finanskrisen ska skötas, som känner sig utanför bland Roms piffiga hemmafruar och som på en fest blir handlöst besatt av en man hon mött i ett tidigare liv.

I takt med att Sara Ehnholm Hielm ansträngde sig allt mer för att vara sann mot sig själv upptäckte hon allt fler sidor som hon inte gillade.

– Jag insåg att jag dras till bekvämlighet, fåfänga och hedonism. Och att jag ständigt var rasande för jag upplevde att jag inte hade sagt allt.

– Genom att skriva om sig själv bjuder man in andra att spegla sig i en och välja alternativ – vill de ta avstånd eller vill de närma sig?

Skvalleraspekten då? Hur mycket tror du att dina läsare kommer att spekulera i vem den namnlöse passionen är och om historien ens är sann? Och tror du att dina avslöjanden om hemlivet med maken väcker diskussion?

Sara Ehnholm Hielm ser road ut och kontrar med att de amerikanska essäisterna Maggie Nelson och Joan Didion hör till hennes favoritförfattare.

– Maggie Nelson och Joan Didion lyckas vara både självutlämnande och kontrollerade. Inte är Svenskfinland så litet att man inte kan skriva som jag gör.

– Passionen var startskottet och inspirationen till att jag började skriva så här. Jag har försökt beskriva hur känslor och fiktionens drömmar färgar min verklighet. Vad gäller min man tycker jag att han är hjälten i en kärlekshistoria där hjältinnan är enfaldig.

Raseri

Den här intervjun görs i Förlaget M:s utrymmen på Nylandsgatan i Helsingfors. Förlaget är Svenskfinlands nyaste, grundat för tre år sedan som en reaktion på den uppslitande fusionen mellan Söderströms och Schildts förlag, den som ledde till förlaget Schildts & Söderströms.

I en essä skriver Sara Ehnholm Hielm om sitt raseri, framför allt gentemot de chefer som genomförde fusionen, men hon redogör också för varför hon vågade bryta upp från en trygg arbetsplats och kasta sig ut mot en okänd.

– Essän handlar om min ambivalens, mitt yrkesval och den fråga jag ställdes inför – vill jag fortsätta jobba på ett förlag?

Har du någonsin ångrat ditt val att gå över till Förlaget M?

– Jag saknar en del kolleger och författare på Schildts & Söderströms men det har känts otroligt spännande, roligt och viktigt att vara med och grunda ett nytt förlag.

Som förlagsredaktör har Ehnholm Hielm varit en av dem som lyft barn- och ungdomslitteraturens status i Svenskfinland.

En redaktörs viktigaste uppgift är att vara en noggrann läsare som vågar gå in i en text och hjälpa författaren att förverkliga den, säger Ehnholm Hielm.

Under arbetet med Och hjärtat, det var mitt hade hon själv tre förlagsredaktörer och följde en del, men inte alla, råd de gav.

Hur skulle du, med förläggarblick, karaktärisera din bok?

– Den är en typisk debutbok där jag inte följer det råd jag själv brukar ge debutanter. Allt har pressats in.

Profil

Sara Ehnholm Hielm

Ålder: 49 år.

Familj: Man, fyra döttrar, hund och katt.

Karriär: Förlagsredaktör, filmkritiker och debuterande författare. Inledde yrkeskarriären på Söderströms förlag, arbetar nu på Förlaget M. Belönades med första priset i Arvid Mörne-tävlingen 1997 och har skrivit manus för scen och tv. Skriver regelbundet filmkritik i HBL.

Aktuell: Med debutboken Och hjärtat det var mitt (Förlaget M). Boken kommer på finska på förlaget Teos.

Vill se på bio nu: BlacKkKlansman.

Favoritfilmer: Pianot, Paraplyerna i Cherbourg, Brokeback Mountain, Borta med vinden och Dogville.

Senast lästa bok: The last love song som är en biografi över Joan Didion, skriven av Tracy Daugherty, samt Yanis Varoufakis bok Adults in the room: My Battle With Europe’s Deep Establishment.

Rom med sju ord: Dröm, skönhet, en stad att längta till.

Neapel med sju ord: Farligt, kaotiskt, brutalt på ett upplivande sätt.

Gillar: Att läsa, biosalongens mörker, att vara på resa, att simma.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00