Vad sysslar Musikerförbundet med?

Musikerförbundet har varit oerhört aktivt när man byggt G Livelab och köpt Radio Helsinki. Förhoppningsvis glömmer man inte intressebevakningen. Musica nova-festivalens konstnärliga ledare André de Ridder dirigerade på G Livelab i början av februari.Bild: Maarit Kytöharju

Förhoppningsvis glömmer man inte intressebevakningen när tusentals jobb står på spel.

Den 18 november i fjol publicerar Finska kulturfondens specialmedarbetare Veli-Markus Tapio en Facebookuppdatering, där han påminner om att statsandelssystemet håller på att reformeras och där han undrar var alla musiker håller hus.

Uppdateringen väcker en viss indignation i musikerkretsar, speciellt då Tapio med flera års erfarenhet vågar påstå att många musiker bara hoppas på att någon annan ska sköta alla ärenden så att de själva får öva på sin tuba.

Provokationen kan stilistiskt kritiseras, men Tapio hade en poäng. Ja, var fanns alla musiker när man i verkstäder hela hösten stötte och blötte de sju eller åtta teserna som skulle bli till fyra principer för finansieringen av kulturinstitutionerna? Företrädarna för teater- och dansfältet var aktivt framme, men musikerna lär ha tigit. Först den 9 december, vid den sista workshopen, ett halvår efter att processen hade startat, lär Musikerförbundet ha varit ordentligt representerat.

Musikerförbundets frånvaro är så förunderlig att man undrar om förbundet alls har kallats till träffarna. Men efter att ha kollat saken med ministeriet, vet jag att representanter var kallade till sjösättningen på Ständerhuset i juni.

Kanske var det faktiskt så att någon hoppades att arbetsgruppens medlemmar – av vilka sex direkt jobbar med musikrelaterade frågor – skulle föra deras talan? Om så var fallet, hade det varit bättre att kolla fakta. Jaakko Kuusisto är den enda aktivt utövande klassiska musikern i gruppen och han har i egenskap av ordförande allra minst kunnat lobba för sin sak. Vem skall alltså på riktigt föra musikernas talan?

Om jag tillhörde Musikerförbundet vore jag fly förbannad över att fackförbundets representanter inte sköter intressebevakningen när det gäller. Men i lika hög grad kan alla andra företrädare för musikbranschen se sig i spegeln, alla de som vetat vad som varit på gång men som ändå har tigit. I värsta fall har musikernas frånvaro blottat ett systemfel, där musikerna fortsatt att hålla sig undan eftersom de alltid hittills främst har ombetts att spela sin egen stämma, och där intendenterna fortsatt att panta på informationen "eftersom musikerna ändå inte bryr sig". Det är på riktigt dags för en reformation, inte bara av statsandelssystemet utan också av arbetskulturen i våra orkestrar.

Det är ändå inte läge att leta efter syndabockar, utan snarare fundera på hur fältet kan verka på bästa sätt tillsammans, när alla sitter i samma båt.

Utan att vara krutuppfinnare går det nämligen att räkna ut att reformen är ett sätt att omfördela resurser inte bara mellan fria fältet och statsandelsinstitutionerna utan i lika hög grad mellan konstformer och genrer. Om så är fallet står knappt tusen fastanställda orkestermusikers och tusentals visstidsanställdas jobb på spel.

Konkret kunde Musikerförbundet börja med att protestera mot den vidriga översättningen av lagens namn, som arbetsgruppens enda svenskspråkiga medlem Joachim Thibblin har godkänt. "Laki esittävistä taiteista" (lagen om utövande/performativ konst) ska efter svensk modell bli lagen om scenkonst, även om översättningen inte speglar den finska ursprungstexten eller strukturen i det finländska samhället.

Musikerförbundet har varit oerhört aktivt på senare tid när man byggt lyxklubben G Livelab och köpt Radio Helsinki. Förhoppningsvis glömmer förbundet ändå inte intressebevakningen nu när det gäller.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00