Vad göra när kärnvapenavtalen kollapsar?

I decennier har vi trott på de svenska regeringarnas goda nedrustningsanda, särskilt när det gäller den nukleära nedrustningen, och se hur de bedrog oss!

Kommentatorer lägger vanligen skulden för nedrustningsavtalens – och nu senast INF-avtalets – sammanbrott på antingen Ryssland eller USA, underförstått att om bara den ena eller andra parten bättrade sig skulle allt vara frid och fröjd.

Så inte den internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapen (Ican) som nämligen bryter det allmänna kalla krigs-mönstret som består i att tjata om vem som är mer eller mest skyldig till att förhandlingarna strandar och avtalen bryter samman. I stället frågar Ican vad som vad bör göras nu, efter att USA har dragit sig ur INF-avtalet om medelstansrobotar i Europa. Och svarar, att Europas ledare och ledare över hela världen bör gå i bräschen för att stöda och implementera FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen.

Vilket jag instämmer i. Man kan bekanta sig närmare med Icans ställningstagande via https://www.icanw.org och https://youtu.be/Q3cg2UHLyl4.

Men hur väl har medierna lyckats upplysa allmänheten om vad INF-avtalet är, eller snarare var, och varför dess sammanbrott är en viktigare händelse än rättegången mot Asap Rocky?

Den svenska socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen meddelade nyligen (12.7) att Sverige inte ratificerar FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen (TPNW). Detta är en lika dålig nyhet som INF-avtalets kollaps, särskilt för oss i Norden. I svenska medier syntes åtminstone lite protester, inte minst från Stefan Löfvens, Margot Wallströms och Peter Hultqvists partikamrater, men i Finlands medier har det varit närmast knäpptyst om saken.

Med utgångspunkt i regeringsprogrammets formuleringar och regeringspartiernas presidentkandidaters uttalanden häromåret får man ändå hoppas att regeringen Rinne i all stillhet håller på att koka ihop ett finskt beslut att ansluta sig till de 70 länder som hittills har undertecknat TPNW för att därefter göra gemensam sak med bland annat Österrike, som dessutom har ratificerat det. Men så kommer knappast att ske utan att den allmänna opinionen vaknar och kräver det.

I decennier har vi trott på de svenska regeringarnas goda nedrustningsanda, särskilt när det gäller den nukleära nedrustningen, och se hur de bedrog oss! Det svenska folket är emellertid av helt annan åsikt: enligt en Sifo-undersökning som Palmecentret beställde 2017 är nästan nio av tio svenskar för att Sverige ska ansluta sig till den ovannämnda FN-konventionen. Det är den här motsägelsen mellan folkets sunda och rationella intuition och det politiska systemets sjuka och irrationella beteende som vi behöver begripa och utveckla.

Måhända är det dags för medierna och medborgarna att fokusera mer på att eliminera kärnvapnen och lite mindre på att reducera koldioxidutsläppen? Framför allt måste vi förstå att den ekologiska krisen är en följd av den globala krigsekonomin, ett växande isberg i människosläktets farled. Kärnvapnen utgör toppen på detta isberg.

Mikael Böök Lovisa

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning