Vad är vi beredda att ge upp?

Det säger sig själv att när ett stort antal människor med främmande värderingar och livsstilar kommer och förväntar sig bli behandlade som gäster uppstår det kulturkrockar.

Asylrättsadvokaten Viktor Banke säger (HBL 9.7): "Det jag tycker fortfarande saknas i diskussionen är den centrala frågan: Vad är vi beredda att ge upp för att ge människor skydd?" Men han ger inte något svar.

Sverige har per capita tagit emot fler migranter än något annat land i Europa. Därför kan svaret utvecklas genom att betrakta vad svenskarna har tvingats ge upp och vilka belastningar som är på väg. Uppgiften är inte lätt, eftersom myndigheterna inte publicerar relevanta data och framtida kostnader är svåra att förutse.

I all ekonomisk redovisning bör man börja med att definiera inkomst- och utgiftsposterna. Sedan kan man ta fram siffror. Svaret på Bankes fråga måste formuleras som en lista om vad svenskarna måste ge upp.

Den första är naturligtvis reda pengar. Migranterna måste bosättas, försörjas och administreras. I ett land med högt skattetryck och en ansträngd offentlig ekonomi betyder detta nedskärningar på annat håll. Pensionerna, äldrevården och universiteten är de som först drabbas. Sedan kommer indirekta ekonomiska kostnaderna av att nykomlingarna brukar offentliga tjänster och ökar trycket på bostadsmarknaden.

Men detta handlar ju bara om pengar. De sociala kostnaderna för multikulturalism räknas i annan valuta. Det säger sig själv att när ett stort antal människor med främmande värderingar och livsstilar kommer och förväntar sig bli behandlade som gäster uppstår det kulturkrockar.

Här får man räkna på välfärdskostnader för ökad kriminalitet, försämrad kvinnofrid, utanförskapsområden, no go-zoner och anlagda bränder varje natt någonstans i landet. Dagens unga tjejer har inte längre samma rörelsefrihet som sina mammor. Polisen hinner inte utreda brott. Ingen idé att rapportera en stulen cykel.

Det uppstår en otrevlig konflikt mellan nationalister och multikulturalister. När de etablerade medierna mörklägger sådant man kan se med egna ögon vänder folket sig till alternativa medier. Då myndigheterna inte velat presentera data har privatspanare gått igenom domstolsprotokoll och kommit till att i 93 procent av alla fällande domar för sexualbrott är gärningsmännen av utomeuropeisk härkomst. Vad säger man till detta, om Brottsförebyggande rådet inte publicerar sina siffror? Olika verklighetsuppfattningar tär på tilliten i samhället när hattalet flyger i båda riktningarna.

Men borde man inte också se på intäkterna? Javisst, det kan göras genom att räkna hur många nyanlända som är i arbeten som gör dem till välfärdsstatens nettobidragare. Exotiska inslag i gatubilden och kulturlivet är ju också trevliga. Men vad blir nettot?

Banke har rätt. Staten borde snarast ta fram alla väsentliga data om vad svenskarna kommer att få ge upp. Finland kunde göra sin egen kalkyl utifrån de mer blygsamma siffrorna här. Det är inte rimligt om vi först av allt måste ge upp möjligheten att få veta vad vi borde vara beredda att ge upp?

Paul Lillrank professor vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning