Vad är värderingarna värda?

Bild: HBL

Det är dags för Centern och Samlingspartiet att vakna och se den radikala populismen som finns kvar i regeringen.

Det talas mer om populism än någonsin tidigare. Populistiska partier tar sig ton och hotar etablerade partier i de flesta europeiska länder. Men populistiska partier är inte något nytt fenomen, de har funnits redan länge – också i Norden och Finland.

Det är redan över 50 år sedan Landsbygdspartiet under Veikko Vennamos ledning tog sig in i riksdagen. FLP var Nordens första populistparti. På 1970-talet växte populistiska skatteprotestpartier fram i Norge och Danmark och under följande decennium framträdde den så kallade nya populismen som en fusion av extremnationalistiska och antiinvandringsgrupper i Sverige.

Populistpartierna har under årens lopp förändrats och konvergerats trots deras olika ursprung. Det konstaterar Ann-Cathrine Jungar, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, i sin färska rapport för tankesmedjan Agenda om populismen i Norden.

I dag är de alla mer eller mindre högerpopulistiska, socialkonservativa och riktar sig mot andra kulturer som ses som hot mot den egna. Missnöje mobiliseras mot invandring och EU-integration. Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet i Norge har i alla fall en lite bredare repertoar, bland annat i form av en trovärdig ekonomisk politik.

Sverigedemokraterna och Sannfinländarna har gått i sinsemellan motsatt riktning. SD har enligt Jungar modererats samtidigt som Sannf har radikaliserats så att de nu ligger nära varandra.

Skillnaden är diametral mellan hur de övriga partierna har behandlat SD i Sverige och Sannf i Finland.

Jungar säger att Sannf har skyddats av dess agrara bakgrund och av FLP:s regeringserfarenhet och erhållna legitimitet. Det har gjort partiet salongsfähigt på ett helt annat sätt än SD och gjort det möjligt att träda in i regeringen utan några egentliga trösklar.

Det här och mångåriga partiordföranden Timo Soinis välkomnande attityd till radikala krafter har samtidigt gjort det möjligt för Sannfinländarna att fortsätta radikaliseras.

Ingen kapning av partiet skedde på partikongressen i Jyväskylä. De invandrarfientliga och starkt EU-kritiska elementen har strömmat in i partiet under en lång tid redan, utan att Soini har lyft ett finger. Och regeringspartnerna har blundat.

Då SD inte har haft den skyddssköld som Sannf så har partiet tvingats kapa banden till extremismen för att försöka uppnå legitimitet och komma loss från sin isolering som alla andra partier försatt dem i. Det har varit en bättre taktik än de finländska partiernas omfamnande och okritiska inställning till Sannf.

Sannf:s ledning har kunnat tolerera extrema uttalanden och kontakter med extremrörelser då det inte har inverkat på partiets demokratiska legitimitet och samarbetsmöjligheterna med andra partier. Partiets immigrationspolitik har radikaliserats i tio år, enligt Jungar.

Det har gjort det möjligt för Sannf att växa och få plats i regeringen, vilket Soini har sett som viktigare än att hålla partiets värderingar på en normal demokratisk nivå. Han har visat stor tolerans och varit förlåtande beträffande de flesta övertramp.

Jungar skriver att "populismen kan utgöra ett hot om de etablerade partierna väljer att anpassa sig till den främlingsfientliga och nationalistiska politiken för att kortsiktigt vinna väljare. Men den kan också fungera som en väckarklocka för de etablerade partierna att skapa opinion, förklara sin politik och granska sitt demokratiska uppdrag och agera därefter."

Den väckarklockan har nog inte väckt Centerns ordförande Juha Sipilä och Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo. De öppnade bara varsitt öga och föll sedan genast tillbaka i sömn då Halla-aho hade körts på porten.

Sipilä och Orpo väckte uppmärksamhet när de genast efter Sannfinländarnas ordförandeval för två veckor sedan betonade vikten av rätta värderingar inom politiken. Nyvalde ordföranden Jussi Halla-aho och partiets nya presidium ansågs ha passerat en rimlig gräns, men däremot inte den utbrytargrupp (numera Blå framtid) på totalt 20 riksdagsledamöter som fick fortsätta som regeringsgrupp.

Minister Orpo meddelade för några dagar sedan att flyktingkvoten borde höjas från 750 till 1 050. Det är procentuellt en stor höjning, men i absoluta tal endast 300. Det bör närmast ses som en gest, vilket också Orpo själv konstaterade.

Ordföranden för den nya riksdagsgruppen Blå framtid Simon Elo och gruppens ledande minister Sampo Terho meddelade i alla fall omedelbart efter Orpos utspel att en höjning av flyktingkvoten inte kommer på fråga.

Så mycket för de gemensamma värderingarna som den nygamla regeringen betonade för mindre än två veckor sedan.

När ska Sipilä och Orpo äntligen vakna?

Tommy Westerlund Ledarskribent

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00