Vad är ljusa framtidsutsikter gjorda av?

Om alla unga skall hänga med i dagens högtempovärld behövs både skuffande och dragande.

På väg mot en lovande framtid eller ung, utstött och utan framtidsutsikter? Tudelningen i vårt samhälle blir allt tydligare. Och den är kanske allra tydligast bland våra unga. De allra flesta unga går det bra för; de börjar studera efter grundskolan, de får ett yrke, ett arbete och livet tar form, i lite olika takt och på olika sätt, men för de flesta går det väl.

Men gruppen som inte kommer ombord på tåget är stor. Enligt olika bedömningar är kring 5 procent av alla unga utstötta. Med utstött menas i detta sammanhang en outbildad individ som varken gör militärtjänst, är pensionär, jobbar, studerar eller sköter barn hemma.

Det är inte bara i Finland unga utstötta är ett oroväckande fenomen. Jag läste häromdagen det svenska konjunkturrådets rapport "Åtgärder för en inkluderande arbetsmarknad". I den identifierade man tre grupper som är speciellt utsatta och som kräver åtgärder av samhället. Unga utan utbildning, invandrare samt äldre som mist sitt jobb utgör dessa tre grupper. Även om vi i Finland har många andra problem på arbetsmarknaden passar denna svenska analys också bra in här hos oss.

I rapporten identifierar man tre sätt att åtgärda problemet med unga som riskerar att inte hänga med; 1) öka deras humankapital, det vill säga utbilda dem på ett sätt eller annat, 2) sänka ingångslönerna eller minska övriga hinder att komma in på arbetsmarknaden och 3) skapa speciella skyddade arbeten. Åtgärderna är tänkta att komplettera varandra. Om alla unga skall hänga med i dagens högtempovärld behövs både skuffande och dragande.

I de nordiska ekonomierna finns det väldigt litet jobb som inte kräver någon utbildning alls. Men utbildning i sig räcker inte. Dessa unga måste få en chans att jobba, en chans att komma in trots att deras produktivitet kanske inte alltid är sådan att det lönar sig att anställa dem till den rådande lönenivån.

Men det är inte bara de som blir hängande i limbo efter grundskolan som har det svårt. Också många av de som får en utbildning upplever trötthet och stress, vilket min gamla skolkompis, gymnasieläraren Mikaela Hemmälin, skrev om i Västra Nyland tidigare under vintern.

Livet snurrar på i en hård takt. Pressen är hård, kanske hårdare än någonsin tidigare. Känslan av att vara sin egen lyckas smed i en oändligt stor värld där allt i princip är möjligt kan vara befriande, men kan samtidigt också kännas fullständigt överväldigande.

Samhället och vi äldre har stora roller att axla. Nya inkluderande strukturer behövs. Här har vi ett stort jobb framför oss. Men det är också viktigt att förstå att allt inte handlar om ekonomiska incitament. Det handlar också om att inge framtidstro, att visa att det finns möjligheter och inte bara omöjligheter. Här har vi äldre ett kollektivt ansvar. Det är vårt jobb att visa att livet inte är ett ekorrhjul som man stupar ut ur när pensionen hägrar. Det är vårt jobb att visa att livet är fullt av meningsfulla och möjliga saker som det är värt att jobba hårt för.

Heidi Schauman chefsekonom på Aktia

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39