Vad är annorlunda?

Förut fick man komma, men det var det. Sedan fick man klara sig bäst man kunde. Staten bjöd inte på försörjning.

I debatten om massinvandringen framförs ofta det historiska argumentet. Förr har man kunnat ta emot stora folkmängder. Tänk på hugenotterna, karelarna, och den stora immigrantnationen USA.

Jämförelserna haltar eftersom situationerna inte är jämförbara. Den stora skillnaden är välfärdsstaten. Förut fick man komma, men det var det. Sedan fick man klara sig bäst man kunde. Staten bjöd inte på försörjning, men det fanns tomma ytor där man kunde slå sig ner och börja jobba.

Det sägs att i Finland finns det plats. Men tanken är inte att de nyanlända tar i hacka och spade och bygger sig torp i skogen. Fri plats i välfärdsstaten skulle betyda överskott i budgeten, tomma lägenheter och överkapacitet inom vård, skola och omsorg. Men det är tvärtom. Ingen kan ha undgått det ständiga gnället om resursbrist. Därför är det oundvikligt att immigration blir ekonomisk invasion.

Den andra skillnaden är arbetsmarknaden. Om den nyanlända snabbt kan få jobb, vilket som helst, försörja sig och bidra till de offentliga kassorna blir immigration en lysande affär, särskilt i länder där den egna befolkningen minskar. Om arbetsmarknaden är strukturerad för att systematiskt diskriminera dem med blygsamma färdigheter och prissätta enkla jobb utom räckhåll blir det arbetslöshet, utanförskap och dryga kostnader. Sveriges förre statsminister Fredrik Reinfeldt bad människorna öppna sina hjärtan. Han borde först ha bett dem öppna arbetsmarknaden.

Den tredje skillnaden är att förut hade mottagarländerna självkänsla. Nu anländer asylsökande i ett tomrum. Den brittiske journalisten Douglas Murray beskriver i boken The Strange Death of Europe (Europas besynnerliga död) hur de europeiska eliterna mist sin själ, förvrängt sin historia och ägnat sig åt självutplånande masochism. De vrider sig i skam och skuld om kolonialism, krig och förintelse på ett sätt som får övriga kulturer att häpna. Mongolerna härjade i alla väderstreck, de ottomanska turkarna koloniserade Mellanöstern, araberna hade en omfattande slavhandel över Indiska oceanen. Dessa folk vältrar sig inte i historiska skuldkänslor likt européerna. De oljerika arabländerna, Kina och Japan ser sig inte på något vis förpliktigade till att lösa världens flyktingproblem genom att öppna sina gränser, förneka sin egenart och införa multikulturalism.

Eliterna har kämpat för kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. När det sedan anländer folk med militant motsatta uppfattningar och aggressiva krav lägger sig eliten platt och låtsas inte se. Kanske det inte finns något att se. Allt prat om rättigheter och jämlikhet var aldrig allvarligt menat. De är inte värda att stå upp och ta strid för, men det passar sig väl att mobba oliktänkande i det egna landet, förringa sin härkomst och förvränga tolkningen av sin egen historia.

När sakernas tillstånd förändras upprepar sig historien som en tragedi.

Paul Lillrank professor vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46