Utvecklingsstörda garanteras inte livslångt lärande

Sedan den 9 november har vi hemundervisning, på egen bekostnad – dyrt på många sätt.

Den gemensamma ansökan till det andra stadiets specialutbildning inleds i dag. Ett varningens ord är på sin plats. Eleverna garanteras inte ett livslångt, inkluderat lärande med skäliga anpassningar (FN).

Regeringen har brutit mot löftena om utbildning och att ingen marginaliseras. På svenska har man på andra stadiet dragit in två utbildningslinjer för utvecklingsstörda (utbildningen leder inte till yrke) medan man inom Keskuspuiston ammattiopisto dragit in tre.

Grundskolorna införde autism- och kommunikationsklasser redan 1995. De har akterseglat monopolen inom det andra stadiet och omsorgen gällande innehåll, ambitionsnivå, kommunikation och bemötande.

Vid 16 års ålder har våra ungdomar därmed nått sin kulmen. De är predestinerade att regrediera i stället för att beredas för jobb och ett vuxenliv. Det kan jag intyga både som mor och som sakkunnig efter att ha tillbringat bland annat stora delar av dotterns tio år i Toppan. Vår familj har en dotter med autism och viss utvecklingsstörning. Hon är nonverbal, men kommunicerar aktivt med både tecken och talsyntes (AKK). Inom Toppan var vi banbrytande och kombinerade lättläst med högteknologisk kommunikation.

Det andra stadiet, specialyrkesläroanstalten Optima, ville inte ha henne som elev. Hennes pedagogik var för avancerad. Hon hade läst om det katolska Sverige och om penningvärdet, men skulle nu börja med siffrorna 1-5. Man skulle också se på udda konstverk och kommentera färgerna i stället för att till exempel höra om barocken eller romantiken inom bildkonst, kläder, smycken, möbler, litteratur och musik.

I september drabbades vår dotter av en frätskada över hela ansiktet och en skada i foten. Hon hade då haft tre lärare och fyra assistenter inom loppet av tre veckor. Ingen i skolan hade då följt vårens överenskommelser kring innehåll, arbetssätt, grupp, schema, AKK, tecken, lärare eller kommunikation. Inom autism skall bara utrymmet och läraren bytas vid en övergång. Vi hade, minutiöst, arbetat in övergången i månader.

Trots att jag skulle programmera hjälpmedlen fick jag ingen info om ämnesinnehåll. I stället för att integreras inom den stora gruppen förpassades vår dotter (från dag ett) i en grupp "udda" elever och sedan till isolering med den person hon fruktade mest. Det var kaos, ingen informerade oss eller kollade med oss om det praktiska. Den nya "specialyrkesläraren" var barnskötare och assistenten rekryterades från anstaltsvärlden, inte från personalrekryteringsföretaget Seure eller Toppan.

Vi har läkar- och expertutlåtanden om skolans vållande och farlighet som miljö. På en månad fick man en duktig och ivrig elev att rasa samman och gripas av panik. Skolan bemötte detta med oförstånd och försökte disciplinera bort autismen i stället för att ta emot hjälp. Bemötandet var direkt oprofessionellt. Skolan har inte utvecklats sedan dess inom tecken, AKK eller autism.

Sedan den 9 november har vi hemundervisning, på egen bekostnad – dyrt på många sätt. Den är mer målmedveten och kommunikativ, men också klart ensammare än den hon hade haft rätt till inom det andra stadiet.

Alla har dock inte lyxen med en föregångare som privatlärare. Detta och alternativen med ett byte till finska som hemspråk eller att emigrera är ett extremt pris att betala för ignoransen från en monopolorganisation. Utbildningsstyrelsen och yrkes- och högskoleutbildningarna går inte heller fria. Det är en stor skillnad mellan formell behörighet och kompetens.

Terry Grahn AKK-specialpedagog, anhörig, Grankulla

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning