Utsåld flotta väcker frågor om krisberedskap

Ny ägare. Bore Song ingår i flottan på nio roro-fartyg som övergår i holländsk ägo när Spliethoff köper Bore av Rettig Group. Bild: Bore

Ännu en del av den finländska handelsflottan hamnar i utländska händer när Bore säljs till Nederländerna. Tidigare sågs inhemskt ägande som en trygghet i kristid, men enligt Försörjningsberedskapscentralen måste man i dagens värld hitta nya lösningar.

Förra veckan meddelade Rettig Group att man säljer sitt rederi Bore med hela flottan på nio roro-fartyg till holländska Spliethoff's Bevrachtingskantoor. Bores hela personal på 240 anställda följer med.

Spliethoff är en stor rederikoncern med över 100 fartyg världen över. Sedan 2006 äger Spliethoff även Transfennica, som en gång i tiden var den finska skogsindustrins eget rederi, grundat 1976.

Under 2000-talet har också bland annat Finnlines övergått i utländsk ägo när italienska Grimaldi stegvis köpt upp rederiet.

I lördagens Åbo Underrättelser uttrycker sjöfartsrådet Kaj Engblom oro över att Finland i och med Bore-Spliethoff-affären förlorar ännu en del av sin moderna handelsflotta till utlandet.

– Försäljningen är ett hårt slag mot den finländska sjöfarten. Landets handelsflotta blir allt mindre, säger Engblom till ÅU.

– Det är inte bra att en stor del av landets handelsflotta är i utländsk ägo med tanke på landets självförsörjningsgrad, framför allt i krissituationer. Vi måste komma ihåg att Finland är en ö och att vår exportindustri är beroende av sjöfarten, säger Engblom.

I början av 1970-talet grundade han tillsammans med sin bror Kurt Engblom Rederi Engship, som 2006 såldes till Bore. Tre av fartygen som Bore nu säljer till Holland har sitt ursprung i Engships gamla flotta.

Utreder effekterna

På Försörjningsberedskapscentralen diskuterade man Bore-affären i går. Logistikchef Raija Viljanen säger att man just nu inte har någon klar uppfattning om vad den innebär för landets försörjningsberedskap. Frågan utreds och ska inom kort även dryftas med bland andra Arbets- och näringsministeriet.

– Traditionellt har man tänkt att inhemskt ägarskap alltid är bäst med tanke på försörjningsberedskapen, men världen förändras och då måste vi anpassa oss och ta fram nya lösningar. Ett sätt kunde vara att med olika slag av kontrakt se till att behövligt tonnage finns tillgänglig i alla situationer. I dagens värld håller entydiga inhemska ägarskap på att bli allt mera ovanliga.

Enligt Viljanen är det positivt att Spliethoff i och med Bore-köpet ser ut att vilja stärka Östersjötrafiken – Bores isförstärkta fartyg kompletterar rederiets Transfennica-fartyg.

Vilka är då möjliga riskscenarier när en allt större del av handelsflottan hamnar i utländska händer?

– En fråga är vad som händer när tonnaget föråldras. Kommer den utländska ägaren att förnya det? Har vi en Östersjöflotta också i framtiden? säger Viljanen.

Egna oljetankers

Själv äger Försörjningsberedskapscentralen tillsammans med pensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen en strategisk oljetankerflotta som omfattar åtta fartyg. Enligt Viljanen är just oljetankers den viktigaste fartygstypen i händelse av krissituationer, och med den egna flottan klarar man det mest nödvändiga behoven. Några andra fartyg äger man inte, och det har inte heller varit aktuellt att skaffa. Oljetankerflottan övertogs av Neste härom året när oljebolaget ville göra sig av med den och sökte en inhemsk köpare.

Olof Widén, vd på föreningen Rederierna i Finland, ser inte utförsäljningen av finska fartyg som någon oroväckande trend, utan snarare som ett led i ett globalt mönster där fartygsägandet blir mer koncentrerat. Här är svenska Stena och italienska Grimaldi exempel. Enligt Widén blir fartygstrafiken alltmer lik luftfarten, med allt större behov av till exempel produktutveckling, och då är det bra med kapitalstarka ägare.

– Värre vore det om vi inte skulle få in utländskt kapital. I ett litet land som Finland kan man inte styra en global utveckling, utan man måste anpassa sig.

Ägaren oviktig i krig

Widén påpekar att nationellt silotänkande håller på att minska i många sammanhang.

– Det är klart att vi är glada om det går att starta verksamhet med Finland som bas, och det är bra att det finns också små rederier med kanske ett eller ett par fartyg. Samtidigt behövs de stora motorerna som visar vägen, till exempel inom produktutveckling, säger Widén.

Han påpekar vidare att det i en krissituation aldrig går att skydda sig mot allt, och tar händelser under andra världskriget som exempel.

– Oavsett vem som ägde fartygen och under vems flagg de seglade, så kunde de tas i beslag om de befann sig på fel plats. Då frågade ingen efter fartygsregister, säger Widén.

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39