Utrikesministeriet öppnar upp sitt arkiv

Det är nervkittlande händelser man kan läsa om i Utrikesministeriets nya öppna arkiv på webben. Där kan man bland annat få veta vad kungen Georg V av Storbritannien hade att säga till diplomaten Ossian Donner.

Tiden efter att Finland blev självständigt fungerade de första beskickningarna på ett ganska annorlunda sätt än dagens ambassader och konsulat. De var modesta och en del av dem var till och med inrättade i hotellrum, som på Hotel Esplanade i Berlin. På den tiden talade man om sändebud eller ministrar, snarare än ambassadörer.

– Eftersom Finland var ett nytt land fanns inga personer med diplomatisk erfarenhet. De första sändebuden kom från universitets- eller affärsvärlden. Man behövde personer med språkkunskaper, säger enhetschefen Jyrki Paloposki på Utrikesministeriet (UM).

De flesta av rapporterna skrevs på svenska, som den här, skriven av diplomaten Ossian Donner i London. Bild: Niklas Tallqvist

En sådan person var yllefabrikanten Ossian Donner som blev diplomat i Storbritannien.

Den 13 november 1919 klockan 12.20 fick han audiens hos kung Georg V på Buckingham Palace. I "häftig ton och med starkt eftertryck" talade monarken om bolsjevismens faror:

"Det är just det den är, en sjukdom som måste bekämpas", sade den brittiska regenten till Donner.

Sex år senare tvingades Donner lämna sin post på grund av att hans finskkunskaper var alldeles för svaga. Dessutom hade han hållit ett sårande tal om ryssar. Donner blev sedermera brittisk medborgare och flyttade aldrig hem till Finland igen.

– Under de första åren skrev flera diplomater sina rapporter på svenska, men det bruket ändrades ungefär år 1922 eller 1923, säger Paloposki.

Finska ambassaden i Köpenhamn år 1919. Fröknarna Lidman och Von Freymann skriver ut rapporter. Bild: Utrikesministeriets arkiv

Finländskt jubileum

Orsaken till att UM öppnat en del av sitt arkiv på webben är att man firar hundraårsjubileum i år. Ministeriet vill gärna att så många som möjligt som är intresserade kan ta del av materialet utan att fysiskt behöva åka till Skatudden där rapporterna ligger lagrade. Totalt finns det 36 800 sidor från de finska beskickningarna åren 1918 till 1925.

– Det kan vara bra att veta att Finland varken då eller nu fattat beslut efter enskilda rapporter. De utgjorde bara en del av helheten. De ska ses som analytiska funderingar över den utrikespolitiska situationen i ett land, säger Jyrki Paloposki.

Rapporterna skrevs av sändebudet vid en beskickning och lästes på hemmaplan av den högsta ledningen på Utrikesministeriet. Presidenten kunde också läsa rapporterna.

Finska delegationen under nedrustningskonferensen i Moskva 1922. Mannen med skägg heter Carl Enckell och var utrikesminister i flera omgångar. Bild: Utrikesministeriets arkiv

– Webbplatsen är tekniskt sett lite klumpig då man inte kan göra sökningar. Det kanske vi åtgärdar framöver. Nästa del som vi lägger ut är kanske årtiondet 1926–1935, men vi har också talat om krigsåren.

Aktivt stöd åt jägarrörelsen

Den tysksinnade kemiprofessorn Edvard Hjelt är ett kapitel för sig i Finlands diplomatiska historia. I mars 1918 ingick han på eget initiativ ett freds- och handelsavtal med Tyskland. Ur finsk synvinkel var det inte något avtal att glädjas över. Hemma i Finland frustade regeringen av ilska över tilltaget. Inte nog med att han borde ha bett regeringen om lov, dessutom hade svenska tidningar publicerat avtalet innan de fick nys om det.

Hade avtalet gått i lås skulle Finland i princip ha blivit ett tyskt protektorat då överenskommelsen gynnade Tysklands intressen.

Diplomaten Hjelt hade starka sympatier för jägarrörelsen. Han medverkade till att både tyska vapen och den finska jägarbataljonen skeppades till fosterlandet. Dessutom låg han bakom den tyska hjälpexpeditionen till Finland.

Sommaren och hösten 1918 var Edvard Hjelt i hetluften igen. Den här gången handlade det om Finlands statsskick. Monarkisten Hjelt lobbade för att Adolf Friedrich, hertig av Mecklenburg, skulle bli kung av Finland. Sedan förde han fram Friedrich Karl av Hessen, som var svåger till tyska kejsaren Wilhelm II.

I en rapport från den 31 augusti 1918 skriver Hjelt att det finns goda möjligheter för att hertigen vill bli kung, vilket senare också stämde.

Efter att Tyskland förlorat första världskriget ville Finland lösgöra sig från förlorarsidan och Hjelt tvingades bort från diplomattjänsten.

– Han var för tyskvänlig. Finland ville orientera sig mot första världskrigets vinnare. Varken USA eller Storbritannien hade erkänt Finlands självständighet på grund av att Finland haft så kraftig tysk inriktning.

Ossian Donner fick gå från sin diplomatpost, den egentliga orsaken ska varit hans svaga finskkunskaper. Bild: Museiverket

Edvard Hjelt stödde jägarrörelsen och var mycket tysksinnad. Bild: Johannes Öhquist/Museiverket

Ramstedt i Japan

För den som tänker läsa rapporterna på UM:s sajt kan det vara bra att komma ihåg att sändebuden ingalunda var några proffs. Det fanns till exempel inga regler för hur rapporterna skulle skrivas.

– Deras uppgift var att samla in information för att skapa sig en så bred bild av läget i landet som möjligt. Bland annat läste de tidningsartiklar och träffade representanter för myndigheter.

Sändebudet John Ramstedt i Tokyo, som även var professor i altaistik, kunde ibland skicka rapporter som gick på 45-50 sidor. De skickades med ångbåt över Stilla havet, sedan med tåg över den amerikanska kontinenten, och igen med båt över Atlanten. Det kunde ta en månad innan rapporten var framme i Helsingfors. Att skicka dokumenten med transsibiriska järnvägen upplevdes som otryggt, eftersom Finland inte ville att ryssar skulle få tag på de hemliga rapporterna.

Japan-diplomaten och språkforskaren John Ramstedt. Bild: V.A. Rautell/Museiverket

– Man grundade beskickningen i Japan för att kunna följa med händelseutvecklingen i Ryssland på tryggt avstånd. Länge var det Finlands enda representation i Asien.

Om Ramstedt kan man också berätta att han i slutet av 1930-talet gav ut en koreansk grammatikbok på engelska.

Alltid slog sändebudens gissningar inte in. I Moskva spekulerade Antti Hackzell vem som kunde bli Lenins efterträdare. Den 23 januari 1923 skriver han: "Den tidigare studenten Stalin är av den idealistiska sorten och saknar beslutsamheten som är nödvändig för en ledare."

I sitt telegram hem till Finland 1939 försökte Harri Holma, orientalist och ambassadör i Belgien, analysera det spända läget i världen.

Hjalmar Procopé, Finlands sändebud i Polen, skriver rapporter i Warszawa 1926. På väggen hänger ett porträtt på Finlands president Relander. Bild: Utrikesministeriet

– Några dagar innan Tyskland attackerade Polen skrev Holma att han talat med ett lands sändebud som var bombsäker på att Tyskland inte skulle vara så obetänksamt att det går till attack. Några timmar senare skickade han ett nytt telegram där han skrev att Tyskland trots allt kanske attackerar.

Fakta

De första diplomaterna

Finland fick sina första diplomater i januari 1918. Då skickades Alexis Gripenberg till Stockholm, Edvard Hjelt till Berlin och Carl Enckell till S:t Petersburg.

En diplomat kallades för sändebud eller minister.

En beskickning eller legation är ett lands diplomatiska representation hos en främmande stat.

Den 28 juni 1918 föddes expeditionen för utrikesärenden. Några månader senare bytte den namn till Utrikesministeriet.

I början av 1920-talet hade Finland få beskickningar utomlands, speciellt utanför Europa.

På ställen som Haag, Madrid och Bukarest jobbade bara en person på legationen.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33