Utred Afghanistankatastrofen

Ökade eller minskade Finlands nationella säkerhet vid deltagandet i ISAF-operationen i Afghanistan, under strategisk ledning av Nato och USA?

Terrorismens mål är att försvaga motpartens moral och kampvilja. Nu har västländerna flytt från Afghanistan och lämnat folket åt talibanerna – huvudfienden. Detta är en modern militär katastrof utan like, också för Finlands del.

Ur pressrapporter (HS 30.8) kan vi läsa att staten förstört, alternativt hemligstämplat dokument som kunde ge förståelse av vad som gick fel – ett aktivt hemlighetsmakeri? Även Finland gick in i ett krig mycket dåligt förberett, utan klar uppfattning vad vi egentligen sysslade med, kostnadstak eller ens exitplan. Målsättningarna som ofta ändrades var och förblev diffusa, resursallokeringen otillräcklig och hela operationen ur militär, humanitär och politisk synpunkt ett nationellt misslyckande utan all like.

Man kan fråga sig vad våra politiska, i synnerhet utrikes- och säkerhetspolitiska, beslutsfattare tänkte på när de gick in i Afghanistan. Hur befrämjade detta vår nationella säkerhet? Finland blev under operationens 20 år alltmer en sorts drivved, ledd av Nato och USA.

Det är beklämmande att se vår nuvarande utrikesminister ödmjukt tacka USA för stöd under flykten från Afghanistan. Så gott som alla målsättningar som man hittade på under operationens gång misslyckades. Alla parter utom talibanerna fick det sämre. Under historiens lopp har alla som försökt ta över eller invadera landet fått stryk: Alexander den store, Storbritannien, Sovjetunionen och nu Nato/USA samt dess allierade Finland.

Krig inleds normalt i nationellt självförsvar. I detta fall var det fråga om en hämndaktion efter 9/11. Enligt president Biden fortsätter hämndaktionerna mot IS och kanske andra terrorgrupperingar. Är det verkligen i Finlands nationella intresse att delta i dylika aktioner? Finland hör inte till de stora länderna då det gäller terrorismbekämpning eller spionage. Informationen vi får ta del av våra partner är redigerad, kanske även tendentiös.

EU stöder finansiellt, gör utredningar, förbereder lagar och initiativ. I vilken grad skall EU, nu när känslorna går heta, utvecklas till en verklig operativ militär organisation? Enligt min mening ska vi ta en funderare: is i magen. Allmänheten och riksdagen måste få ta del av en utredning av hela Afghanistanäventyret, inklusive slutsatser och rekommendationer. En riskbedömning av katastrofens följder borde ingå i utredningen.

För drygt tio år sedan skrev jag (HBL 28.1.2011) att "statsledningen borde förbereda det finska folket för de negativa konsekvenserna av vårt agerande". Detta av emotioner initierade äventyr har enligt tidningsuppgifter kostat skattebetalarna cirka en miljard euro, ett stort antal skadade och två döda. I vilka hänseenden har effekten och slutresultatet varit positivt, i vilka hänseenden negativt? Kejsarens nya kläder har fallit av.

Riksdagen borde kräva en dylik utredning. Utan den förlorar vår internationella utrikes- och säkerhetspolitik en del av sin trovärdighet. Man kan inte tänka sig att vårt folk på lika lösa boliner går in för nya militära äventyr. Vår utrikes- och säkerhetspolitik kan inte utvecklas till en drivved, där västerländska stormakter fattar de politiska besluten och leder den militära verksamheten. Vi lever inte längre i 1940-talets Europa.

Jan-Peter Paul Docent i internationell politik, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning