Utpressningstaktik mot Cygnaeus

Bild: Wilfred Hildonen

Våra svenskspråkiga barn skall inte tvingas till en längre och farligare skolväg för att de behövs som undervisningsmaterial för finska skolbarn.

Debatten kring planeringen av en tvåspråkig skola på Busholmen har tagit sig stundom helt vimsiga drag. Ett är klart – det är omöjligt att föra en vettig diskussion och komma fram till ett vettigt beslut om man inte ens kan enas om vad konceptet innehåller och vilka konsekvenserna blir för det svenska skolnätet och barnen. En tvåspråkig skola innebär undervisning på två språk. En svensk linje och finska linjer under samma tak är samlokalisering.

Marcus Rantalas motion om en nordisk skola administrerad av den "finska sektorn" inom utbildningsverket var ett fint förslag. Det är uttryckligen på den sidan arbetet för en vidgad nordisk språkkunskap behövs. Intresse förefaller också att finnas på föräldrahåll för en fortsättning på språkbadsdagis. På utbildningsverket har man varit positiv, förefaller det.

Men, så kommer det negativa, den finska sektorn behöver mera utrymme. Och så börjar man med lådleken. Om man tar Cygnaeusskolan av de svenska och puffar i väg hälften av dem till Busholmen och andra hälften till Norsen löser det sig så bra. För de finska barnen i södra stan, alltså.

Den finska sektorn som har kunnat upprätthålla diverse specialgymnasier, står nu helt handfallen och klarar inte av att starta upp en nordisk = tvåspråkig linje på Busholmen utan att ha några dussin små svenska skolelever som svenskmannekänger eller svenskmodeller för de finska barnen. Hur fattigt och futtigt kan det bli? Till och med Helsingin Sanomat lyckas på ledarplats komma med några pekpinnar riktade mot ett eventuellt svenskt motstånd mot Cygnaeusbarnens flytt.

Om hälften av den svenska sektorns barn redan kommer från tvåspråkiga hem är det inte de som behöver språkbadas. Behovet av god, utvecklad undervisning i finska är rätt väl tillgodosett genom den modersmålsinriktade finskan (mofi). Motsvarande finns inte(?) i den finska skolan.

Jag har stor förståelse för SFP:s fullmäktigegrupps inställning till hotet mot Cygnaeusskolan och för att gruppen vill prioritera den framför en skola på Busholmen. Det står allt klarare att Utbildningsverkets planer i grunden helt utgår från den finska skolsektorns behov. Bernt Nordmans förebrående inställning till SFP:s motstånd tar sig uttryck i ett hymlande kring kostnaderna. Gå nu inte på den valsen att lärarna skulle få högre löner om de svenska barnen skyfflas ut ur (den dyra) Cygnaeus. Det kommer nog inte att ske.

Våra svenskspråkiga barn skall inte tvingas till en längre och farligare skolväg för att de behövs som undervisningsmaterial för finska skolbarn. En kvartersskola för de två lägsta klasserna skulle däremot fortfarande platsa väl på Busholmen. I övrigt kan man enkelt åstadkomma tvåspråkig social samvaro med tvåspråkig klubb- och fritidsverksamhet, på frivillig basis.

Utpressningstaktik har aldrig varit klädsam. Svensk undervisning skall utgå från de svenskspråkiga barnens behov, på lika grunder enligt lagen, inte från andra kriterier eller dolda agendor.

Gitta Dahlberg Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning