Utom räckhåll i Böle

LEKKAMRATER. Vännerna Chi (Maija Ruuskanen) och Mauri (Harri Nousiainen) på gårdens sandlådskant i Nationalteaterns dramatisering av Veera Salmis barnbok.Bild: Tuomo Manninen

Koncentrerad och vardagsnära barnteater om drömmar och familjeliv på Nationalteatern.

Mauri ja vähä-äly puhelin

Text: Veera Salmi. Dramatisering: Harri Nousiainen. Regi: arbetsgruppen. Musik: Maija Ruuskanen. Scenografi och dräktplanering: Katri Rentto. Sångtexter: Jukka Rantanen och Maija Ruuskanen. Rap: Leila Koivukangas. Ljus- och videoplanering: Ville Virtanen. Ljudplanering: Mikki Noroila. På scen: Harri Nousiainen och Maija Ruuskanen.

Speltid: ca 1 timme. Åldersrekommendation: från 4 år uppåt.

Förhandsföreställning på Nationalteaterns Willensauna-scen 12.4.

Mauri är åtta år och han bor turvis hos mamma och pappa. Hans bästa vän har flyttat till Egypten och nu gäller det att ta sig dit. Eftersom mamma inte har råd med flygbiljett försöker Mauri (Harri Nousiainen) gräva en tunnel. Den börjar i gårdens sandlåda. I likhet med andra barn som provat på samma sak stöter Mauri snart på en stor sten, som det inte är så lätt att ta sig förbi.

Det finns många saker i livet som det är svårt att rucka på, mammas motstånd mot smarttelefoner är ett annat problem Mauri måste förhålla sig till (därav titeln, på svenska Mauri och den o-smarta telefonen). På gården finns en annan lekkamrat, Chi (Maija Ruuskanen), som inte pratar. En vantes färd från Böle till Egypten genom tunneln förefaller ha en magisk effekt. Gården fylls av maskrosbollar och såpbubblor.

I likhet med Mauris tillvaro är den här uppsättningen en koncentrerad och vardagsnära tillställning, på sitt sätt nästan fattigteater, där förverkligandet får åskådliggöra den fråga föreställningen gestaltar.

Improviserad charm

Scenografin av Katri Rentto förefaller vid första anblicken slarvigt sammanställd, men efterhand börjar man tycka den har sin improviserade och lekfulla charm. Det är inte så lätt för vuxna skådespelare att göra barnroller. Nousiainens sätt att tala är å ena sidan charmigt mjukt och omedelbart, å andra sidan lite väl barnsligt för att föreställa en åttaåring. Ruuskanens nästan dansanta kroppsspråk sitter mer konsekvent och i linje med hennes stumma, inåtvända och blyga, men glada flickroll.

Musiken och den följsamma rappen är det som lyfter kvällen. Den binder samman mammarollen (Maija Ruuskanen) med barnen, drömmarna med verkligheten, barndomen med framtiden.

Barbro Enckell-Grimm

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33