Utbrytarkungar

Folket må rasa, men den politiska illusionen var skickligt uppbyggd. Inte ens Mästaren anade oråd.

Den senaste veckans politiska drama kring Sannfinländarnas nya ordförande och den efterföljande regeringskrisen har liknats vid tv-serier som House of Cards och Borgen. Även Hamlet har dammats av i diskussionerna eftersom Jussi Halla-aho – med benägen hjälp av 949 anhängare – anses ha begått ett omständligt fadersmord under partikongressen i Jyväskylä genom den nyvalda partiledningen Huhtasaari-Hakkarainen-Eerola. Men filosofie doktor Halla-aho, kallad Mästaren av de sina, fick snabbt se sig bortfintad från maktens förmak. Halla-aho förstod inte att titta efter osynliga trådar, dimridåer och gömda kaniner förrän det var för sent. Rävspelet hade redan varit i gång i veckor.

Den rätta referensen för att beskriva de därpå följande politiska manövrarna är ändå varken Frank Underwood eller Birgitte Nyborg utan Harry Houdini. Utbrytarkungen Houdini, eller Handbojornas kung som han också kallades under sina glansdagar för ett sekel sedan, var en mästare på mycket, inte minst på PR. Imagen som superhjälte – mannen som klarar av att bryta sig in i och ut ur vad som helst – byggdes omsorgsfullt och framgångsrikt.

Det är här som statsminister Juha Sipilä, finansminister Petteri Orpo och utrikesminister Timo Soini kliver in i cirkusmanegen en junivecka 2017.

Likt Houdini lyckas trion krångla sig ur flera trångströjor efter Sannfinländarnas val av Halla-aho genom en skicklig manöver som döps till Nytt alternativ; Sipilä slipper tåga till presidenten för att begära regeringens avsked, regeringsmakten behöver inte splittras på fler partier, Centerns värsta mardröm i form av nyval undgås, Samlingspartiet kan trygga sin valfrihet i vårdreformen och Soini får fortsätta åka ministerbil utan bångstyriga partimedlemmar på nacken.

Utbrytarkungarna Sipilä och Orpo har inte dragit sig för att ta till stora ord som mänskliga rättigheter, värdegrund, förtroende och handlingskraft för att förklara beslutet att stänga regeringsdörren för Halla-aho, och de har trollat med knäna för att regeringen ska kunna fortsätta i sin nuvarande sammansättning.

Vårdreformen, valfriheten och landskapsreformen kan nu, abrakadabra, planenligt drivas igenom.

Den store Houdini lär ha använt sig av fula knep för att stå sig i konkurrensen från andra cirkuskolleger. Det gällde att överleva, bokstavligen. "Fiasko betyder döden" löd en av rubrikerna på de affischer som Houdini lät trycka upp för att locka åskådare.

Skillnaden är ändå den att Houdinis publik medvetet och villigt betalade för att bli förda bakom ljuset, medan väljare i republiken Finland beställde en verklig förändring, svalde statsministerns och finansministerns vackra värdebudskap och nu känner sig lurade av landets högsta ledning. Ett sådant publikfiasko brukar förr eller senare betyda döden, politiskt sett. Men Timo Soini – den största av utbrytarkungarna – kan vara undantaget.

Vad man än anser om Soini måste man lyfta på hatten för att han fortfarande efter 20 år i hetluften, likt en luttrad illusionist, orkar väva politiska nät enligt helt nya mönster.

Susanna Ilmoni Chefredaktör för HBL

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning