Utbildningsstyrelsen: Det kan finnas regionala skillnader i undervisningen i programmering

Finlands nya läroplan för den grundläggande utbildningen trädde i kraft för två år sedan, och ett av dess mål är att utveckla elevernas digitala kompetens. Programmering har blivit en del av elevernas vardag, men alla är inte förtjusta i ämnet. – Jag tycker det är lite tråkigt, säger femteklassaren Emma Kari i Vasa.

Programmering är tråkigt. Och irriterande. Emma Kari, som börjar i årskurs fem i Storvikens skola i Vasa på måndag, har sannerligen inga höga tankar om programmering, som ingått i den finländska grundskolans läroplan sedan hösten 2016.

– Jag tycker det är lite tråkigt. Vi kan ha två timmar programmering i skolan och så fungerar inte datorerna. Det är tråkigt och irriterande, säger Kari.

Hon får medhåll av kompisen Lotta Laitila som ska börja i årskurs fem i Keskuskoulu i Vasa. Laitila har övat programmering bland annat genom att programmera en robot av Legoklossar under skolans slöjdlektioner.

– Jag bara tryckte på alla knappar för jag ville retas med min kompis, erkänner hon.

Laitila har också lärt sig programmering med enkla datorprogram som går ut på att få ett objekt att röra sig på en skärm med hjälp av korta kommandon. Kari har främst övat programmering under matematiklektionerna i skolan.

Programmering hör inte till Lotta Laitilas (till vänster) och Emma Karis favoritsysslor i skolan. Båda beskriver programmering som tråkigt. Bild: SPT / Carl-Anton Storbacka

Trots att programmering numera ingår i läroplanen för den grundläggande utbildningen i Finland är det tills vidare inget eget läroämne. Därför är undervisningen av programmering integrerad i befintliga ämnen, i första hand matematik.

Brist på kunskap om programmering och kodning

I Finlands lågstadier trädde den nya läroplanen i kraft för två år sedan. I högstadiets årskurser sker läroplansreformen däremot stegvis, men från och med hösten 2019 är den nya läroplanen i kraft i alla årskurser i den finländska grundskolan.

Ett av läroplanens mål är att utveckla elevernas digitala kompetens. Enligt läroplanen ska informations- och kommunikationsteknik systematiskt användas i grundskolans alla årskurser. Undervisningen i programmeringens grunder börjar redan på första årskursens matematiklektioner.

Lotta Laitila från skolan Keskuskoulu i Vasa har övat på programmering på olika sätt, men tycker att det är tråkigt. Bild: SPT / Carl-Anton Storbacka

Enligt Leo Pahkin, undervisningsråd på Utbildningsstyrelsen och ordförande för arbetsgruppen för läroplanen för matematik, fanns det två huvudorsaker till att programmering infördes i läroplanen.

– Den ena var ekonomisk: Finland har redan länge haft brist på människor med kunskap om programmering och kodning. Vi vaknade kanske aningen sent, men nu har vi åtminstone vaknat. Genom att utveckla finländarnas kunnande i programmering kan vi förbättra vår konkurrenskraft. Också våra politiker har vaknat till detta, och när vi höll på med utvecklingen av den här läroplanen fick vi tydliga signaler från Undervisnings- och kulturministeriet om att programmering bör ingå i den, säger Pahkin.

– Den andra orsaken var matematiken i sig. Matematik har uppfattats som aningen tråkigt och jobbigt, och genom att lära programmering hoppas vi kunna öka intresset för matematik.

Dessutom är tanken att utveckla finländarnas digitala kompetens i allmänhet, som en form av medborgarfärdighet.

– Jag tror vi kan konstatera att kunskaper om programmering och kodning erbjuder väldigt många möjligheter i dagens samhälle, säger Pahkin.

Regionala skillnader i undervisningens nivå

Undervisningen i programmering börjar med att eleverna i årskurs ett och två lär sig ge tydliga instruktioner och simulerar programmering till exempel genom att ge order åt varandra. Från och med årskurs tre sker undervisningen med hjälp av skolans datorer eller surfplattor.

– Det finns lyckligtvis ganska många gratisprogram på nätet som kan användas i undervisning av programmering, bara man har en webbläsare, säger Pahkin apropå undervisningens kostnader.

Programmering hör inte till Lotta Laitilas (till vänster) och Emma Karis favoritsysslor i skolan. Båda beskriver programmering som tråkigt. Bild: SPT / Carl-Anton Storbacka

På lågstadiet är det klassläraren som undervisar i programmering och på högstadiet sköter ämneslärarna om undervisningen. Enligt Pahkin ställer den nya läroplanen nya krav på lärarnas kompetens, men alla har inte varit intresserade av att fortbilda sig i programmering. Det kan resultera i regionala skillnader i programmeringsundervisningens nivå.

– Utbildningsstyrelsen har delvis finansierat fortbildning för lärare och dessutom erbjuder många universitet öppna gratiskurser på nätet som lärarna kan delta i. Fortbildning baserar sig ändå alltid på lärarnas egen vilja och är inte obligatoriskt, säger Pahkin.

Pahkins uppfattning är att de flesta skolor ändå insett nyttan med programmering och att dess popularitet ökat under de två år som den ingått i läroplanen. För dem som inte är förtjusta i programmering kommer Pahkin med lugnande besked.

– Vi försöker inte göra alla till kodare, försäkrar han.

Programmering har ingått i läroplanen för grundläggande utbildning sedan hösten 2016. Bild: SPT / Carl-Anton Storbacka

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42