Urskogens lilla spöke glider in i stan

Flygekorren har engagerat naturskyddare, retat upp markägare och sysselsatt domstolar i över 20 år. Och när regeringen luckrar upp lagen till skogsbrukarnas fördel, svarar den lilla gnagaren med att flytta in i metropolen, till stadsplanerarnas förtret.

Om man inte visste bättre kunde man tro att den har övernaturliga krafter. Eller hur skulle en flygekorre på runt hundra gram annars kunna flytta på motorvägar och bostadsbyggen, som det hetat i åratal?

Med tanke på hur få finländare som har sett en flygekorre i naturen är det anmärkningsvärt många som har en stark åsikt om den.

– Den är en lite problematisk art för oss, säger Tommi Siivonen, jurist vid MTK som driver skogsbrukarnas intressen.

Problemet dök upp i samband med Finlands EU-inträde.

– Med ens blev flygekorren en naturskyddssymbol, säger Esko Joutsamo, dåvarande generalsekreterare vid Finlands naturskyddsförbund.

Fram till 1995 visste man inte särskilt mycket om flygekorrens förekomst och utbredning. Men Bryssel gav Finland ett specialansvar för att skydda arten, då den inte förekom i något annat av de dåvarande EU-länderna. Miljöförvaltningen började inventera stammen för att skydda boplatserna som EU-direktivet föreskriver.

– Markägarna blev ilskna när myndigheterna avgränsade avverkningsområden för flygekorrens skull. De ville inte böja sig för den lilla filuren, säger Joutsamo.

– Flygekorren finns överallt, också i ekonomiskogarna. Avgränsningarna i avverkningsområdena försvårar skogsbruket. Arten ska skyddas, det är klart, men det ska ske förnuftigt, säger Siivonen.

Omtvistad symbol

Före EU-medlemskapet hade den vitryggiga hackspetten varit en liknande naturskyddssymbol. Då tog en del markägare lagen i egna händer.

– Det hände att folk sköt vitryggiga hackspettar. När de var borta kunde markägaren påvisa att hans skog inte behövde skyddas, men med flygekorren var det svårare, säger Esko Joutsamo.

Det beror på att den är nattaktiv och svår att få syn på. Spillningen är betydligt lättare att hitta. Det visste man redan vid EU-inträdet, och det fick sina konsekvenser.

– Naturskyddare beskylldes för att vi skulle ha samlat spillning i fickorna och spridit den i skogar som vi ville skydda. Vad jag vet har det aldrig hänt på riktigt, säger Joutsamo.

Enligt en annan anekdot ska flygekorrspillning ha sålts i en tidningsannons. Potentiella kunder var alla som ville hindra grannen från att avverka och bygga på sin tomt.

– Tanken är absurd. Spillningen är ju inte skyddad, det är flygekorrens bon som är det, säger Tapani Veistola, sakkunnig vid Naturskyddsförbundet.

Med eller utan spillning, men MTK anser att naturskyddarna använde flygekorren som slagträ när de i största allmänhet ville freda skogsområden från avverkningar.

– Och ändå har flygekorren aldrig hört till våra mest hotade arter. Jo, den är hotad i EU, men inte i Finland. Det finns betydligt mer skyddsvärda arter hos oss, säger Tommi Siivonen.

Minskningen avtar

Märkligt tvistar man om hur många flygekorrar vi har i Finland. Enligt en uppskattning fanns det 143 000 flygekorrhonor 2006 (beståndet räknas genom att uppskatta antalet honor), men Naturskyddsförbundet menar att beräkningen är gjord med tvivelaktiga metoder, och att den verkliga siffran är högst hälften eller en tredjedel av den uppskattade summan.

I en pinfärsk uppdatering av däggdjurens hotklassificering lindras flygekorrens hotstatus. Men, säger Miljöministeriet, det ska ändå inte tolkas som att situationen håller på att förbättras.

På 2010 års rödlista klassades flygekorren som sårbar för att populationen hade minskat med över 30 procent på 10 år. Efter det har populationen fortsatt minska, med 23 procent på 10 år, vilket inte uppfyller kriterierna för sårbar. Därför klassas den nu bara som nära hotad på 2015 års lista som publicerades i fredags.

– Populationsminskningen är fortfarande oroväckande kraftig, skriver forskarna bakom rödlistan, och tillägger att den beror på förändringar i skogsbruket och skogarnas struktur.

MTK betvivlar populationsminskningen.

– Det finns inga belägg för att stammen minskar. Vi har dubbelt så många flygekorrar som vi har älgar. Älgen jagas kraftigt, men för flygekorren skyddas varje boträd, säger Siivonen.

Hur som helst, på 1990-talet var uppskattningarna betydligt mer osäkra än i dag.

– Inventeringarna var bristfälliga, man visste helt enkelt inte hur de skulle göras. Och då började det heta att det finns hur gott om flygekorre som helst, att arten är vanlig och inte behöver skyddas, säger Esko Joutsamo.

I dag kan alla proffsiga inventerare tveklöst slå fast om det finns eller inte finns flygekorre på ett område. Samtidigt, säger Joutsamo, har man kunnat sluta sig till att flygekorren nog var vanligare på 1990-talet än vad miljömyndigheterna uppskattade.

– Men nu vet vi också att beståndet sakta minskar, allteftersom skogsnaturen utarmas och vi har allt mindre gammal granskog med inslag av asp, säger han.

Domstolstvister

Av alla tvister som utkämpats om flygekorren är den i Koninkallio i Forssa kanske kändast. Myndigheter, naturskyddare och markägare bråkade hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Enligt Tapani Veistola växte fungerande rättspraxis fram i början av 2000-talet.

När naturskyddslagen förnyades 1997 infördes en paragraf om flygekorren, som sade hur NTM-centralerna ska avgränsa reviren när markägaren vill avverka. Men Juha Sipiläs (C) byråkratiavvecklande regering har redan hunnit slopa den paragrafen. Från och med i vår sidsteppas NTM-centralerna. Det är markägaren själv som ska avgränsa flygekorrens boträd vid avverkning.

– På det sättet blir avgränsningen rimligare. Vi känner till flera fall där myndigheterna avgränsat onödigt mycket, säger Tommi Siivonen på MTK.

Tapani Veistola ser lagändringen ur ett annat perspektiv, som om bocken ska vakta kållandet.

– Flygekorren blir ännu mer utsatt, den lämnas åt sitt öde. Hur beståndet kommer att påverkas är en gåta, säger han.

Naturskyddsförbundet befarar att bioekonomiboomen och det ökade veduttaget kommer att utarma skogsnaturen överlag. Förlorarna är många.

– Positivt är att flygekorren har visat sig vara bättre på att anpassa sig än man trott, men det bekymmersamma är att beståndet ändå minskar, säger Esko Joutsamo.

Via motorvägen till stan

När Åbo motorväg byggdes under förra årtiondet kom flygekorren i strålkastarljuset. Byggprojektet är det enda som fått tillstånd att förstöra flygekorrevir. HFD beslutade att Vägverket och byggbolaget Ykköstie skulle flytta och plantera om ett träd med ett obebott flygekorrbo.

– Bygget fick farsartade drag då det påstods att vägen måste flyttas för flygekorrarnas skull, så att de skulle kunna glidflyga över de klyftor som uppstod vid bergskärningen. Ändå är motorvägsklyftor alltid för breda för flygekorrar, säger Esko Joutsamo.

Tapani Veistola anser att vägbyggarna har modifierat sanningen mer än lovligt.

– NTM-centralen beviljade undantagstillstånd som tillät att flygekorrevir förstördes och miljöerna försämrades för vägbyggets skull. Det är så EU-direktiven fungerar: de är strikta, men de lämnar alltid en bakväg öppen, typ krossa rutan i nödfall, säger han.

Efter att motorvägen fullbordades lämnade flygekorren offentligheten tills den dök upp i city för ett par år sedan. I skogen intill Tali golfbana hade flygekorren för första gången i modern tid etablerat ett revir i Helsingfors. Givetvis uppstod en politisk dispyt, men den handlade knappast om naturskydd: De gröna ville bygga ut Tali bostadsområde över golfbanan medan Samlingspartiet ville skydda golfbanan mer än flygekorren. Gnagaren bor kvar i skogsdungen intill banan.

Esbo utmärker sig

Reviret i Tali var väntat. Flygekorren har tidigare seglat in i Esbo, och på senare år har den blivit allmän, i synnerhet i Mattby och Esboviken. Den har haft en tass med i dragningen av västmetron eftersom en del individer flänger omkring strax intill Västerleden.

– Våra stadsskogar är bättre skyddade än en stor del av skogarna i glesbygden. Flygekorrens urbanisering beror på att det börjar vara ont om träd med håligheter ute i skogarna. I stan kan flygekorren bo i fågelholkar och byggnader, säger Tapani Veistola.

– Jo, det är en orsak, men det måste finnas något annat också. Flygekorren ser ut att trivas nära människan, och den verkar vara helt ostörd av buller, säger Niina Strengell, landskapsarkitekt vid stadsplaneringskontoret i Helsingfors.

Hon har satt sig in i hur samlevnaden mellan människa och flygekorre kan fungera, och det lär bli allt mer aktuellt. Hon säger att tjänstemännen i Esbo har jobbat hårt med att kartlägga revir och värna om gröna korridorer, vilket imponerat på NTM-centralen som i gengäld varit tillmötesgående i sina beslut.

– Flygekorren kan komplicera planläggningen, för vi måste beakta den på grund av EU-direktivet, säger Strengell.

Men enligt Marja Piimies, arkitekt för Helsingfors generalplan, utgör flygekorren ändå inget hinder. Det kan gälla att söka alternativa lösningar eller hitta olika sätt att beakta flygekorren.

– Jag kan inte säga att den vore ett problem för stadsplaneringen även om vi måste låta utreda vid första misstanke om att det förekommer flygekorre. Ibland kan det räcka med att spara några träd, men någon gång måste man kanske lägga om byggplanerna. Flygekorren är en av många faktorer som vi måste beakta, och många av de andra faktorerna är ofta knepigare, säger Piimies.

Enligt Niina Strengell är flygekorren en så ny invånare i Helsingfors att det är för tidigt att säga om samlevnaden med stadsplanerarna blir smärtfri.

– Nu senast när den dök upp i Mejlans kom vi lätt undan eftersom den bosatte sig på ett område planlagt för rekreation. Men sprider den sig lika snabbt som i Esbo kan det uppstå problem och konflikter.

FAKTA

Myndigheterna kopplas bort

Flygekorren är fridlyst enligt naturvårdslagen och EU:s habitatdirektiv. Det betyder att det är förbjudet att förstöra och försämra platser där flygekorrar förökar sig eller rastar.

Hittills har NTM-centralerna beslutat om avgränsning av avverkningsområden där flygekorrar förekommer. Förfarandet slopas när naturskyddslagen förnyas i enlighet med regeringens mål att avreglera normer. Det ska spara 4,5 årsverken vid NTM-centralerna.

Enligt en lagändring som föreslås träda i kraft 1 april i år ska skogsbranschens aktörer, markägaren och den som innehar avverkningsrätten se till att flygekorreviren inte förstörs eller försämras. Markägarens rätt till full kompensation för förlorad avverkning på grund av flygekorre kvarstår.