Urmuseet ställer ut finska smycken från hundra år

Guldåldern för finländsk smyckedesign inföll i mitten av förra seklet – då var Åbo ett Mecka för guldsmeder. I dag finns bara en handfull aktiva smyckeproducenter kvar. Urmuseet i Esbo sammanställer nu en utställning över finska smycken från det gångna seklet.

Urmuseet deltar i firandet av Finlands 100-årsjubileum genom att samla in ett urval av finländska smycken designade och producerade under självständighetstiden. Det blir en kollektion som består av 120 smycken, samtliga utlånade av privata samlare, guldsmedsaffärer och andra museer.

– Intresset för utställningen har varit stort i guldsmedskretsar, varje smycke som vi har velat låna har vi också fått, trots att det handlar om en lång utställning, smyckena kommer att finnas här i ett års tid, berättar Urmuseets styrelseordförande Jan Roos.

Utställningen Finländska smycken är viktig för Urmuseet, som när en dröm att kunna utvidga sin verksamhet och redan år 2020 bilda Finlands ur- och smyckemuseum.

– Vi har fått preliminära löften från Kulturnämnden i Esbo att vi kan få större utrymmen här i WeeGee-huset om vi kan bevisa att vi har tillräckligt med kunskap om smycken. Den här smyckeutställningen är ett led i det arbetet, säger Roos.

Efterlyser Ehrström

Bland de äldsta smycken som visas upp finns en brokig samling av Eric O.W. Ehrströms produktion, en fascinerande men förvånansvärt lite känd finländsk smyckesdesigner, som museichef Mikko Kero gärna berättar mera om:

– Ehrström var Eliel Saarinens assistent och bodde i en ateljé ute i Hvitträsk. Han var en mångsidig konstnär som jobbade med såväl möbler som smycken, men han saknade en egen stämpel, vilket betyder att han inte hade avlagt guldsmedsexamen, förklarar Kero.

Urmuseet kommer att få låna en del av Ehrströms smycken från Serlachius-museet. Men han var en mycket produktiv konstnär och det finns antagligen stora mängder av hans anonyma alster gömda i smyckeskrin runtom i landet. Dem skulle Roos gärna vilja hitta. Det kan bli svårt, eftersom han saknade en egen stämpel är de svåra at känna igen. Roos kan inte heller ge många ledtrådar.

– Vi har försökt hitta en röd tråd i Eric Ehrströms kända smycken, men där finns ingen sådan. Han har gjort allt från tunga och moderna smycken i 30-talsstil till väldigt diskreta och fina smycken. Han har använt olika slags material, både metaller och elfenben. Det är endast med hjälp av ägarens berättelse och en del sparade skisser som vi kan försöka koppla anonyma smycken till Ehrström.

Urmuseet är mycket intresserat av att komma över hittills okända smycken av den här tämligen anonyma designern och uppmanar därför folk att gräva i släktens smyckeskrin.

– Det är möjligt att många finlandssvenskar i tiderna har skaffat dessa smycken, tror Roos.

Djävulens huvud. Tapio Virkkala har designat halssmycket Pirunpää i guld 1966 på beställning av Westerback. Bild: Katja Hagelstam

Saknar smyckekultur

Enligt Jan Roos finns det en uppsjö av anonyma smycken i Finland.

– Det saknas en smyckekultur bland formgivarna i Finland. Guldsmederna har traditionellt varit så blyga att de inte har satt sina namn eller initialer på sina skisser. Vi vet inte vem som har formgivit vad, säger han bekymrat.

Det här gäller inte bara gamla aktörer från början av förra seklet, utan enligt Roos har exempelvis Kalevala Koru anlitat över tjugo designer vars namn aldrig har blivit kända för den stora allmänheten, trots att deras smycken har blivit populära.

Däremot vet man nog vilka smyckestillverkare som har producerat de smycken som gjorts stor skala, där har man i Finland varit välorganiserade och sett till att varje producent har satt sin egen stämpel på de enskilda smyckena.

Till svärdottern Elvi. Akseli Gallen-Kallela har designat det blåa halssmycket till in svärdotter Elvi 1928, det är gjort av guld och färgade stenar. Smycket ingår i en privat samling. Bild: Katja Hagelstam

Finländsk smyckedesign nådde sin guldålder i mitten av förra århundradet. Bara i Åbo fanns över 600 aktiva guldsmeder och exempelvis Kupittaan kulta gjorde smycken som också väckte uppmärksamhet och sålde utomlands.

– Det som i dag kallas Skandinavisk design inom smyckebranschen är ursprungligen finländsk design. På 1950-talet var finska formgivare världsledande. Men vi kan inte marknadsföra våra produkter, så våra smycken har aldrig producerats i stor skala, gjorts kända för den breda allmänheten och skeppats ut i världen. Det kunde däremot danskarna, som nu går i täten för Skandinavisk design, säger Roos.

Smyckena till Urmuseets kommande utställning lånas alltså ihop och en del av föremålen har redan anlänt till WeeGee-huset i Esbo. Men tills smyckena är placerade i montrar i Urmuseet måste de av försäkringstekniska orsaker förvaras i kassaskåp, så Jan Roos kan bara visa upp ett smycke – broschen Kielo (Liljekonvaljen). Det är samma smycke som pryder pärmen till boken Suomalainen Koru (Tammi, 2016), som har inspirerat gänget på Urmuseet att sammanställa en utställning. Boken är skriven av Helena Pahlman, Tuula Poutasuo, Päivi Ruutiainen, Ulla Tillander-Godenhielm och Esko Timonen. De medverkar också som manusförfattare för utställningen.

Utställningen Finländska smycken öppnas på Urmuseet i WeeGee-huset i Hagalund den 10 maj och pågår till april nästa år. Där visas 120 smycken, som representerar finländsk smyckedesign och produktion från hela självständighetstiden.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33