Urgamla riter granskas på nytt

Nytt instrument. Juho Laitinen trakterade el-cellon och Tomas Djupsjöbacka dirigerade i Jukka Tiensuus pinfärska konsert i måndags.Bild: Heikki Tuuli

Avantis konsert med fokus på riter blev speciellt lyckad genom alla teatrala element som tillfördes. För en stund var det som om att bevittna Maria II:s begravning på nytt.

BAROCK/SAMTIDA KONSTMUSIK

Kammarorkestern Avanti

Dirigent Tomas Djupsjöbacka. Solist Juho Laitinen, elcello. Scelsi, Purcell, Henry, Tiensuu, Luening, Marais. Tempelplatsens kyrka 18.4.

En ofantligt stor del av musiklivet handlar om riter. Varje konsert är en rit, varje uvertyr, varje framförande, varje bugning, varje applåd, varje kritik.

Riterna aktualiseras dock sällan och just därför var kammarorkestern Avantis konsert i måndags ett välkommet utspel. Applåderna eller bugningarna var inte i blickfånget här, däremot nog riterna som omgett musiklivet ända sedan solkungens dagar med hans omtalade toaletter och påklädningsceremonier.

Konserten blev speciellt fin genom de teatrala element som tillfördes och sättet på vilket rummet i Tempelplatsens kyrka togs i besittning. Musikerna spelade från olika posteringar beroende på stycket och när tre trumpetister, en trombonist och en trumslagare tidigt under konserten marscherade genom kyrksalen från dörröppningen till altaret och ut genom sakristian, till tonerna av Purcells Sorgmarsch för drottning Maria, blev riten speciellt påtaglig, som om begravningen ägde rum här och nu.

Men sorgmarschen var bara ett av åtta stycken som spelades i följd. Giacinto Scelsis melodiskt melankoliska trumpetsolon ur fyra sånger (1956), Purcells sorgmarsch och Pierre Henrys musique concrète-experiment med knarrande dörrgångjärn på band (1963) fungerade som språngbräda inför Jukka Tiensuus musikaliska spex, Kalaasi, skrivet för Kaija Saariahos 60-årsfestligheter 2012. Via Henrys knarrande gångjärn, Purcells Pavane & Chacony (gammalengelska för chaconne) och elektronikmusikpionjären Otto Luenings Low Speed (1952) fördes publiken tillbaka ner på jorden till Scelcis trumpetvisas trygga famn. Knappt lade man märke till att en del av musiken föddes i stunden akustiskt medan en del spelades upp från band – allt var en del av samma helhet.

Trumpeterna (Thomas Bugnot, Tomas Gricius, Esko Savioja) klingade genomgående ståtligt. Välljudande var också barockensemblen med Hannu Vasara, Eriikka Maalismaa, Jukka Rautasalo, Mikko Perkola och Matias Häkkinen som spelade både i Purcells Pavane och chaconne och i mindre besättning i Marin Marais Sonnerie de Ste Geneviève.

Jukka Tiensuu tiger som muren om sina verk, men precis som tidigare kan titeln på den uruppförda cellokonserten, Tarinaoopperabaletti (Sagooperabalett), öppna upp en möjlig tolkning. Kanske kan stycket associeras med Ludvig XIV:s hov och hans nöjesfetischer.

Instrumentet som solisten Juho Laitinen spelade på var en el-cello, som med förstärkare och pedaler delvis för tankarna till en elgitarr, även om stråken gör att man också kan spela rätt annorlunda på den. Givetvis påminner instrumentet också om en rebab, nog så populär inom såväl arabisk som indisk musik, och med sitt behärskade yttre och expressiva inre, ger Juho Laitinen här intrycket av en tibetansk munk eller något annat lika exotiskt.

Orkesterackompanjemanget kändes först kanske lite trött, flegmatiskt och fragmentariskt. Men strax skruvades tempot upp och mot slutet fick trumpetisterna springa som galningar för att hinna förflytta sig mellan sina posteringar i kyrkan. Dirigenten Tomas Djupsjöbacka och Avantis begåvade musiker tycktes röra sig som fisken i vattnet i Tiensuus estetik.

Hör ett utdrag ur Jukka Tiensuus el-cellokonsert nedan (video: Heikki Tuuli).

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00