Urban sommarsväng med storband i knipa

Bild: Miikka Pirinen/We Jazz

Att det var fullsatt på UMO:s lunchkonsert en solig sommardag visade att det uppenbart finns en beställning för musiken.

Jazz

UMO och Jukka Eskola

Dirigent Mikko Hassinen. Savoyteatern 29.5.

Det var helt fullsatt på lunchkonserten med Jukka Eskola och UMO. Så fullproppat att en del av dem som inte reserverat en gratisbiljett på förhand tyvärr blev utanför salen som rymmer över 700 personer.

Det här visar väl på UMO:s betydelse för publiken, storbandet som en längre tid kämpat med ekonomin. Ett enda professionellt på heltid fungerande jazzband i hela landet tycks vara för mycket för den offentliga sektorn, även om det i pengar mätt är fråga om droppar i havet jämfört med andra institutioner som njuter av allmänt stöd.

Men till musiken, som i minst lika grad påvisar orkesterns relevans i floran av sponsrade sammansättningar i vårt land.

Mikko Hassinen som dirigerade har arrangerat stycken från Eskolas soloskivor och skivan Lampela X Eskola, med musik av Jussi Lampela. Det resulterade i en mångsidig repertoar av material skräddarsytt för Eskolas eleganta trumpet- och flygelhornsspel.

Med utmärkt teknik och en lätthet som ser nästan för lätt ut bjöd trumpetaren på fylliga och skinande klanger. Eskola trivs gärna i mellanregistret och det lägre registret, även om de höga toner han placerade in på utvalda ställen inte heller tycktes medföra några svårigheter. Intressant var att han på trumpeten ofta spelade i ett lägre oktavläge än på det traditionellt fylligare flygelhornet. Men i Eskolas händer kan trumpetklangen verka till och med fylligare än flygelhornets.

Man inledde med två bossanovanummer som skapade en klar parallell till det rådande varma vädret. Tensions kommer från skivan Jukka Eskola Orquesta Bossa medan Tiny Bee är ett nytt stycke i vilket man växlade till swing under flygelhornsolot men återgick till brasilianska rytmer för pianisten Seppo Kantonens solo.

Andra solister från storbandets led var bland annat Ville Vannemaa på alt- och sopransax, Olli Ojajärvi på tenorsax och trumpetparhästarna Tero Saarti & Mikko Pettinen.

Jova av Eskola och Teppo Mäkynen var i hög grad arrangerad enligt Gil Evans recept; sordinerade trumpeter, klarinetter och flöjt som spelade bland annat bekanta trillar.

Det mesta gick i medel- eller snabbt tempo, men en och en halv ballad fick också plats i det drygt timslånga setet. Den halva balladen var Hassinens komposition Dive, skriven enkom för detta program som också kommer att höras på festivaler i sommar.

Dive är en tribut, men till vem blev oklart vid konserten. Den oerhört känsliga långsamma delen i ¾-takt med ypperligt solo av Kantonen kunde lätt tänkas hänvisa till Bill Evans, men efter det överraskade man med en snabb och tämligen tung beatdel. Ojajärvi blåste ett ovanligt fränt solo i den urbana svängen.

Nästa lunchkonsert är den 2 oktober, men före det blir det flera andra konserter. Som ett tips kan jag berätta, att man inte brukar bli utanför salen på de konserter som kostar en liten slant, ofta runt tjugo euro, vilket är betydligt billigare än exempelvis opera.

På mesenaatti.me kan man stöda storbandet på många olika sätt. Det är inte bara fråga om T-tröjor, utan man kan bland annat välja toner, intervaller eller ackord till en kommande komposition.

Jan-Erik Holmberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00