Ur arkivet: "Ingen var så ronski som jag!"

Bild: HBL-arkiv/Richard Nordgren

Birgitta Ulfsson sparar inte recensioner och ogillar kändiseriet. Mot sin vilja rotar hon nu i sitt förflutna.

Denna intervju med Birgitta Ulfsson publicerades den 27 februari 2017 i HBL. …

"Förbluffande vital 87-åring", står det i Birgitta Ulfssons läkarjournal från ett år tillbaka.

Så här var det: under en jäktig promenad snubblade Ulfsson, fastnade med ena foten i en grop, drog ilsket upp den och rusade vidare trots att foten värkte en smula.

– Jag har hög smärttröskel, förklarar hon.

Efter några dagar av ont tog Ulfsson tjuren vid hornen och gick till läkaren som konstaterade att vristen var av.

– Läkaren hade hijab och hon ritade min fot på det där pappret på undersökningsbritsen. Sedan ville hon gipsa vristen men då sade jag stopp! Jag hade föreställning två dagar senare och kunde inte ha gipsad fot så jag fick en skena i stället och allt gick bra.

I dag, ett år senare, syns inga spår av en bruten vrist. Birgitta Ulfsson fortsätter att hasta – denna gång mellan teatrar och förlag. Nu ska den bok som inte får kallas memoarer utkomma.

Birgitta Ulfsson – Med och mot sin vilja är ett outsinligt flöde av Bisse-minnen och anekdoter, gjord tillsammans med författaren Stig Hansén.

– Den är en samtalsbok, förtydligar Ulfsson.

Helsingforshemmet är paketerat på grund av en rörrenovering och Birgitta Ulfsson har parkerat sig i en soffa på HBL:s redaktion. I en av hennes kassar ligger en splitterny vattenkokare. Den ska maken Iwar Wiklander få när det nya köket äntligen får användas, för han kokar världens bästa morgonkaffe.

En udda figur vid Skillnaden

Vi förflyttar oss till slutet av 1940-talet när teaterbanan lite försiktigt tog fart. Birgitta Ulfsson var nästan färdig bibliotekarie när hon sökte till Svenska Teaterns elevskola och blev antagen – som den sista av de sökande.

– Jag kom in för att teaterchefen Nicken Rönngren såg mig provspela och skrattande utropade "Hon ser ut som Schauman!" Han tänkte alltså på Runar Schauman.

Militärdottern Birgitta Ulfsson hade vuxit upp på kaserner runtom i landet och var en udda figur vid Skillnaden. "Varför måste du vara så vulgär och intellektuell?" klagade lärarna medan Ulfsson själv säger att hon kände sig som en älgkalv.

– Ingen var så ronski som jag. De andra flickorna på elevskolan var tjusiga och talade med s-ljud, minns hon och frustar till:

– Tänk att jag har förtjänat mitt uppehälle genom att parodiera vackra damer och söta flickor med nasala röster! På den tiden hade jag ingen aning om att min humor skulle duga.

Mötet med Lasse Pöysti blev en passion och en avgörande vändpunkt. Paret gifte sig, fick två söner och flyttade till ett hus i skogen i Vanda. Birgitta Ulfsson trodde att skådespelarbanan var över men en dag ringde Vivica Bandler.

Vivica Bandler puffade Birgitta Ulfsson ut till en skådespelarkarriär som förunnats få. På Lilla Teatern fick makarna Ulfsson och Pöysti dessutom spela mot varandra.

Hur flöt spelet mellan er på scenen?

– Lasse sade aldrig att han var bättre än jag men han tyckte jag var dålig och det hade han rätt i. Jag var osäker.

– Det är väldigt utvecklande att ha en älskad människa som är kritisk. Det gör ont att bli sågad men jag är ingen bitter-Kajsa.

Plötsligt en dag, mitt i en scen under en föreställning, upptäckte både Ulfsson och Pöysti att hon hade lärt sig sin läxa.

Ögonen glittrar när Ulfsson återkallar minnet.

– Lasse blev jätteförvånad över att jag var bra. Han fylldes av oförställd beundran och häpnad och kom nästan av sig medan jag fortsatte agera.

– Vet du att jag är en lyxigt lottad skådis! Min första man var en utmärkt skådespelare, min andra man likaså.

Vänskapen med Lasse Pöysti har bestått efter skilsmässan. Birgitta Ulfsson är numera gift med Iwar Wiklander som hon mötte i början av 1980-talet men de forna äkta hälfterna rings flera gånger i veckan.

– Nu är det Pöysti, säger Ulfsson, när telefonen plötsligt pirrar till.

Krigsbarn – nej tack

Tack vare faderns yrke växte Birgitta Ulfsson upp på olika håll i Finland. Hon lärde sig finska redan som barn och vårdar arvet.

– Jag tycker lite mera om den finska Birgitta än den finlandssvenska Birgitta.

– Man är olika person på olika språk och den finska Birgitta är jag bättre vän med.

Tonåren sammanföll med kriget. Föräldrarna övervägde att skicka sin dotter till Sverige men avstod från planerna – till dotterns lättnad.

– Jag var ingen otrygg tonåring. Jag var i puberteten och ville pussa pojkar, dansa och utveckla min självständighet vilket underlättades av att påverkarna, det vill säga lärarna och papporna, var borta.

Hur ofta var du rädd?

– Man vänjer sig vid en vardag i krig. Jag hoppades förstås att pappa inte skulle stupa och att våra fönster inte skulle blåsas ut. I smyg bad jag att farmor skulle bjuda på citronsoda.

I boken beskriver sig Birgitta Ulfsson som pappas flicka. Under intervjun förtydligar hon sig.

– Fnitterkajsan i mig kommer från mamma. Glädjen i mig är en stor gåva och bar långt under mina osäkra år.

Pragmatismen, som syns i uttryck som "Det är ingen överraskning att livet är hårt" och "Man behöver inte vältra sig i hur svårt det är att vara människa för det vet vi alla" kommer kanske från båda föräldrarna, och från de erfarenheter livet gett.

Lyssna på din kropp

Två gånger har Birgitta Ulfsson diagnostiserats med bröstcancer och båda gångerna har hon repat sig. Nu mår hon bra, men är hungrig.

– Jag vägrar släppa in cancern i min själ. Jag är inte intresserad av att vara sjuk och tänka på sjukdom men jag följer min pappas råd och lyssnar på min kropp.

– Och på tal om döden hoppas jag att den blir smärtfri och barmhärtig.

En begravning behöver en regissör, står det i boken. Birgitta Ulfsson har regisserat flera begravningar och förklarar nogsamt vikten av att de sörjande kan samlas och ta farväl, till tonerna av musik och tal.

Sin egen begravning har hon dock inte tänkt blanda sig i – med undantag för en programpunkt.

– Jag vill att jazzpianisten Matti Ollikainen ska spela på min begravning men resten får sönerna ta hand om.

– Länge tänkte jag att min aska ska kastas i havet utanför sommarön men nu har jag tänkt om. Jag vill vila i vår släktgrav på Gamla begravningsplatsen.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46