Uppkopplad, men inte till makten

Bild: Flickr-Manel Torralba

Nu kommer den artificiella intelligensen. Fråga inte bara hur en maskin ska kunna tänka som människan. Utan också varför människan tänker på maskiner hela tiden.

Science fiction-filmen I, Robot (2004) öppnar med scenen där en man räddas från att drunkna av en robot. Intill drunknar en tolvårig flicka men roboten har beräknat mannens chanser att överleva till 45 procent, barnets till bara elva. Roboten har dessutom kalkylerat med risken att ingendera går att rädda eller att den själv tar skada och slutar fungera.

Den artificiella intelligensen, den tänkande teknologin, ställer oss inför sådana etiska problem. Ibland hjälper sådana här berättelser oss, fast de är till hälften dramatiska, till hälften taffligt förenklande.

Ska en självstyrande bil prioritera att utsätta en rollatorfarbror på gatan för fara – eller dem som sitter i bilen? Få av oss som kör bil har visserligen någonsin varit i ett sådant dilemma att man renodlat kunnat välja om man ska skada någon annan eller sig själv. Men exemplet är ju pedagogiskt.

Vi vet inte om näringsminister Mika Lintilä (C) ser mycket på film. Han tillsätter väl snarare en styrgrupp för att utveckla ett statligt program för artificiell intelligens, robotutveckling och smart teknologi för att det sitter så djupt i vår nationella ryggmärg att vi behöver – ett nytt Nokia.

Nokia förändrade i sin senaste (och som det visade sig, korta) framgångsrika företagsmetamorfos telefonen och vårt sätt att kommunicera. Lintiläs nya program ska då snarare hitta marknader inom trafik eller hälso- och sjukvård, där en större reform som bekant är på gång och pengar rör sig.

Artificiell intelligens sitter sällan i en maskin med mänskliga drag som huvud, ben och armar. Den är ofta bara en osynlig kodsträng eller processor som tillför en maskin egenskapen att lära sig. Så fungerar autokorrigeringen i din telefon när den efter hand "lär sig" dialekt och slang eller namn du ofta använder för platser och personer.

De som argumenterar mot det teknokratiska samhället önskar sig ofta att saker sköttes "av en människa". Forskare varnar också mycket riktigt för att algoritmer, automatiserade räknemönster tenderar att bli aggressivare än människan. I ett känt experiment började "tänkande robotar" skada och förstöra varandra i en laboratorietävling i att samla äpplen.

Samtidigt har de senaste 20 åren av teknologisk utveckling kring internet och sociala medier inte heller tagit fram det allra bästa hos människan. När en del filter har lagts av har vi blottat en illvilja som en del befarar att ska hota hela vårt samhälle. Så ett "mänskligt" beslutsfattande är inte silkeslent alla gånger det heller.

Våra trendfilosofer, etiker och kognitionsvetare funderar nu på hur maskiner ska kunna handla etiskt. Men omvänt: fundera också på vilken "maskinetik" som gör att en del av mänskligt liv behöver ges till mekaniska processer och robotar för att bli bättre.

Framtidsanalytikern Elina Kiiski Kataja från Sitra slog nyligen an tonen vid en framtidskonferens med att säga att det kanske kan räcka med teknisk innovation för ett tag nu. I stället frågade hon var dagens sociala innovationer och uppfinningar är – som när vi 1906 uppfann idén att låta kvinnorna rösta.

Det är en bra fråga när Juha Sipiläs regering allt oftare radar upp enbart män på lejonpodiet för att berätta hur framtiden kommer att bli – så också nu. Många i samhället behöver inte längre en bättre uppkoppling till appar och nät, utan bättre access till makten, besluten och rättvisan.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33