Uppiggande halvtimme med UMO, Peter och vargen

Solist. Mikko Helevä är en utmärkt resurs på Hammondorgeln i UMO:s version av Peter och vargen.Bild: Kaapo Kamu

Sopransaxofonen är fågeln, altsaxen ankan, tenorsaxarna katten, bastrombonen farfar och basunerna vargen. Sådant är upplägget när UMO spelar Peter och vargen i jazztappning.

Jazz

UMO & Mikko Helevä

Gamlasgården 23.11.

Det var en uppiggande halvtimme, då UMO med solisten Mikko Helevä vid Hammondorgeln framförde Sergej Prokofjevs Peter och vargen i jazzversion. Storbandet spelade musiksagan två gånger på torsdagsförmiddagen för en ung publik i Gamlasgården. Det blir flera konserter nästa vecka, både för yngre och äldre. Nu bestod publiken mest av lågstadieelever.

Oliver Nelson arrangerade Peter och vargen för organisten Jimmy Smiths skiva Peter & The Wolf år 1966. I Jimmy Smiths diskografi är den korta skivan något av en kuriositet. Även om Smith gjorde flera storbandsskivor var han inte någon nämnvärd notläsare, utan brukade enligt egna ord memorera de stora helheterna, medan hans solopartier oftast var till största del improviserade. Men bra funkade det.

Nelsons arrangemang innehåller alla djur- och andra teman från originalet, som skrevs år 1936, men ändå mera blues. Helevä och UMO följde Nelsons version till tillämpliga delar, men gjorde ingen kopia av den. Både instrumentation och många rytmiska detaljer skiljer sig från skivan.

I UMO:s version spelar sopransaxofonen fågeln, altsaxen ankan, tenorsaxarna katten, bastrombonen farfar, basunerna vargen, hela bleckblåset jägarna och flöjterna Peter. Om man tänker sig att det är fråga om en cityvarg, kanske orgeln står för den urbana miljön. Om bara ljuden längs stadsbulevarderna vore lika ljuva.

I början presenteras de olika temana av bandet medan orgeln kommer med i den andra delen via ankans tema i en vals som snart som övergår i improviserat solo. Solot växer till ett typiskt 60-tals groove, innan vargen kommer och ankan möter sin skapare.

Mera rivigt solospel från den stora möbeln blir det i mollbluesen Elegy For A Duck som glider elegant i 6/8-takt. Kattens egenskaper kommer väl fram genom både tenorsaxarna och orgelsolot i delen Cat In A Tree. På skivan har stycket klar gospelkaraktär genom tamburinen, medan UMO:s tolkning för tankarna till gogo-dansare.

Efter det dramatiskt slutande mellanspelet Capture Of The Wolf kommer finalen. Repetitioner av temana varvas med orgelsolon över bluesackordföljder. Väntad höjdpunkt blir shufflen Peter Plays Some Blues, med häftigt orgelsolo och agentstämningar från brassen.

UMO:s och Heleväs version fungerar fint under Mikko Hassinens ledning och den unga publiken verkade trivas bra. Både lufttrumspel till takt av den kärnfullt spelande Jaska Lukkarinen och extra dirigenter syntes bland bänkraderna.

Programmet framförs i en längre version måndagen den 27.11 på Koko Jazz Club och tisdagen den 28.11 i Malmhuset. På tisdagen blir det också en skolkonsert i Malmhuset.

Jan-Erik Holmberg