Uppfriskande tidsresa i fantastisk miljö

Specialister. Italienska barockensemblen Fantazyas stod för en intellektuellt stimulerande helhet tillsammans med sopranen Evelyn Tubb och teorbisten Michael Fields i Sastamala i lördags.Bild: Urpo Vuorenoja

Sastamala Gregoriana bjöd på en delikat chans att jämföra Monteverdi med hans samtida.

TIDIG MUSIK

Sastamala Gregoriana

Vokalensemblen Fantazyas, dir. Roberto Balconi. Medverkande Evelyn Tubb, sopran, Michael Fields, teorb. Monteverdi, d'India, Ghizzolo m.fl. Sankta Maria kyrka i Sastamala 23.7.

Sastamala är namnet på den socken i Birkaland, med rötter från 1200-talet, som under seklernas gång med till synes tilltagande hastighet genomgått frekventa namnbyten från Ala-Sastamala och Kalliala via Tyrvis och Vammala åter till Sastamala. Redan innan namnet återuppstod på kartorna 2009 efter den värsta kommunsammanslagningseuforin, hade namnet åter introducerats av Sastamala Gregoriana-festivalen, som grundades 1996 och som ända sedan starten profilerat sig genom högklassiga framföranden av tidig musik varje sommar.

Årets festival, den tjugoförsta i ordningen, tjuvstartade i fredags i en fabrikshall i en ventilfabrik – som ploj och bugning mot ett lokalt sponsorföretag – medan den egentliga öppningskonserten ägde rum på lördagen i Sankta Maria medeltida gråstenskyrka, som med sin ypperliga akustik tjänat som huvudkyrka sedan starten.

Sastamala Gregoriana har helt uppenbart hittat en trogen publik, som fyllde kyrkan till sista bänkrad i lördags. Spindeln i nätet är sedan 2006 brittiska lutisten och teorbisten Michael Fields, som själv uppträdde under öppningskonserten. Speciellt för i år är att Sastamala Gregoriana utnämnts till årets festival av festivalernas takorganisation Finland Festivals.

Programmet under öppningskonserten var intellektuellt stimulerande så det förslog. Det var madrigaler för hela slanten, men den här gången så att publiken fick jämföra olika tonsättningar av samma texter. Texterna var huvudsakligen hämtade ur Giovanni Battista Guarinis diktsamling Il pastor fido (Den trogna herden), medan tonsättningarna var signerade huvudsakligen tre samtida tonsättare, Monteverdi, Sigismondo d'India och Giovanni Ghizzolo, alla verksamma i Italien i början av 1600-talet. I bästa fall kunde man jämföra till och med fyra tonsättningar av samma Guarinitext om den grymma amaryllisen (Crud'Amarilli che col nom'ancora).

Det här är en konventionell hållning, men likväl stärktes uppfattningen om Monteverdis överlägsenhet i det här sammanhanget; Monteverdis sats är alltid den mest enhetliga, integrerade, och därmed också segaste och slitstarkaste av dessa tre. Om de övriga kan noteras att Ghizzolo känns mera anonym (givetvis också obekant) medan d'India redan har den största tendensen att skriva i harmonisk moll, ett relativt nytt påfund för tiden.

Italienska barockensemblen Fantazyas, med ett halvdussin sångare, luta och cembalo, gav ett föredömligt enhetligt intryck speciellt som vokalensemble och sjöng mestadels klockrent. Konsertprogrammet var upplagt för att uppnå mesta möjliga tematiska enhetlighet men också stilistisk variation med solosånger, duetter och terzetter och femstämmiga madrigaler. Mellan varven hördes uppfriskande instrumentalnummer på ärkeluta (Piccinini) eller teorb (kolla in Giovanni G. Kapsbergers Toccata arpeggiata!). Bernando Pasquinis Variazioni capricciose, stiligt framförd av cembalisten Antonio Frigé, förde stämningen till majestätisk, högstämd C-dur mot slutet.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00