Uppenbar intressekonflikt

För en vecka sedan var det en finsk riksdagsledamot, Ozan Yanar, som överrumplade mig genom att rösta i det turkiska valet.

Jag läser böcker och tidningar och tidskrifter, surfar på nätet, tittar på tv-dokumentärer. Så jag är välinformerad. Eller är jag? Ibland överraskas jag totalt.

Förra året, till exempel, kom jag underfund med att Ja2013-kampanjen om äktenskapslagen bedrevs också av företaget Miltton, till den grad att man fick fyra branschpriser för sin medverkan. Och jag som i åratal hade trott att det var bara frivilliga entusiaster som jobbade för lagändringen!

För en vecka sedan var det en finsk riksdagsledamot, Ozan Yanar, som överrumplade mig genom att rösta i det turkiska valet.

Detta möjliggjordes naturligtvis av hans dubbla – både finskt och turkiskt – medborgarskap. Förstås är ett sådant medborgarskap ingenting unikt i dagens Finland. Men jag förväntade mig sannerligen inte att en finsk riksdagsledamot faktiskt deltar i två länders politiska liv, samtidigt.

En finsk riksdagsledamot skall, enligt min bestämda åsikt, ägna sig åt Finlands bästa. Låt oss ta Teuvo Hakkarainen som ett exempel på denna princips viktighet. Hans trogna väljare har förlåtit honom för en massa saker. Men om det visade sig att Hakkarainen inte ägnar sig åt Finlands bästa, skulle hans väljare förlåta honom även för detta? Jag tror det inte.

Som finsk riksdagsledamot tänker Yanar säkert på Finlands bästa. Men när han röstar i ett turkiskt val, måste han lika säkert tänka på Turkiets bästa, och tyvärr sammanfaller Turkiets och Finlands bästa inte alltid. Intressekonflikten är uppenbar. Tänk om Yanar väljs till utrikesutskottet? Och behandlar relationerna mellan Finland och Turkiet? Mellan EU och Turkiet?

När man tänker på riksdagens viktigaste uppgift, nämligen att stifta lagar, kommer man till ett annat problem. Oftast är lagar avsedda att gälla inte bara för oss, utan också för våra barn och barnbarn och så vidare. Men när Yanar röstar i turkiska val betyder det väl att han inte har gett upp tanken om att en dag återvända till Turkiet (med barn). Och är det inte bra cyniskt att rösta i ett val, när man vistas i ett annat land och inte behöver ta konsekvenserna? Tysklands 1,5 miljoner röstberättigade turkar kan hjälpa Erdoğan att bli en diktator eller nästan – men de behöver inte för den skull leva i en diktatur.

Men Yanar skall ju ha röstat mot Erdoğan? Igen, ett problem. Läget i Turkiet tycks ju utveckla sig så att detta att vara mot Erdoğan kan bli ett brott. Då kan jag föreställa mig att Turkiet kräver att Yanar utlämnas för att komma inför rätta i Turkiet. Vad gör Finland då?

Sakari Aaltonen Helsingfors