Ungdomskör från Vanda glänste i högklassig körfinal

Vaskivuoren lukios kammarkör var det stora utropstecknet under söndagens finalkonsert i Let the Peoples Sing-tävlingen. "Att få en skolkör att blomstra på det här viset är en bragd i sig", skriver Tove Djupsjöbacka.

KÖRTÄVLING

Let the Peoples Sing

Final i Musikhusets stora sal 15.10.

Den europeiska körtävlingen Let the Peoples Sing arrangerades i år i Helsingfors, med den äran. Mer om själva tävlingskonceptet kunde man läsa i lördagens HBL, och efter att ha avnjutit finalen kan jag konstatera att nivån var glädjande hög. Samtidigt avtar spänningen i och med att förhandsgallringen varit så hård att endast några få, skickliga körer per kategori deltar i själva finalen.

Finalen omfattade tre kategorier: vuxna, öppen klass samt barn/ungdom, varav den sistnämnda var bredast och i mitt tycke intressantast. Vad en vuxen kammarkör är känns på något vis som ett rätt så fast koncept, men en barn- eller ungdomskör kan göra vad som helst mellan himmel och jord!

Barn- och ungdomskategorin i Let the Peoples Sing omfattade denna gång egentligen tre underkategorier: två flickkörer, en ung kammarkör och en barnkör. Bägge flickkörerna var väldrillade, själv gillade jag särskilt Norska flickkören under ledning av Anne Karin Sundal-Ask – speciellt då de sjöng på norska var klangen nordiskt klar och härlig. Estniska radions musikstudios flickkör var skicklig men kunde satsa mer på uttrycket. De visade upp sin virtuositet speciellt då det gällde att bolla med intrikata stämvävar, men sist och slutligen berörde de mig mest i sin unisona koralsång. The Musical Originals Singers från Jersey i Storbritannien satsade på nutida musik för barnkör och lyckades speciellt väl i Peter Maxwell Davies krävande men njutbara melodier.

Blomstrande skolkör

Det stora utropstecknet denna kväll var ändå Vaskivuoren lukios kammarkör under ledning av Jonna Vehmanen. Detta unga Vandagäng sjöng friskt, rent och till och med så berörande, att kritikern fällde en tår i Nils-Eric Fougstedts underbara Tiga blott. Repertoaren sträckte sig från jojk till gospel men utan att bryta den röda tråden. Att få en skolkör att blomstra på det här viset är en bragd i sig, eftersom sångare kommer och går i snabb takt och man får göra det bästa av det sångarmaterial man har, till exempel genom egna skräddarsydda arrangemang. Vaskivuoris seger i sin kategori var verkligen välförtjänt.

I vuxenkategorin var alla tre körer duktiga. Att ge Collegium Musicale från Estland under ledning av Endrik Üksvärav första pris kändes ganska självklart. Senast jag hörde dem led de av en viss knastertorrhet, men denna gång kom torrheten fram endast i Erkki-Sven Tüurs Gloria, där notmapparna också tycktes blockera en del av uttrycket. Annars bjöd de på ett skönt och varmt sound, som varierades mellan låtarna: från skarpa övertonsrika klanger i Veljo Tormis musik till porlande lätta Arvo Pärt-sekvenser.

De två andra körerna i vuxenserien var sympatiska bekantskaper och sinsemellan ganska olika. Copenhagen Young Voices är en skicklig klassisk kör med ett klart nordiskt sound som utan synbarliga svårigheter kastade sig in i krävande Benjamin Britten (utantill!). Klangen kunde med fördel varieras lite mer – Debussy, Brahms och Britten lät klangmässigt onödigt lika. Brittiska Voices of Hope var en typisk kameleontkör, som sjöng både folkmusik, klassiskt med rysk must och jazz, allt på ett naturligt men kanske inte väldigt minnesvärt vis.

Märkliga genrehopp

Hoppandet över genregränserna gjorde mig aningen konfunderad vad gäller den öppna kategorin – vad tjänade den till? Dess enda finalist, finländska Slavonic Tractor stod för en sympatisk prestation men personligen tyckte jag de föll lite ur ramarna för denna tävling. Slavonic Tractor är en sångensemble snarare än en kör och stilmässigt blandades det friskt även i de andra kategorierna. Slavonic Tractors starkaste sida är de skärande bulgariska klangerna med rika övertoner, borduner och modigt ornamenterande. Att hoppa från dessa klanger till mer lyriska stämningar förorsakade däremot ibland en del darr på ribban. Lauri Mäntysaaris komposition Himot verkade skräddarsydd för den frejdigt sjungande och utåtriktade ensemblen, som behärskar många stilar. Jag gillade speciellt de vilda inandningseffekterna.

Grand Prix det vill säga Silver Rose Bowl gick som väntat till estniska Collegium Musicale. Vinnaren från senaste tävling Aarhus Pigekor uppträdde också vid finalkonserten och gav prov på en intressant kombination av sång och koreografi: sällan ser man körkoreografi till denna grad förd till sin spets, och speciellt Susanna Lindmarks Vid Torneträsk berikades med rörelser inspirerade av naturstämningar. Det är också intressant hur köruppställning i raka rader mot publiken (med dirigenten på första bänk) påverkar. Uppställningen har en stor kraft i sig, samtidigt som det lätt blir mindre samsång av det hela och mer projicering direkt mot publiken.

Let the Peoples Sing ordnas nästa gång i Spanien 2019.

Tove Djupsjöbacka Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00