Ungdomarnas ökade illamående har lett till att föräldrarnas ork är på bristningsgränsen

Bild: Hildonen

En förälder som ständigt är i beredskap bär ett stort ansvar, men har ofta bara lite kunskap och stöd som grund för sitt handlande.

Coronatiden har avsevärt ökat ungas illamående, men det finns inte tillräckligt med psykvårdstjänster att erbjuda. Detta speglar sig kraftigt även på ungdomarnas närmaste krets. Nöden är stor och många föräldrars ork är på bristningsgränsen.

Coronapandemin har skakat om och skadat samhället på många olika nivåer. Förändringar i den vanliga vardagen har speciellt mycket påverkat unga och de som redan har varit i en utsatt situation. Enligt den nya Socialbarometern 2020 har servicen misslyckats med att stöda de mest utsatta, till exempel de som insjuknat i psykisk ohälsa. De som insjuknat mår ännu sämre då de inte får lämplig hjälp i tid och vårdkontakterna har minskat, ändrats till distanstjänster eller till och med avbrutits helt och hållet.

Under det gångna året har situationen inom ungdomspsykiatrin ställvis till och med varit i kris. Många föräldrar runtom i Finland måste kämpa desperat för att få den psykiatriska vård som deras barn behöver. Det långa undantagsåret har varit slitsamt och tungt, då den insjuknade ungas mående, tillgång till vård och föräldrarnas eget mående har försämrats samtidigt.

Enligt ungdomsbarometern 2020 upplevde var fjärde ungdom att han eller hon inte fick psykvårdstjänster tillräckligt snabbt. Både för den som insjuknat, men också för de anhöriga, är det en orimligt lång tid att behöva vänta många månader innan den unga får hjälp för sitt illamående. I väntan på stöd förvärras och ökar problemen mycket, även med ödesdigra konsekvenser. Det är ofattbart att vi direkt får vård för ett brutet ben, men inte för ett brustet sinne.

Ungas psykvårdstjänster har på ett oroande sätt belastats och på många ställen är läget till och med alarmerande, då minderårigas psykvårdstjänster inom specialistvården inte motsvarar behovet. I dessa fall måste föräldrarna bära ett tungt och orimligt ansvar, för att inte tala om det mänskliga lidandet. När en förälder söker hjälp för sitt barn är det väldigt tungt och belastande att stöd inte finns att få.

Föräldrarna tvingas många gånger hjälpa och fungera som stöd för sitt barn utan tillräckligt med stödformer. En förälder som ständigt är i beredskap bär ett stort ansvar, men har ofta bara lite kunskap och stöd som grund för sitt handlande.

Då föräldrarna dygnet runt bär på ansvaret att vårda och hålla uppsyn över den insjuknade unga påverkar det även förälderns välmående. Enligt undersökningar har anhöriga en stor risk att själva insjukna i psykisk ohälsa. Anhöriga är på bristningsgränsen med sin egen ork då deras oro och ansvar har ökat ännu mera under coronatiden. Många beskriver sig vara "extremt trötta" och att deras ork är "helt på bristningsgränsen".

Vi behöver få tillgång till mera resurser till psykvårdstjänsterna och korrigera den explosionsartade mentalhälsokrisen. Psykvårdstjänsterna och tillgången till dem måste anpassas enligt vad som krävs för att vårda den som insjuknat och ansvaret för vården får inte läggas på de anhörigas axlar. Målsättningen med medborgarinitiativet för terapigarantin, som föreningarna för psykisk hälsa satte i gång, är att snabbare och lättare få vård inom psykvården. Terapigarantin måste förverkligas så snabbt som möjligt.

Ett fungerande samhälle mäts enligt dess förmåga att ta hand om de svagaste. Ingen ung person som insjuknat ska behöva vänta på att få vård, utan alla borde få rätt stöd i rätt tid. Detta är nödvändigt för både den unga och hens familj.


Pia Hytönen, verksamhetsledare, Finfami – Centralförbundet för de anhörigas stöd för mentalvården

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bred efterfrågan på stugor gynnar den som vill sälja

Mer läsning