Unga sexbrottsoffer får inte tillräckligt med stöd

MER STÖD. Kirsi Porras är en av de experter som har varit med och skrivit utlåtandet som ska hjälpa unga sexbrottsoffer. Bild: Lauri Asanti

Fortfarande saknas förståelse för hur sexuella trauman påverkar unga, därför har befolkningsförbundet Väestöliitto gett ut ett expertutlåtande som kan användas i rättsprocesser. – Rättsprocesserna är oskäligt utdragna med tanke på hur de påverkar de unga offren, säger Kirsi Porras, sakkunnig på Väestöliitto.

Utlåtandet riktar sig främst till rättsinstanser, men också till vårdinrättningar och alla som jobbar med eller kommer i kontakt med unga offer.

– Ett sexuellt trauma är speciellt på flera sätt. Dels är det en annan person som avsiktligt skadar den unga, det gör att trygghetskänslan går förlorad och det påverkar både självkänslan och välbefinnandet. Dels förnekar förövaren att offret har sexuellt självbestämmande över sin egen kropp. Det handlar om att gå över en gräns och gå in på en ung persons intima och sexuella sfär, till exempel genom att röra vid munnen, brösten eller könsorganen, säger Tarja Santalahti, sexolog och psykoterapeut.

I utlåtandet avser man barn mellan 12 och 17 år då man använder begreppet unga. De traumatiseras lättare än vuxna.

– En ung människa håller på att bygga upp sin egen identitet och sin självbild, hon är formbar på ett annat sätt än vuxna och beroende av andra människor. Hennes utveckling kan störas, förändras eller stanna upp helt då hon blir traumatiserad, säger barnpsykiatern Raisa Cacciatore.

En situation som leder till sexuella övergrepp kan börja med en diskussion eller en träff som slår över i en sexuell ton. Förövaren för alltså medvetet in diskussionen eller träffen på ett sexuellt spår, till exempel via ord, gester, bilder och förslag. Om förövaren är en familjemedlem, släkting eller person i auktoritär ställning är den sexuella tonen eller handlingarna speciellt traumatiserande och förvirrande.

Svårt att prata om

Experterna som har skrivit utlåtandet har alla lång erfarenhet av att jobba med unga sexbrottsoffer. Gemensamt för de flesta är att de har svårt att prata om övergreppen. Ämnet är tabubelagt, och ytterst sällan har unga fått lära sig hur de ska bete sig om de råkar ut för sexuella övergrepp.

– Inte ens vi vuxna har fått lära oss det här. Vi talar nog om naturkatastrofer och bilolyckor, men inte om hur vi ska hantera sådana här situationer, säger Tarja Santalahti.

Det är svårt att riktigt veta hur den unga som blivit utsatt mår, eftersom allt kan se bra ut på ytan.

– Lärare eller föräldrar kan säga att allt verkar bra, men offrets inre värld kan vara kaotisk. Många upplever ångest och har svårt att glömma övergreppen. Många får svårt att röra sig med kollektivtrafik eftersom de inte vet var de ska sitta. De är rädda för att någon ska sätta sig bredvid dem till exempel i bussen, och då vet de inte hur de ska komma ut, säger Kirsi Porras, sexualterapeut och sakkunnig på Väestöliitto.

Rättegången aktiverar traumat

Mycket kunde göras för att underlätta offrens situation. Expertgruppen föreslår till exempel att vårdstigen kunde förkortas och att olika instanser kunde samarbeta bättre.

– Samhället förväntar sig att den unga som blivit utsatt i värsta fall ska berätta om övergreppen för sju olika instanser. Så här kan det se ut i Helsingfors: Först berättar den unga för hälsovårdaren, därefter polisen och barnskyddet, om hälsovårdaren tagit kontakt med Väestöliitto ska den unga berätta sin historia här. Den unga ska träffa en läkare vid TAK, krispolikliniken vid HNS, därefter ska den unga träffa en arbetsgrupp vid TAK. Slutligen får den unga en remiss till ungdomspsykiatriska polikliniken och en egen psykiatrisk sjukskötare där.

Rättsprocesserna tar alltför lång tid och är påfrestande för det unga offret.

– En rättegång aktiverar alltid traumat och från förundersökning till att fallet behandlas i hovrätten kan det ta ett par år. Under den tiden hinner det hända ganska mycket i en ung människas liv, men offret är tvungen att konfronteras med minnena på grund av processen. Under en rättegång måste offret berätta om övergreppen på nytt och tvingas också lyssna på när den misstänkta talar.

Ett annat problem är vårdens omfattning.

– Den unga skulle behöva stöd och terapi för en lång tid framöver, oftast behöver de regelbunden terapi i allt från ett till tio år.

Familjen behöver också stöd, speciellt så länge som rättsprocessen pågår.

– I nuläget får familjen inte tillräckligt med stöd. Också föräldrarna och syskonen kan känna skuld över det som har hänt och undra om de har gjort något fel. För att föräldrarna ska kunna stödja sina barn borde de själva ha möjlighet att bearbeta händelserna.

I familjerna är det inte heller alltid så lätt att prata om det svåra.

– Många unga säger att de kan prata med sina mammor, men att de inte kan berätta för pappa.

Det är ändå möjligt att gå vidare och komma över det sexuella traumat.

– Alla har sitt eget sätt att bearbeta det och det tar olika tid för olika personer. Men för att underlätta processen finns det behov av en riksomfattande hjälpinstans dit det är låg tröskel att gå. Dessutom behövs mer kunskap i ämnet och lämpliga vårdplatser som den unga kan komma till utan byråkrati.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning