Underbart uppförande av Rossinis depressiva mässa

Känsloinnehållet i Rossinis lilla solenna mässa visar att kompositören var mer deprimerad på gamla dar än man har trott. Trots stundtals glimtande humoristiska drag, bör detta sakrala verk tas på fullaste allvar.

Pellinge musikdagar

Rossini: Petite messe solennelle. Jubilatekören, dirigent Eric-Olof Söderström. Hillevi Martinpelto, sopran, Monica Groop, alt, Tuomas Katajala, tenor, Andreas Schmidt, baryton, Kirill Kozlovsky, piano och Reidar Tollander, harmonium. Borgå Domkyrka 12.8.2018.

Napoleon III fällde sitt ökända omdöme om Rossinis Petite messe solennelle: "En varken liten eller solenn eller ens speciellt liturgisk mässa". Rossini såg den som sin sista ålderdomssynd men speciellt syndig är den inte heller.

Musikens underbara både världsliga och sakrala kvaliteter påminner oss om att gränsdragningen inte var så skarp på sydligare breddgrader. Känsloinnehållet blottar också att Rossini var mer deprimerad på gamla dar än man har trott. Trots stundtals glimtande humoristiska drag, bör detta sakrala verk tas på fullaste allvar.

Enligt en anteckning i partituret är musiken skriven för tolv sångare av de tre könen (man, kvinna och kastrat) och Rossini försökte förgäves få påvens tillstånd att använda kvinnliga sångare i kyrkan. Mässan farmfördes först mest i privata salonger, därav den lilla besättningen.

Jubilatekören hade 34 sångare (enligt uppgift inga kastrater) och det är självklart att man i dag utökar antalet sångare. Kören var i utmärkt form och man hade fått ihop skickliga sångare som inte bara klarade av det hela utan också presterade imponerande klanger. Eric-Olof Söderström hade ett tilltalande levande grepp om musiken och ser ut att dirigera med stor teknisk skärpa. Nu är ju stämmorna ställvis överraskande svåra och de får inte mycket stöd av det vilt skenande pianot.

Ackompanjemanget är skrivet för två pianon och harmonium och i den formen men med ett piano inspelades mässan på CD av Jubilatekören år 1989. Rossini föredrog denna originalversion framför sin egen senare orkestrering gjord, som det hette, för att ingen annan skulle fingra på den.

Pellinge musikdagar har haft en rad intressanta konserter i vackra miljöer och i Borgå nästan fullsatta domkyrka blev avslutningen festlig. Tre av de fyra solisterna var sångare med långt över trettio års erfarenhet i karriären. Då rösterna fortfarande fungerar bra, leder det till unikt nyanserade tolkningar. Hillevi Martinpeltos sopran har kvar sin ljusa härliga klang, Andreas Schmidt fraserar förnämligt och Monica Groops mezzo är varm, klangskön och intensiv i tolkningen. Hon är som bekant festivalens konstnärliga ledare.

Den fjärde solisten, tenoren Tuomas Katajala, är på väg att slå igenom stort på den internationella marknaden. Hans lyriska tenor har börjat få en sådan genomslagskraft att man riktigt undrar vart det bär. Och som han sjöng sin operatiska tenoraria Domine Deus!

Andra höjdpunkter under kvällen var sopranens och altens ljuva duett Qui tollis. Och underskönt var även slutet, där Rossini tyr sig till den rösttyp han älskade mest i alla sina operor, altrösten med höjd. Jubilate och Monica Groop gjorde Agnus Dei verkligen utsökt.

Kirill Kozlovsky tog i med auktoritet i pianostämman och Reidar Tollander utmärkte sig vid harmoniet, ett instrument som Rossini förmodligen valde för att musiken inte fick framföras i kyrkorna med sina orglar.

Rossinis stora Lilla mässa är onekligen ett mästerverk skrivet över 30 år efter hans sista opera och senaste stora sakrala verk, det svängiga Stabat mater. Detta verk är fullt av hopp och glädje, men även rädsla och tvivel inför döden. Eller som han själv skrev in i partituret: "Gode Gud ... Är detta helig eller vanhelgande musik? Lite kunskap, lite hjärta, det är allt. Var därför välsignad och giv mig en plats i paradiset."

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00