Underbart himmelskt under bar himmel

Att få stuva undan taket i en Porsche 911 SC Targa från 1981 och rulla i väg ut på den tyska landsbygden en solig sommardag är väl så nära himlen man kan komma?

Porsche 911 SC Targa 1981

Inte helt, men nästan. Först gäller det att få koppling och växel att funka tillsammans. Problemet är att kopplingens rörelsebana är så lång att den startar med knät tryckt mot den tvärställda ratten av modell större.

Med fotriktiga, läs breda, skor i storlek 45 kan många saker dessutom haka upp sig på väg ner mot golvet och upp igen.

Samma sak gäller för gasen och bromsen – här längtar man efter mycket mindre fötter och åtsittande, smala skor. Pedalerna sitter nämligen så tätt att om man placerar foten lite fel kunde både gas, broms och koppling bli nedtrampade samtidigt.

Porsches signatur har alltid varit fem mätare med varvräknaren i mitten. I den gamla Targan var utrustningen spartansk med enkla skjutreglage och några knappar som gränssnitt. Bild: Bo Ingves

Konsten att starta en bil

När man lärt sig hur skorna skall placeras för minsta möjliga friktion mellan pedalerna, och efter den initiala spänningen med att få bilen att röra sig, kunde äventyret börja.

Den första utmaningen var att ta sig ut på gatan från området framför Porsches museum i Stuttgart, följd av många trånande blickar. Sedan en from önskan uppåt om att köerna i staden inte är alltför massiva – och framför allt att det inte skulle haka upp sig i en uppförsbacke.

Den här bilen kör nämligen inte sig själv direkt. Skillnaden mellan triumf och förnedring är hårfin när man ska få bilen att röra sig. Det är inte heller så enkelt att hitta lägena för de fem växlarna.

Bromsarna är ganska obestämda och även bromspedalen har en lång rörelsebana. Eftersom bilen inte har några som helst säkerhetssystem gäller det verkligen att ge akt på trafiken framför allt att hinna bromsa i tid.

Den direkta styrningen kräver dessutom en fast hand för att få bilen att svänga i kurvorna – ingen underlättande styrservo här, inte. Framför allt i låga hastigheter kräver styrningen rå styrka, men på landsvägen känns den närmast balanserad och stabil. Den här bilen ska alltså köras utanför rusningstid.

Glädjen kommer

När vinden rufsade håret på de på de böljande vägarna mellan vingårdarna på kullarna runt Stuttgart, när vindbruset dånade och motorn röt bakom ryggen – då kom känslan av ett lyckorus krypande. Framför allt när växlarna börjar slinka i allt smidigare.

Jämfört med dagens Porsche var motorn anspråkslös – endast 204 hk och 265 Nm, och båda vid höga varv. Vid behov fick den turbolösa motorn i alla fall visa att den hade kraft när det behövdes. Då var också ljudet från det enkla avgasröret manligt, om man får säga så.

En detalj med den här halvantika bilen var att medtrafikanterna lättare gav väg åt den jämfört med när man kör i nyare och mera anonyma bilar.

Det är det som är grejen med bilar av den här typen – inte körglädjen utan glädjen att köra dem. Fast den lite kantiga bilen var svårkörd hade den definitivt en själ. Det är något som saknas i många moderna bilar, även om de nästan kör sig själva.

Fotnot: Bilen var utlånad av Porsches museum för provkörningen.

Fakta

Porsche 911 SC Targa 1981

Motor: 3.0-liters sexcylindrig boxermotor, 204 hk/265 Nm.

0–100 km/h: 6,5 sekunder.

Topphastighet: 235 km/h.

Kombinerad förbrukning: 15,5 liter.

Mått (l/b/h): 4300/1650/1320.

Vikt: 1290 kg.

Bagageutrymme: 200 liter.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00