Under skinnet på hudvården

Bild: Emma Småros

Kapitalister täljer guld på att sälja hudvårdsprodukter till kvinnor på jakt efter ett ideal som dikterats av patriarkatet: drömmen om den fulländade hyn. Jeanette Öhman känner sig lurad, men undrar om hudvårdsrutinerna också kan erbjuda trygga ritualer och andningshål i en misogyn tid.

I fjol hade Sveriges största morgonprogram Nyhetsmorgon ett inslag om hur man "vårstädar huden". Det gör man enligt hudspecialisten Annica Forsgren genom att "exfoliera/peela huden med hjälp av en syra". Hon fortsätter: "AHA + BHA + PHA  är bokstavskombinationerna på allas läppar just nu när det kommer till hudvård."

För den oinvigde låter det som om man måste vara kemist för att vårda hyn, men de oinvigda blir också allt färre. Under de senaste åren har konceptet "hudvårdsrutin" blivit ett vedertaget begrepp, inte minst i sociala medier. På Facebook samlas kvinnor i olika grupper för att diskutera de bästa syrorna och det mest prisvärda serumet. Hela poddar och Youtube-kanaler har hudvårdsrutinen som tema. Själv noterar jag hur det blir allt trängre på min hylla i badrummet.

* * *

I våras introducerades jag för den koreanska hudmasken, ett återkommande element i hudvårdsrutinen som också kan innefatta aha-syror, peptider, enzympeeling, krämer och automatiserade ansiktsborstar. Rutinen varierar mellan ansiktstvätt och kräm till tiostegsmetoden som bland annat innefattar rengöring, peeling, fuktkräm, ansiktsmask, ögonkräm och fuktkräm igen. Det är uteslutande kvinnor som sysslar med hudvårdsrutiner och framför allt kvinnor som köper produkterna. I Sverige har försäljningen av hudvårdsprodukter sedan 1997 ökat med 53 procent (kosmetika med 66 procent). Också i Finland växer intresset.

Trots att jag borde veta bättre köper jag ändå ett nytt serum. Jag gör det för att personer jag följer på sociala medier tipsar om det. De här personerna är så kallade influencers. Influencers är personer som vi skapar en envägsrelation till och när kompisen på skärmen eller i luren tipsar om en kräm är det lättare att ta till sig än när en anonym modell i reklamen gör det.

Att jag inte är den enda som köper allt fler hudvårds- och skönhetsprodukter handlar såklart också om en kapitalistisk samhällsordning där företag skapar ett behov vi inte ens visste att existerade. Produkterna ska ta oss ett steg närmare det som i praktiken är ouppnåeligt: en perfekt hy. I praktiken existerar den fulländade hyn endast på retuscherade reklambilder och på babyn.

* * *

Produkter som ska göra kvinnor vackrare är viktiga komponenter i en kapitalistisk samhällsordning där också vårt utseende är till salu. Snygga, smala och unga människor uppfattas automatiskt som attraktivare än motsatsen. I en kultur som bedömer kvinnor utifrån hur de ser ut blir utseende en produkt med större eller mindre värde. Vi övertygas om att vi genom att konsumera kan förbättra vårt yttre och därmed skapa ett högre värde. Eftersom det perfekta utseendet är ouppnåeligt slutar vi aldrig konsumera.

I en intervju i Nöjesguiden säger författaren och samhällsdebattören Kajsa Ekis Ekman att utseendet inte är viktigt för henne, men för andra och att hon därför måste anpassa sig. Alltså följa normen genom att göra sig fysiskt attraktiv. Författaren Susan Sontag skrev redan 1972 i The Double Standard of Aging att skönhetsindustrin lever på påståendet att du som kvinna kommer att bli mindre vacker ju äldre du blir och det kommer att leda till (odefinierade) obehagliga konsekvenser i ditt liv. Att inte anstränga sig för att blir snyggare är en ren provokation. Skönhetsindustrin, i sin tur, är väl medveten om att den är synad och försöker anpassa sig till en tid då kvinnor inte längre enbart är objekt genom att byta ut säljtexten "anti-åldrande" mot "skimrande" (på samma sätt ska kvinnor inte längre bli smalare genom att banta, utan nu för tiden genom att leva hälsosamt). I praktiken innebär det att det inte är fel att åldras, så länge kvinnor gör det vackert och smakfullt och givetvis "naturligt".

* * *

Det ironiska med att sträva efter "naturlig skönhet" är att det i praktiken innebär ett enträget jobb. Inte ens världens vackraste kvinna kan uppnå den naturliga skönheten. Lägger hon sig inte under kniven, injicerar botox och fillers, har hon make up-assistenter, avancerade hudvårdsbehandlingar och hårfrisörskor. Norma Jean Baker blonderade håret, opererade sin käke och näsa för att bli Marilyn Monroe. Margarita Carmen Cansino ändrade formen på sitt hårfäste med elektrolys för att sedan färga håret rött och bli Rita Hayworth. Den brittiska prinsessan Kate Middleton reser inte utan sällskap av sina hår- och make up-artister.

Andra traditionellt kvinnliga intressen som mode – eller hudvårdsrutinens kusin, sminket – har lättare att argumentera för sig som icke-patriarkal hobby. Både kläder och make-up kan vara kreativa uttryck, handla om att experimentera med sitt utseende och till och med bli konst. Det så kallade naturliga sminket, det som utan att vittna om sin existens ska förhöja bärarens utseende, är egentligen den minst feministiska. Den finns enbart till för att göra bäraren vackrare och därmed mer behagfull och normativ.

* * *

Men måste då allt kvinnor gör vara feministisk handling eller ens ha ett syfte? Kan inte hudvården bara vara? Eller bara vara en kul grej, ett intresse som ger en guldkant på vardagen? Kvinnor ska väl lika mycket som alla andra få leva livet utan att ständigt bedömas för hur mycket feminist hon är? I en jämställd värld ska kvinnliga hobbyer få vara precis lika meningsfulla eller -lösa som traditionellt manliga intressen som flugfiske, bilar och fotboll. Finns risken att hudvårdsrutinen kritiseras för att vår kultur automatiskt nedvärderar det feminina?

Kanske det, men det som ändå skiljer hudvårdsrutinen från till exempel flugfiske och fotboll är slutresultatet. Att ha en slät, rosig, elastisk hy har hög status i patriarkatet där kvinnor ska vara unga och naturliga. Det kan inte vara en slump att så många kvinnor samtidigt väljer att lägga ner tid och pengar på ett intresse där slutresultatet är att bli lite mer normativt attraktiv. Hudvården handlar om utseende, medan flugfiske är en hobby som sker utanför den egna kroppen.

* * *

Men tänk om hudvårdsrutinen är välgörande för själen? Många kvinnor argumenterar för att deras hudvårdsrutin är nästintill meditativ, en lugn stund för dem själva. På engelska kallas det "self care", att ta hand om sig själv. Kvinnor uppfostras att ta hand om barn, äldre, partner och därtill också ansvara för det emotionella arbetet i relationer. Att ta hand om sig själv blir att lyfta sig själv och se sitt eget värde. På diskussionsforumet Reddit finns till och med en lång tråd där kvinnor diskuterar hur hudvårdsrutinen hjälpt dem från att falla ner i en depression (det får dem att stiga upp ur sängen på morgonen). Och den amerikanska journalisten Jia Tolentino skriver i The New Yorker om hur rutinen gett henne andrum bland alla politiska nyheter under den amerikanska presidenten Donald Trumps första år vid makten. Hudvårdsrutinen har gett kvinnor respit i en politiskt instabil och misogyn tid, slår hon fast.

Jag försöker förstå och använder pliktskyldigt Paulas Choice 2 % BHA-syra två gånger i veckan. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite lurad, är det verkligen för mig själv jag köper produkter som ska få mig att se slätare, yngre och snyggare ut? Är syra i ansiktet verkligen lugnande och meditativt? Hur kommer det sig att just detta är "self care" och inte en lång promenad, god mat, en ridlektion eller litteratur?

Jeanette Öhman HBL:s medarbetare i Los Angeles

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00